Danmark
26.11.
Tuff vecka. Igår var jag borta från kollektivet från sju till halvtio. Stora delar av dagen var lugna och mysiga med en dubbelfika på eftermiddagen/kvällen. Träffade Kat för första gången på länge. Det kändes som att hon vuxit. Tröttheten tar ut sin rätt. Mina tankar är inte normalsnabba. Jag upptäckte mig själv teckna sälar på ett möte i en diskussion om danskars alkoholvanor. Vill in i vanan, snurra av banan, ramla ner för kanan, hissa fanan. Nyår i Danmark.
Det talas om att Danmark skulle vara det nya U-landet i norden. Ja. Det har gått bra för danskarna länge så nu när de slagit sig för bröstet och druckit starkpilsner till vardagslunchen är det fan rätt åt dem. Tacka vet jag Skåne. Lev som dansken på svenskens bekostnad. Vänta... Själv är man ju exilskåning så jag kanske försvenskats. Jag har inte sett Wimbledon på dansk TV på 1.5 år nu.
Jag gillar Danmark. Det känns som Skåne +. Det är lite plattare, lite sandigare, lite färre bönder, lite fler danskar. De har fina broar också. Lever man i Skåne tar man Danmark för givet. Det är inget projekt att ta en sväng i Köpenhamn. Åk dit efter jobb! Under en period jobbade jag några kvarter från centralstation i Malmö så det var ju inga hinder.
Egentligen har jag inget att skriva om. Det jag vill skriva om, göra om, göra, passar sig inte i det offentliga rummet. Syftet med inlägget...
Rancid - Time bomb
Youtube.com är bra, men det händer att inbäddningsfunktionen är inaktiverad. Dailymotion.com fungerar i princip alltid. Musiken är 1000 gånger bättre än hur de ser ut. Hur sångaren fixade Brody Dalle (då Armstrong) är helt jävla sjukt. Operation Ivy är ganska kul. Vill tro att det dyker upp tydliga referenser till det gamla bandet i videon.
Dagens spår: Rancid - Time bomb
Tuff vecka. Igår var jag borta från kollektivet från sju till halvtio. Stora delar av dagen var lugna och mysiga med en dubbelfika på eftermiddagen/kvällen. Träffade Kat för första gången på länge. Det kändes som att hon vuxit. Tröttheten tar ut sin rätt. Mina tankar är inte normalsnabba. Jag upptäckte mig själv teckna sälar på ett möte i en diskussion om danskars alkoholvanor. Vill in i vanan, snurra av banan, ramla ner för kanan, hissa fanan. Nyår i Danmark.
Det talas om att Danmark skulle vara det nya U-landet i norden. Ja. Det har gått bra för danskarna länge så nu när de slagit sig för bröstet och druckit starkpilsner till vardagslunchen är det fan rätt åt dem. Tacka vet jag Skåne. Lev som dansken på svenskens bekostnad. Vänta... Själv är man ju exilskåning så jag kanske försvenskats. Jag har inte sett Wimbledon på dansk TV på 1.5 år nu.
Jag gillar Danmark. Det känns som Skåne +. Det är lite plattare, lite sandigare, lite färre bönder, lite fler danskar. De har fina broar också. Lever man i Skåne tar man Danmark för givet. Det är inget projekt att ta en sväng i Köpenhamn. Åk dit efter jobb! Under en period jobbade jag några kvarter från centralstation i Malmö så det var ju inga hinder.
Egentligen har jag inget att skriva om. Det jag vill skriva om, göra om, göra, passar sig inte i det offentliga rummet. Syftet med inlägget...
Rancid - Time bomb
Youtube.com är bra, men det händer att inbäddningsfunktionen är inaktiverad. Dailymotion.com fungerar i princip alltid. Musiken är 1000 gånger bättre än hur de ser ut. Hur sångaren fixade Brody Dalle (då Armstrong) är helt jävla sjukt. Operation Ivy är ganska kul. Vill tro att det dyker upp tydliga referenser till det gamla bandet i videon.
Dagens spår: Rancid - Time bomb
Julian Casablancas
20.
Jag vill ha en sjukt bra dag. Ska snart börja laga lunch till A. Det är roligt.
