Emma

30.

Hösten 06 då jag flyttade till Umeå bodde jag med Johnny. Johnny hade en klubb i Umeå (har en klubb i Malmö). Den hette "Dåliga gatan" och lirade till en början på E-puben. En gång var jag där för att stötta kollektivet. En gång spelade han the Bronx - Heartattack american och jag dansade helt själv på dansgolvet. Då kan man verkligen ta ut svängarna. Det är en annan historia.

En gång dansade jag med Clownshoes och Emma till "Once and never again" av the Long blondes. När jag hör den låten tänker jag på stampande allstars och klampande skitstora skor.

Jag undrar vad som hände med Emma. Och Clownshoes, men inte lika mycket.



Nu är det nya tider i Umeå. Bra tider. För andra är låten mer relevant idag av andra anledningar. Tillsammans med "Desperator".

Halva praktiken gjord idag. Utvecklingssamtal. På måndag är jag chef.
Hur gick det där till?
Fast jag är mest pepp på imorgon. Det ska bli väldigt roligt att se vad som väntar.
Ikväll ska vi ställa i ordning och jag hoppas på att bita i Knull-Kalles Kaka (KKK) och mysa framför fredagsfinalen av "Vem vet mest". Woho! Pensionen är så nära, men ändå så långt bort.

Dagens spår: the Long blondes - Once and never again

Cocaine

29. oktober.

Igår totaldog jag på eftermiddagen. Gick och lade mig vid halvtio. Märta och Axel kom förbi på kvällen över en cig och en kaffe. Idag höll jag på att somna på bussen.
Jag kanske borde prova lite kokain...



Ja. Det där första stycket var ganska tråkigt. Märta och Axel är bra, men resten. Det var mest ett sätt för att få lägga upp en video med Beans on toast. Det är ganska rolig musik. Den här veckan har inte varit fylld med sömn så kokain hade kanske inte varit en helt dum idé. Att jag inte sovit beror på att det finns en roligare, viktigare, bättre än sömn. Får stå mitt kast med att se ut som jag gör i ansiktet. Påsar under ögonen. Osexigt.
Som tur är har jag en good-hair-day.

Längtar efter kvällen. Hyffsat mycket helg. Men mest sällskap jag saknar och längtar efter. Gah.

Jag åt frukost idag. Gröt.
Mest för att det här inlägget handlar om Beans on toast. Frukost.
När man är trött fungerar hjärnan långsammare. TV:n sade det igår.
Hmm. Det finns kanske en anledning till att kvaliteten på den här bloggen gått ner ungefär 700 %.
Min hjärna är sällan med mig och när den är det tänker jag fan inte slösa den på bloggar.

Har ni någon annan favoritlåt om kokain? (Jag skulle kunna svara på den frågan ett par gånger om, men se det som ett prov.)

Dagens spår: Beans on toast - Coke

I was straight and acted like a fool. You were drunk and unbelievably cool.

28 oktober. 2009.

Jag satt på bussen. En trettondel så pepp idag. Under natten ådrog jag mig ryggont och dålig sömn. Till slut falerar även den piggaste människan. Eftersom jag inte är i närheten av att kallas pigg är jag nu trött och inne på min tredje kopp sunkkaffe. Folk kallar mig energisk. Det är okej.

Men trots första stycket är det värt.

När jag varit på jobbet en stund tänkte jag surfa youtube.com. Och jag hatar när band inte gjort och när folk inte lagt upp bra videor. Jävla as! Jag har varvat första halvan av the Cribs första platta i huvudet hela morgonen. Another number, The watch trick, Things you should be knowing (awesome), The lights went out, You were always the one. Det är fin vemodsromantisk brittisk indierock med en gnutta musikhistoria.  (Om vi säger så här: Om the Libertines är Sex Pistols och the Beatles kärleksbarn är the Cribs the Sonics och the Beatles oönskade barn.) (Jag tror inte att jag kan dra sådana paraleller egentligen.)



the Cribs - Things you should be knowing

Fin romantisk historia om två personer på en fest. Varav en är packad.

Det var inte meningen att bli ett inlägg om musik. Min hjärna är dock inte mottaglig för några emotionella yttranden eller kapabel till uttryck. Zombie-Johan på jobbet idag. Någonstans tappade jag tråden. Ja, lyssna på the Cribs. Things you should be knowing. Fyllon på en fest som finner varandra. Fint.
Lyssna på den som en bra start på dagen, som Special K. (Frukostflingan, inte Placebo-låten.)