Den senaste tiden har jag kännt att jag försummat mitt musikintresse. Jag har inte sökt ny musik på mycket länge. Nu idag tog jag tag i saken.
Julian Casablancas har släppt en soloplatta nyligen och den låter banne mig bra. Listen up!
Om det funnits en rejäl indieklubb i den här stan skulle något spår lätt kunna dyka upp. Definitvt om någon gjorde remixer.
"Out of the blue" är lagom pepp, lagom indie och lagom dansant. Do, do, do!
Dagens spår: Julian Casablancas - Out of the blue
Jag vill ha en sjukt bra dag. Ska snart börja laga lunch till A. Det är roligt.
Den senaste tiden har jag kännt att jag försummat mitt musikintresse. Jag har inte sökt ny musik på mycket länge. Nu idag tog jag tag i saken.
Julian Casablancas har släppt en soloplatta nyligen och den låter banne mig bra. Listen up!
Om det funnits en rejäl indieklubb i den här stan skulle något spår lätt kunna dyka upp. Definitvt om någon gjorde remixer.
"Out of the blue" är lagom pepp, lagom indie och lagom dansant. Do, do, do!
Dagens spår: Julian Casablancas - Out of the blue
Grimasch om morgonen
19.11. Another drama by the kitchen sink tonight.
Jag hade en av de där bra morgnarna. Det är synd att mina morgonar slutar 07.10. för att jag måste ta bussen. Om jag fick välja skulle jag fortfarande vara i Umeå och dricka min tvåochenhalfte kopp kaffe. Jag gillar de morgnarna. De som har sin alldeles egen plats i historien (tolka det lika kryptiskt som jag menar när jag skriver).
Det kanske är bra att morgarna tar slut 07.10. för att jag lämnar dem med en bra känsla. En känsla som säkert sträcker sig till förmiddagsfikat.
^^
Dagens spår: Lily Allen - Littlest things
Jag hade en av de där bra morgnarna. Det är synd att mina morgonar slutar 07.10. för att jag måste ta bussen. Om jag fick välja skulle jag fortfarande vara i Umeå och dricka min tvåochenhalfte kopp kaffe. Jag gillar de morgnarna. De som har sin alldeles egen plats i historien (tolka det lika kryptiskt som jag menar när jag skriver).
Det kanske är bra att morgarna tar slut 07.10. för att jag lämnar dem med en bra känsla. En känsla som säkert sträcker sig till förmiddagsfikat.
^^
Dagens spår: Lily Allen - Littlest things
Kuk Hung
18. I just don't know what I want.
Det här inlägget skulle inte handla om Alice Cooper.
Det här inlägget skulle tillägnas KKK. Inte organisationen.
David Bowie. En titel på honom hade varit mer extravagant än ms. J i Top model. 1972-3 stod Bowie på Heddon st. i London och blev fotograferad till omslaget på "Ziggy Stardust and the Spiders from Mars"... Omslaget blev legendariskt.
Samtidigt i ett helt annat land, typ Ostasien, började man inventera befolkningen på riktigt. Kuk Hung. Det är tur att svenska inte är ett världsspråk.
Nej, jag orkar inte skriva något om Bowie eller Ostasien. Jag kan för lite om honom, inventering i Asien och är inte tillräckligt emotionellt investerad. Dessutom väger ögonlocken mer idag för att jag satt uppe och klippklistrade alldeles för länge. För att jag är emotionellt investerad
"Well hung and snow white tan".
Handlar låten om Ostasien?
Nej, folk i Ostasien är ju gula. (Vilket är helt sjukt kul.)
Handlar låten om KKK?
Klippet är "Ziggy Stardust" av David Bowie taget från "the Reality tour". Jag valde den turnén för att jag såg Sverigespelningen på Globen. 8 oktober 2003 var det. Vi fick höra "Ziggy Stardust". 6 år. Jag känner mig gammal.
Dagens spår: David Bowie - Ziggy Stardust
Det här inlägget skulle inte handla om Alice Cooper.
Det här inlägget skulle tillägnas KKK. Inte organisationen.
David Bowie. En titel på honom hade varit mer extravagant än ms. J i Top model. 1972-3 stod Bowie på Heddon st. i London och blev fotograferad till omslaget på "Ziggy Stardust and the Spiders from Mars"... Omslaget blev legendariskt.
Samtidigt i ett helt annat land, typ Ostasien, började man inventera befolkningen på riktigt. Kuk Hung. Det är tur att svenska inte är ett världsspråk.
Nej, jag orkar inte skriva något om Bowie eller Ostasien. Jag kan för lite om honom, inventering i Asien och är inte tillräckligt emotionellt investerad. Dessutom väger ögonlocken mer idag för att jag satt uppe och klippklistrade alldeles för länge. För att jag är emotionellt investerad
"Well hung and snow white tan".
Handlar låten om Ostasien?
Nej, folk i Ostasien är ju gula. (Vilket är helt sjukt kul.)
Handlar låten om KKK?
Klippet är "Ziggy Stardust" av David Bowie taget från "the Reality tour". Jag valde den turnén för att jag såg Sverigespelningen på Globen. 8 oktober 2003 var det. Vi fick höra "Ziggy Stardust". 6 år. Jag känner mig gammal.
Dagens spår: David Bowie - Ziggy Stardust
Dolph
1711. Alltså, jag tror att det hände något det året. Något med Gustaf II Adolf. Nej, det var ju 100 år tidigare.
Det här inlägget skulle kunna bli ett flummigt inlägg hur Adolf egentligen inte alls var A-dolf. Han var en rätt dålig Adolf och väldigt få svenska kungar kommer nog att heta Adolf i fortsättningen. Den enda A-dolf det finns är A-Dolph. Dolph Lundgren är en imponerande herre. Han har gjort bra saker. Han har gjort dåliga saker. Många dåliga saker. Egentligen gillar jag nog inte Dolph så mycket. Jag tror att mitt egentliga gillande ligger hos föräldrarna som inser hur jävla coolt det är att döpa sin unge till Dolph.
Inlägget skulle inte handla om det. Just det!
Appropå gillande.
Idag har jag inte så mycket att göra på jobbet så jag sitter och fingrar ihop en playlist för att bygga vidare på High-Fidelity-romantiken. Jag tycker egentligen att romantik är ganska sliskigt. Jag får en sockerchock när jag tänker på det. Det är snuddande nära, men High-Fidelity-romantiken kan jag köra på. Gelehjärtan i hjärtaskar känns ganska tråkigt. Och hatet för den 14 februari är helt sinnesrubbat. Vem går med på att avsätta en dag för romantik? Det känns som att man vill att folk ska försumma alla andra dagar.
Jag kanske borde...
Patrick Wolf - The magic position
Och jag vet inte om det är en störning, men jag gillar när stycken är exakt lika långa.
100 år bakåt. 100 år framåt. Jag ser fram emot dem.
Dagens spår: Patrick Wolf - The magic position
Det här inlägget skulle kunna bli ett flummigt inlägg hur Adolf egentligen inte alls var A-dolf. Han var en rätt dålig Adolf och väldigt få svenska kungar kommer nog att heta Adolf i fortsättningen. Den enda A-dolf det finns är A-Dolph. Dolph Lundgren är en imponerande herre. Han har gjort bra saker. Han har gjort dåliga saker. Många dåliga saker. Egentligen gillar jag nog inte Dolph så mycket. Jag tror att mitt egentliga gillande ligger hos föräldrarna som inser hur jävla coolt det är att döpa sin unge till Dolph.
Inlägget skulle inte handla om det. Just det!
Appropå gillande.
Idag har jag inte så mycket att göra på jobbet så jag sitter och fingrar ihop en playlist för att bygga vidare på High-Fidelity-romantiken. Jag tycker egentligen att romantik är ganska sliskigt. Jag får en sockerchock när jag tänker på det. Det är snuddande nära, men High-Fidelity-romantiken kan jag köra på. Gelehjärtan i hjärtaskar känns ganska tråkigt. Och hatet för den 14 februari är helt sinnesrubbat. Vem går med på att avsätta en dag för romantik? Det känns som att man vill att folk ska försumma alla andra dagar.