Oh! Nu kom jag på vad det var jag skulle skriva om.
Stay away from drugs!

Dagens spår: the Cribs - Things you should be knowing

lovecats

27. hand in hand is the only way to land.




Jag åkte buss till praktikplatsen idag. Det är inget konstigt.
Men idag åkte jag buss till praktikplatsen glad.
Pepp nästan. Så pepp det nu går att vara klockan sju på morgonen. Återhållsamt pepp.
Satt och lyssnade på "Lovecats". Gör det du med!

Och sjung med!

Ah
We move like cagey tigers
We couldn't get closer than this
The way we walk
The way we talk
The way we stalk
The way we kiss
We slip through the streets
While everyone sleeps
Getting bigger and sleeker
And wider and brighter
We bite and scratch and scream all night
Let's go and throw
All the songs we know...

Into the sea
You and me
All these years and no one heard
I'll show you in spring
It's a treacherous thing
We missed you hissed the lovecats

We're so wonderfully wonderfully wonderfully
Wonderfully pretty!
Oh you know that I'd do anything for you...
We should have each other to tea huh?
We should have each other with cream
Then curl up by the fire
And sleep for awhile
It's the grooviest thing
It's the perfect dream

Into the sea
You and me
All these years and no one heard
I'll show you in spring
It's a treacherous thing
We missed you hissed the lovecats

We're so wonderfully wonderfully wonderfully
Wonderfully pretty!
Oh you know that I'd do anything for you...
We should have each other to dinner huh?
We should have each other with cream
Then curl up in the fire
Get up for awhile
It's the grooviest thing
It's the perfect dream

Hand in hand
Is the only way to land
And always the right way round
Not broken in pieces
Like hated little meeces...
How could we miss
Someone as dumb as this?

I love you... let's go...
Oh... solid gone...
How could we miss
Someone as dumb as this?

Dagens spår: The Cure - Lovecats

26/10. 24 dagar. 17 dagar.

26 years on the run. it ain't no fun. i can't quit. i won't stop. i've confessed, i've always been a mess.
10 grattis kusin jonas. 24 år idag.

På allmän begäran kommer "what what (in the butt)".



Kalle och jag stod och rökte igår kväll. Vi frågade oss varför vi alltid gör dumma saker. Jag lyfte fram möjligheten till att det är för att vi dricker så jävla mycket öl så jävla ofta. Jag fick medhåll. Kalle tänker att det finns en koppling med att dricka öl på fem olika ställen och dumma handlingar. Det var dit jag ville komma. Lördagen var bra. Bra folk, bra ställen. Bra alltihop. Den där coola bruden gjorde det mesta bättre. Trots att kvällen inte blev som vi planerat blev den bra. Och kvällen avslutades med lite härligt drama. "Härligt" lite lätt ironiskt. A hoppades på slagsmål, i brist på SMK kanske, men det blev inget av det. Folk borde i alla fall inse att pretentiösa Pink Floyd är tråkigt. FAAAN! Jag borde ju sagt att jag sett Roger Waters på Roskilde när han framförde "The dark side of the moon" (vill jag minnas) med en jävla barnkör i ryggen (up the butt?). Hur jävla pretentiös får man bli?

Hur pretentiös Roger Waters är är proportioneligt med hur många speglar han har i sovrummet. Poseringssex.

Varför följar drama oss? Vi tror att det är för att vi är så totalt jävla awesome att folk blir helt saliga av att ens få stå brevid oss.

Jag tänkte skriva mer om lördagen, men kan inte. Minnena försvann. När jag vaknade på söndagen snurrade fortfarande världen. Och söndagen spenderades som alla andra söndagar. Lugnt, tryggt och mysigt. Någon söndag tänker jag tvinga mig ut i världen och göra saker. Antagligen sätta mig på en buss och ha det lugnt, tryggt och mysigt på ett fik istället.

Ikväll ska jag fika med Märta och A. Medan jag njuter av två fantastiska människors sällskap får ni njuta av "what what (in the butt)".

dagens spår: The Libertines - What became of the likely lads

nej! jag vill inte ha några versaler idag.

19.10. now look it baby you're just nineteen. i got the flesh and i will make you scream.

grattis pappsen. 52 bast imorgon. jag gissar att jag inte skriver något blogginlägg imorgon.


vad har hänt den senaste månaden... det mesta.
jag tänker inte skriva om det mesta och det är det mesta som snurrar i huvudet mest hela dagarna.
och om det snurrar något jag inte kan skriva om från privatlivet fylls hela huvudet med sekretessbelagda uppgifter från jobbet istället. jag håller käften.

enhetschef. det låter snyggt.

i eftermiddag smyger jag runt umeå med märta och letar saker och kaffe. jag tänker vara trött i slutet av den här veckan. upptäckte en potentiell sovmorgon till säkert klockan sju på onsdag. helvete vad jag ska sova. studenter är bortskämda. de enda som är mer bortskämda är föreläsare, men det är ingen populär uppfattning på universitetet. fan, jag vill också glida runt och kunna en massa saker i manchesterkavajer med armbågsskydd i slitet läder. sitta med nördglasögon på lindellfiket och sippa på skitkaffe medan jag tittar på studenter som går förbi och känner mig smartare. sen säger jag något i ett par timmar på eftermiddagen. inget viktigt.

nu är jag inte föreläsare. jag är praktikant och dagarna fylls inte. det finns inte sysslor nog för en praktikant. det gör att jag inte får dåligt samvete för att jag försöker hålla arbetsveckan stationerad på huset till fyra dagar. att ha en dag över för litteraturstudier, reflektion eller examinationsuppgifter känns nyttigt.

privat fungerar livet rätt okej. tassar runt en av umeås mest intressanta och snyggaste. knullkalle i kollektivet (KKK) är kåtare än någonsin. det underhåller mig. mitt sociala nät i umeå är rätt fattigt för tillfället, men mina behov fylls och mer där till. har en viss längtan efter äventyr. london, paris, en annan del av ålidhem. jag tar vad jag får, jag tar det som finns. fantasiäventyr väntar. pierce the fierce. ogres, beware.

knullkalle i kollektivet är kåtare än någonsin.
det är roligt. vickan svensson kalle-och-hobbe-onanerar på en fotboll. haha, haha.

fuck it. nu blir det inte mer. spretigt inlägg från en spretig tillvaro. mörkret som väntar kanske samlar mig och fokuserar. en mörk älv kan tömma huvuden. från stationskaféts fönster.

dagens spår: voxtrot - missing pieces

mariachi el bronx

11.9.

One wouldn't expect a band like the Bronx to dabble in trying their hand at Mariachi music. Firstly, they are a punk rock band.The last time I checked, crusty guitar and vocals that sound like the frontman decided to spend all of the money from their gig checks on Lucky Strikes and hard liquor weren't part of Mexico's distinguished cultural heritage. Secondly, they are all white. The closest ties anyone in The Bronx has to Mexico are the same ties that San Diego State fratboys have to it, a couple drunken nights in TJ. Taking this all into account, El Bronx has no right to be as good as it is.

The Bronx' Mariachi El Bronx alter-ego isn't some punk rock revisioning of the background music to your favorite taco joint. It is as close to authentic as a bunch of white boys from Los Angeles could possibly make it. El Bronx is awash in swinging Latin rhythms, brimming with lively horns, nimble flamenco guitar, vibrant strings, and traditional percussion. The Bronx even recruited Vincent Hidalgo, son of Los Lobos' famed David Hidalgo, to play the guitarron and to show off his accordion chops, which he does convincingly on "Clown Powder". While at times El Bronx reaches into spaghetti western territory, e.g. "Silver and Lead" and "Holy", it never crosses the line into parody.

While sung in entirely in English, El Bronx shows off a new side of vocalist Matt Caughtran. The raspy bark that has become the one of the identifiable features of The Bronx, has been toned down to a gentle croon that surprisingly compliments their new south of the border stylings. The abstract lyrics that one would expect from the Bronx are still found in places on El Bronx but have mostly been replaced by stories of romance, further fitting with the Mariachi vibe.

There is no way in hell anyone would expect a Mariachi album recorded by some LA punks to be good, let alone great. Flying far above novelty, El Bronx is one of the year's most welcome surprises. If only more bands would flex their creative muscle in the ways that the Bronx have here.