Jag kanske borde...
Patrick Wolf - The magic position
Och jag vet inte om det är en störning, men jag gillar när stycken är exakt lika långa.
100 år bakåt. 100 år framåt. Jag ser fram emot dem.
Dagens spår: Patrick Wolf - The magic position
Ge mig krasch
16. nov. naw.
Jag har väl aldrig riktigt eftersökt krascher, men den där "Ge mig krasch" är inte som alla andra krascher. Det är snarare en krasch som bygger upp. Går jag sönder brukar jag gilla att bygga upp mig med dans.
Ge mig krasch är inte den bästa klubben. De har varken det bästa klientelet (Iron Maiden- och AC/DC-tröjor. Seriöst, vem fan klär sig så på en electroklubb?) eller den bästa musiken. Musiken fungerar. Klientelet kan jag prata skit om eller strunta i.
Det som drar mig till klubben är inredningen och ljussättningen. Den är snygg. Jag blir lugn och nöjd i själen när mörkret omsluter mig och kuberna börjar lysa. Det är fint. Lättåtkomliga barer och avgränsade viloområden är sånt som uppskattas. Bra garderob och toalett för antalet människor de sväljer.
I lördags var sällskapet det bästa. Vi hamnade på bild. Jag ska försöka få det att röra sig.
Jag har väl aldrig riktigt eftersökt krascher, men den där "Ge mig krasch" är inte som alla andra krascher. Det är snarare en krasch som bygger upp. Går jag sönder brukar jag gilla att bygga upp mig med dans.
Ge mig krasch är inte den bästa klubben. De har varken det bästa klientelet (Iron Maiden- och AC/DC-tröjor. Seriöst, vem fan klär sig så på en electroklubb?) eller den bästa musiken. Musiken fungerar. Klientelet kan jag prata skit om eller strunta i.
Det som drar mig till klubben är inredningen och ljussättningen. Den är snygg. Jag blir lugn och nöjd i själen när mörkret omsluter mig och kuberna börjar lysa. Det är fint. Lättåtkomliga barer och avgränsade viloområden är sånt som uppskattas. Bra garderob och toalett för antalet människor de sväljer.
I lördags var sällskapet det bästa. Vi hamnade på bild. Jag ska försöka få det att röra sig.
Fett hett. Vi är sjukt heta tillsammans.
Dagens spår: Det som låter när man kraschar.
Suck
12.11.
Nedräkningen har börjat.
Idag är en dålig dag. Maten smakar illa. Fick kämpa i mig två mackor på förmiddagsfikat. Måste hinka kaffe för att hålla mig vaken. Sen kväll. En dålig kväll. Den värsta på mycket länge. Låg och rannsakade mig själv långt in på småtimmarna för att få bukt med mig och mitt agerande.
Fick ingen rätsida på det. Ventilerar.
Suck.
Förhoppningsvis spökar det inte längre i alla fall.
Tvingade mig upp för arbete. Den svåraste morgonen. Känslan av maktlöshet var påtaglig och blottad ställde jag mig i duschen och lät vattnet rinna av mig. Pecka. Berättigad blottad. Vad jag än säger och gör fick det ingen verkan. Förhoppningsvis återfår min handlingskraft verkan, även om jag för tillfället känner mig paralyserad. Instängd i mitt eget huvud och vet inte vart jag vill ta vägen. Ens välbefinnande upphängd på någon annan.
Att vara beroende av någon.
Suck.
Beroenden eller inte. Jag fick stapla iväg ner för den snötäckta slänten. Ciggen värmde fingrarna och rökens självdestruktiva inverkan fick ta plats. Inget romantiskt med det. Ingen romantisk britpop-cigg. En fördärvscigg. En sådan där man vill kasta iväg för att världen inte smakar så jävla gott. Den där man inte kan sluta suga på för vad ska jag göra när den tar slut?
Suck.
Den tog slut. Nu sitter jag på jobbet. Tagit paus. Låter dagen fyllas av väntan. Väntan på något okänt. Och det är mitt eget och mina egna snedstegs fel. Halkat på stigen, som A skulle sagt. Får se om jag trasslar mig ur lingonsnåren. Det brukar jag göra. Men den här gången vill jag hamna på samma stig som jag föll från.