Recension skriven av Adam Thomas.



dagens spår: mariachi el bronx - cell mates

69

69:an dagen till ära.

idag bjuds det på warpad romantik. orchestra of wolves för alla punkslynglar.



gallows - orchestra of wolves

har börjat praktiken i hörnefors och börjar varje dag med volymstark punk. det får mig att vakna till. världen är ganska gemytlig och lite kall just nu.
fastnar alltid för texten i "orchestra of wolves". lyssna och småhäpna. fick första eller andra gradens brännskada över högerarmen tidigare i veckan. torsdag. spaghetti incident. kokande vatten över högerarmen. 22.30. inte ett ljud. jag är dålig på att skrika.
det är rätt lugnt nu, men armen brann i torsdags och jag var så jävla nära att klippa festivalbanden. om inte de varit en ganska effektiv isbrytare med shysta rockbrudar så hade jag raderat dem i torsdags. de är kvar.



masshysteri - hatkärlek

en annan morgonlåt. väldigt peppande.
passerar östra kyrkogatan varje dag på väg till jobb.

dagens låt: gallows - orchestra of wolves

el perro, el gato

25.

titta på den söta rumpan.



och mexikansk musik är det nya heta.
den som kan översätta: översätt!

har sett inglorious basterds. har planerat inför praktiken. kännt vemod. nervositet.
har druckit öl. har saknat. har sett filmer. många filmer. en vacker klocka.
jag är uttråkad och det händer inte tillräckligt mycket tänkvärt för att det ska komma något tänkvärt ur mig.

dagens spår: david bowie - cat people

vroom vroom

21. typ.

såg "inglorious basterds" igår. det var inte hans bästa. jag är tämligen ambivalent. soundtracket var intressant, på ett bra sätt.

men...



... funny!

dagens spår: kings of leon - closer

barndomen

12-13 augusti.

jag planerar att rota fram mitt lego och bygga ett slott jag har nerkladdat på ett papper. jag började surfa runt och hittade:
http://www.alltomprylar.se/2009/07/27/tvavaningshus-i-lego-skala-11-alltsa/

coolt!



och man kan bygga rätt mycket fint i lego om man har tillräckligt många bitar.
det där är ett fint slott.

dagens spår: mariachi el bronx - cell mates

el bronx



det framgår av sig själv vad som är fint.

dagens spår: laakso - high drama

Skånska ord AB

10. 7.

http://sydsvenskan.se/skane/article487501/Skanskan-pa-utdoende.html

Det är häftigt att fyllas med känslan av att man är speciell. I många avseenden.
Bl.a. presenterar Sydsvenskan under fredagen att UNESCO (FN-bihanget) sammanställt en lista med utrotningshotade språk. Skånskan är ett av dem.

Man talar om att det finns en politisk agenda bakom. Inte från UNESCO:s sida, (varför skulle de bry sig om Skåne?), utan från svenska partier som försöker slicka de lokalpatriotiska skåningarnas arslen. Haha, det är ju rätt komiskt. Och det fungerar! Jag tänker inte rösta på Centern pga. det här, men jag blir smickrad.

Och det är roligt att UNESCO tycker att det är ett språk.
Jag trodde skånskan var en dialekt under svenskan. Vad än jämtlänningarna, hälsingländingarna, eller hon i Härjedalen vill säga om det där, kan skåningar göra sig förstådda i andra delar av Sverige.

Och antagligen ska jag tillägga att jag nog är en av de där som håller på att utrota skånskan. Min skånska är inte särskilt bred trots ganska stark förankring till landskapet. Jag infiltrerar skåningar med bristande diftonger och ord som "he" eller "jo". Och om liberalen i mig skulle få säga något så hade det varit: Utrota skånskan inte skånskan aktivt, men vill skåningarna eller någon annan för den delen inte prata skånska längre så skit i det. Låt språket dö ut.

"Skit i fridlysta pandor, dom kommer ändå inte att para sig."



Det mest härmade ordet i skånskan.

Dagens spår: Röyksopp - The girl and the robot

K-town for the win

9.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/sverige/damallsvenskan/article5487642.ab

Kristianstads fotbollslag kastar kläderna för att locka publik.
Hur många tänker att det är herrar?
Självklart är det damer.

"Vi är inga anorektiska botox-brudar" säger Johanna Rosén.
"Nej" säger Johan, "men ni riskerar ju att bli objektifierade av herrarna".
Ett steg framåt, Ett hundra steg bakåt.

Inte nog med att jag inte gillar att brudar fortfarande känner att de behöver kasta kläder för en trivial sak som publik
utan jag tycker även att damallsvenskan bjuder på bra fotboll. Ni behöver inte på något sätt kasta kläderna.
Inte ni med.