Suck.
Dagens spår: Babyshambles - There she goes
Nedräkningen har börjat.
Idag är en dålig dag. Maten smakar illa. Fick kämpa i mig två mackor på förmiddagsfikat. Måste hinka kaffe för att hålla mig vaken. Sen kväll. En dålig kväll. Den värsta på mycket länge. Låg och rannsakade mig själv långt in på småtimmarna för att få bukt med mig och mitt agerande.
Fick ingen rätsida på det. Ventilerar.
Suck.
Förhoppningsvis spökar det inte längre i alla fall.
Tvingade mig upp för arbete. Den svåraste morgonen. Känslan av maktlöshet var påtaglig och blottad ställde jag mig i duschen och lät vattnet rinna av mig. Pecka. Berättigad blottad. Vad jag än säger och gör fick det ingen verkan. Förhoppningsvis återfår min handlingskraft verkan, även om jag för tillfället känner mig paralyserad. Instängd i mitt eget huvud och vet inte vart jag vill ta vägen. Ens välbefinnande upphängd på någon annan.
Att vara beroende av någon.
Suck.
Beroenden eller inte. Jag fick stapla iväg ner för den snötäckta slänten. Ciggen värmde fingrarna och rökens självdestruktiva inverkan fick ta plats. Inget romantiskt med det. Ingen romantisk britpop-cigg. En fördärvscigg. En sådan där man vill kasta iväg för att världen inte smakar så jävla gott. Den där man inte kan sluta suga på för vad ska jag göra när den tar slut?
Suck.
Den tog slut. Nu sitter jag på jobbet. Tagit paus. Låter dagen fyllas av väntan. Väntan på något okänt. Och det är mitt eget och mina egna snedstegs fel. Halkat på stigen, som A skulle sagt. Får se om jag trasslar mig ur lingonsnåren. Det brukar jag göra. Men den här gången vill jag hamna på samma stig som jag föll från.
Suck.
Dagens spår: Babyshambles - There she goes
Visst
11.11.
Jag skulle skriva ett inlägg tillägnat Knull-Kalle. Som ska sluta röka. Lycka till med det. Det är ändå ganska otippat att punkpojken tycker om Regina Spektor så pass mycket. Nu finns det antagligen andra i den här världen som tycker om Regina. Visst. Gör det.
Det är jättemycket på jobbet just nu. Jag hinner aldrig med att fika. Eller luncha. Jag sitter och klurar på ett schema. Visst, det behöver inte vara klart förrens nästa år typ, men det är roligt. Och jag har en idé om att arbetet blir mer effektivt om jag koncentrerar mig på schemaläggningen. Det tar tid att hela tiden minnas hur långt man kommit.
Alltså, fan. Jag kommer fan inte på något vettigt att skriva. Huvudet är fyllt med annat. Dagen springer iväg och det är bra. Då blir det helg tidigare.
Hade en fantastisk kväll igår. Visst. Heltrött, men sällskap värmer. På båda sätten.
Ja, "Pavlov's daughter". Bästa spår från 11:11.
Dagens spår: Regina Spektor - Pavlov's daughter
Jag skulle skriva ett inlägg tillägnat Knull-Kalle. Som ska sluta röka. Lycka till med det. Det är ändå ganska otippat att punkpojken tycker om Regina Spektor så pass mycket. Nu finns det antagligen andra i den här världen som tycker om Regina. Visst. Gör det.
Det är jättemycket på jobbet just nu. Jag hinner aldrig med att fika. Eller luncha. Jag sitter och klurar på ett schema. Visst, det behöver inte vara klart förrens nästa år typ, men det är roligt. Och jag har en idé om att arbetet blir mer effektivt om jag koncentrerar mig på schemaläggningen. Det tar tid att hela tiden minnas hur långt man kommit.
Alltså, fan. Jag kommer fan inte på något vettigt att skriva. Huvudet är fyllt med annat. Dagen springer iväg och det är bra. Då blir det helg tidigare.
Hade en fantastisk kväll igår. Visst. Heltrött, men sällskap värmer. På båda sätten.
Ja, "Pavlov's daughter". Bästa spår från 11:11.
Dagens spår: Regina Spektor - Pavlov's daughter
dropparna faller och fallerar
10.11.
Ibland vaknar jag med en melankolisk nedstämd inställning till världen.
Känslan i the Drips.
Känslan av att inte vara närvarande.
Känslan man får av att sitta och häcka på ett kontor 30 km bort.
Många gånger önskar jag att jag var någon annanstans.
Det är ensamt. Jag avskyr egentligen det ordet. Det känns som en förlust.
Jag tog tåget till New York i natt. Tåget gick genom grönskande deltaområden. Med vass. Jag hoppade av långt ifrån stadskärnan i de sunkiga förortsområdena. Det skulle vara en blixtvisit. Jag hade bokat ett hotellrum närmare Manhattan, men tänkte att jag inte hade tid att leta upp stället. Gick istället in på första bästa sunkhotell jag kunde hitta. Pojken bakom disken såg ut som en smutsig blandning mellan Pete Doherty och Umeå-Pete. Jag frågade: "Do you have any rooms available?". Pete svarade: "Yeah, of course". "Then I want a room" svarade jag. Pojken hade en grön kostym med guldknappar och matchande hatt. En liten piccolohatt. Över näsan satt en anordning i genomskinlig plast som täckte hans näsborrar. Det var kanske för att hindra honom från att dra linor, eller var det en grej astmatiker kan ha.
Det var en öppen restaurant i anknytning till entrén. Från några bord ganska långt bort längs ett räcke som sträckte sig rakt igenom restauranten satt det ett par korpulenta herrar boffande på sina feta cigarrer. Hela hotellet hade en kuslig, ödslig känsla över sig.
Jag och Pete satte oss på altanen. Vi tände rökte cigaretter. Jag frågade Pete om han ville hänga med in till N.Y. Han svarade att han inte kunde lämna hotellet. "I need the money. I'm a smoker". Pete fortsatte "I've never been a big city guy. When I was a kid we always went to the mountains up north in Canada".
Jag sade adjö till Pete. Stal en motorcykel och körde mot Manhattan. Korsade Hudsonfloden på en av broarna.
Storslaget.
Höga hus, färgglada affärer, stim. Stimuli. Jag slängde ifrån mig motorcykeln. Manhattan överaskar en. Det går mycket snabbare än hjärnan trivs med. Jag rumlade runt. Till slut hamnade jag på en uteservering mitt emot Central Park med Vikard. Jag skulle ta flyget hem och frågade om vägen.
Till höger.
Dagens spår: the Drips - 16 16 6
Ibland vaknar jag med en melankolisk nedstämd inställning till världen.
Känslan i the Drips.
Känslan av att inte vara närvarande.
Känslan man får av att sitta och häcka på ett kontor 30 km bort.
Många gånger önskar jag att jag var någon annanstans.
Det är ensamt. Jag avskyr egentligen det ordet. Det känns som en förlust.
Jag tog tåget till New York i natt. Tåget gick genom grönskande deltaområden. Med vass. Jag hoppade av långt ifrån stadskärnan i de sunkiga förortsområdena. Det skulle vara en blixtvisit. Jag hade bokat ett hotellrum närmare Manhattan, men tänkte att jag inte hade tid att leta upp stället. Gick istället in på första bästa sunkhotell jag kunde hitta. Pojken bakom disken såg ut som en smutsig blandning mellan Pete Doherty och Umeå-Pete. Jag frågade: "Do you have any rooms available?". Pete svarade: "Yeah, of course". "Then I want a room" svarade jag. Pojken hade en grön kostym med guldknappar och matchande hatt. En liten piccolohatt. Över näsan satt en anordning i genomskinlig plast som täckte hans näsborrar. Det var kanske för att hindra honom från att dra linor, eller var det en grej astmatiker kan ha.
Det var en öppen restaurant i anknytning till entrén. Från några bord ganska långt bort längs ett räcke som sträckte sig rakt igenom restauranten satt det ett par korpulenta herrar boffande på sina feta cigarrer. Hela hotellet hade en kuslig, ödslig känsla över sig.
Jag och Pete satte oss på altanen. Vi tände rökte cigaretter. Jag frågade Pete om han ville hänga med in till N.Y. Han svarade att han inte kunde lämna hotellet. "I need the money. I'm a smoker". Pete fortsatte "I've never been a big city guy. When I was a kid we always went to the mountains up north in Canada".
Jag sade adjö till Pete. Stal en motorcykel och körde mot Manhattan. Korsade Hudsonfloden på en av broarna.
Storslaget.
Höga hus, färgglada affärer, stim. Stimuli. Jag slängde ifrån mig motorcykeln. Manhattan överaskar en. Det går mycket snabbare än hjärnan trivs med. Jag rumlade runt. Till slut hamnade jag på en uteservering mitt emot Central Park med Vikard. Jag skulle ta flyget hem och frågade om vägen.
Till höger.
Dagens spår: the Drips - 16 16 6
Zombie boy
nionde november. The real 9/11.
Tankarna vandrar framåt. Jag sitter på praktikplatsen och har svårt för att stanna kvar. Jag vill gärna att mina tankar ska befinna sig i nuet. Registrera händelserna runt omkring. Idag pendlar mina tankar från imperfekt till futurum. Presens finns inte. Måndag nionde november kommer att vara en glömd dag.
Det kanske är därför jag skriver ner något om den.
En viss njutning. Jag har lyckas kladda ner 2 A4 på min första examinationsuppgift. Rena observationer. Den ska vara på 3-4 sidor och 5 frågor ska besvaras. Jag har svarat på 2 frågor utan att ha använt kurslitteratur. Rena observationer. Tvinga mig tillbaka till nuet. Håll mig borta från vackert rött hår, timglasformer och leenden. Mitt huvud vill gärna vila med sådana tankar.
Tolka mig rätt.
De tankarna producerar dess värre inga examinationsuppgifter. Inga måsten. Idag har jag svårt för att tvinga iväg hjärnan från allt det den vill tänka på till allt det den måste tänka på. De fina tankarna får fylla min gärna med rosa bomull i eftermiddag. Just nu måste min hjärna kritiskt granska äldrevården från ett samhällsperspektiv. Fylla ut blanka sidor med beskrivningar av preventiva insatser. Upprepningar. Jag älskar upprepningar.
Vissa utsagor blir jag aldrig trött på att skriva.
Jag har spenderat förmiddagen med att tänka: Nu har förmiddagen snart gått, det är 1/10 av veckan. Jag fortsätter. Om jag arbetar klart min examinationsuppgift på fredag. När jag sitter med lite att göra på jobbet försvinner jag iväg i mina tankar och blir ineffektiv. När dagen gått har 1/5 av veckan gått. 1/5. Räknar ner. Till helgen vankas det pepplördag med indiedans och världens bästa sällskap. Jag tror att det kan bli en stund som hjärnan tänker tillbaka på. Då.
Idag tänker hjärnan: snart.
Jag tänker att jänkarna eller svenskarna eller någon fått det om bakfoten. Jag såg två minuter "Kalla fakta". Någon sanningsrörelse. Varför sänktes "The two towers" egentligen? (Nördreferens.) De visade ett bokomslag på TV. Titeln: "Svenskt ord, svenskt ord, svenskt ord, 9/11". Varför översätter man inte datum också? En tolkning av bokens titel, en korrekt tolkning, är att det idag var 8 år sedan de där tornen föll.
Snälla helg, kom till mig. Fort.
Dagens spår: Mariachi el Bronx - Sleepwalking
Snigel
3. november.
Jag har svårt för november. Kallt. Rått. Ruskigt. Mörkt. Sjuk. Sjuk. Sjuk. Varenda människa i Umeå är lite sjuk, vilket inte hjälper oss andra i tillfrisknandet. Man kan ju låsa in sig, men det är inget realistiskt alternativ. Så här sitter man med sina tom-prahl-ögon hostandes gult slem. Gult slem kommer långt ner på slemlistan. Långt efter mens.
När november inträffar händer det att många mår dåligt.
Då är det bra att hitta en bild man tycker är rolig.
Så.
Det där är min vän Yazdan. Han är 17-18 år och uttråkad på en lektion i svenska.
Detta märks för att han föreställer en snigel. Idag blev jag glad när jag tittade på pilen.
Perser har det fan inte lätt.
Imorgon... Då!
Dagens spår: Empire of the sun - Standing on the shore
Jag har svårt för november. Kallt. Rått. Ruskigt. Mörkt. Sjuk. Sjuk. Sjuk. Varenda människa i Umeå är lite sjuk, vilket inte hjälper oss andra i tillfrisknandet. Man kan ju låsa in sig, men det är inget realistiskt alternativ. Så här sitter man med sina tom-prahl-ögon hostandes gult slem. Gult slem kommer långt ner på slemlistan. Långt efter mens.
När november inträffar händer det att många mår dåligt.
Då är det bra att hitta en bild man tycker är rolig.
Så.
Det där är min vän Yazdan. Han är 17-18 år och uttråkad på en lektion i svenska.
Detta märks för att han föreställer en snigel. Idag blev jag glad när jag tittade på pilen.
Perser har det fan inte lätt.
Imorgon... Då!
Dagens spår: Empire of the sun - Standing on the shore
halloween 2
2. det slog över och blev bättre.
helgen bjöd på den snart årliga kollektivfesten. halloween. jag tycker att halloween är en ganska mesig högtid egentligen, men det verkar vara kollektivets grej. obligatorisk utklädnad. jag blev en transvestitmimarmördare typ. ganska läskig hörde jag. vikard var en vicar. knullkalle var ett klotterplank eller en jude. koffe var jag. generellt sett var folk väldigt ambisiösa. en av mina favoriter var "sparkle, sparkle. fairy of death". det blev en splittad fest. en sådan där fest där man måste leta efter tomma rum för att kunna prata i telefon. det vi dock lärt oss i kollektivet är att om det vankas fest finns det bara en sak man kan göra...
... yes.
sen togs det fram en akustisk gitarr och jag dog lite inombords. knullkalle försökte få till det med en lädertjej. jag douchade ägget och hans vän. seriöst. när blev det okej med att se ut som ett ägg?
jag tror att folk hade roligt. jag var ganska tunnelseende stora delar av kvällen. men hon är å andra sidan väldigt trevlig att titta på. vi gick på loppis. jag köpte en tekanna för att det är gott med te. två vinylskivor (blondie, bowie), en jättekopp för kaffe och en kapsylöppnare. den lille blå räcker inte till.
hon köpte fina saker på en helt annan blogg. hon gjorde söndagen bra. hon har ett sätt att göra dagarna bättre.
mycket bättre.
dagens spår: wild cherry - play that funky music
helgen bjöd på den snart årliga kollektivfesten. halloween. jag tycker att halloween är en ganska mesig högtid egentligen, men det verkar vara kollektivets grej. obligatorisk utklädnad. jag blev en transvestitmimarmördare typ. ganska läskig hörde jag. vikard var en vicar. knullkalle var ett klotterplank eller en jude. koffe var jag. generellt sett var folk väldigt ambisiösa. en av mina favoriter var "sparkle, sparkle. fairy of death". det blev en splittad fest. en sådan där fest där man måste leta efter tomma rum för att kunna prata i telefon. det vi dock lärt oss i kollektivet är att om det vankas fest finns det bara en sak man kan göra...
... yes.
sen togs det fram en akustisk gitarr och jag dog lite inombords. knullkalle försökte få till det med en lädertjej. jag douchade ägget och hans vän. seriöst. när blev det okej med att se ut som ett ägg?
jag tror att folk hade roligt. jag var ganska tunnelseende stora delar av kvällen. men hon är å andra sidan väldigt trevlig att titta på. vi gick på loppis. jag köpte en tekanna för att det är gott med te. två vinylskivor (blondie, bowie), en jättekopp för kaffe och en kapsylöppnare. den lille blå räcker inte till.
hon köpte fina saker på en helt annan blogg. hon gjorde söndagen bra. hon har ett sätt att göra dagarna bättre.
mycket bättre.
dagens spår: wild cherry - play that funky music