"Det är inget sexistiskt" säger de.
"Tja", säger Johan, "vi får se hur många fläckar intorkad sperma vi hittar på stolsryggarna".
Okej, det lär inte bli någon offentlig onani i Kristianstad, men alltså,
alla vet VEM Kristianstads damlag försöker locka till matcherna. Herrar.
Alla vet på vilket sätt herrar lockas till nakna brudar. Sex.

Sexistiskt... Jo, jag är rädd för att Kristianstad glider dit på det. Den här gången.
Det gör mig lite ledsen.

"Det är en kul grej för att få lite uppmärksamhet."
Hade jag haft en dotter hade jag fan inte velat att hon fått inlärt att man måste vara naken för att få uppmärksamhet från herrarna. Jag skäms nästan över att vara man. Jag vill åka till Kristianstad och skrika "Jag gillar fotboll! Fotboll räcker!".

Var och såg UIK mot Djurgården. Sjukt bra match som slutade 3-3. Bättre reklam än den matchen kunde inte damallsvenskan få. Välj attraktiv fotboll istället för attraktiva ryggar.

Fan vad värdelöst. Tänk om Kristianstaddamerna bara tänker att posera topless är ett bra sätt att locka herrar. Inget tvång. Ingen känsla av måste.
Det är ju ett skitbra sätt! Det knepet fungerar ju på mig med! Haha! Fast inte när jag ska se på fotboll. Och det är inte det enda sättet. Ur min liberala lila åsiktsbank tänker jag att de där damerna får göra precis vad de vill. De kan få kissa i buskarna och springa nakna på stan om de vill. Det skulle jag vilja få lov att göra. Sen hade jag inte gjort det. För mycket kroppskomplex för att våga något sådant.

Eller ska man tolka aktionen som ett steg mot att avsexifiera den kvinnliga kroppen.
Som Uppsalakvinnorna, eller var fan de nu var, som badade topless i badhuset.
Jag önskar att jag kunde göra den tolkningen. När syftet är att locka publik och INTE avsexifiera den kvinnliga kroppen gör jag inte den tolkningen.
Ska inte dra igång ett allt för stort feministiskt, eller vad fan man nu vill kalla det, resonemang. Det är andra bättre kvalificerade till än jag.



Slänger in en video. Vagina Grande - Rude Vagina

Dagens spår: Mando Diao - The band

story of my life

8. det är en rätt sentimental dag idag.
 



social distortion - story of my life

han har fina ögon och för tillfället en snyggare profil än dave gahan. 80-talspunken var rätt fin. jag gillar låtens djing djing djing. den gungar på. jag skulle vilja kunna få ögon som honom. tänk lite mascara kring mina klarblå ögon. aphett. får tvätta håret och klippa sidorna och skaffa en shyst frisyr också.
jag tror att det blir ett projekt för umeå.
det var svårt idag. satt och läste gamla blogginlägg jag skrev förr i tiden. de var längre och roligare. tiden förändrar.
you only want to do what you think is right.

dagens spår: social distortion - story of my life

kim

7.

jag drömde om kim inatt. det var min födelsedag vid någon strand och lite skog. hon tog mig avsides.
hon var snygg och gav mig en alldeles speciell födelsedagspresent. precis det jag ville att hon skulle ge mig.
det var en trevlig dröm.

sen ville jag somna om, men alarmet på den nya mobilen gick på och jag kunde inte stänga av det.
det blev bara högre och högre. fruktansvärt.
sen korsade jag en siluett med en porsche.
och fixade ett par nya fina william morris-glasögon till mig.
och så kom led zeppelin IV på posten. jag vill supa med kalle och allsångslyssna på gamla vinyler.
dylan, bowie, zeppelin, zappa. done. reduce.

dagens spår: johnny cash - san quentin

arvika '09

5. 7.

är hemma efter arvika.
känner mig solbränd och sliten.

bob hund, jenny wilson, eagles of death metal och detektivbyrån var fantastiska!
depeche mode hade väldigt bra ljudinställningar. publiken var sämre.
mando diao och röyksopp missade på ljudinställningarna men bjöd på dans.
i "eple" och "the band" saknades ljudinställningarna särskilt.

fan vad folk i arvika super och fan vad allt går ut på att ragga.
jag raggade inte. hamnade lite utanför.
fast shyst folk. trevligt var det.
slitsamt var det.
33 grader varmt i skuggan och sen in i dimman på bob hunds spelning. svettigt.
och ganska fantastiskt.
idag regnade det.
det var skönt för jag satt på en buss eller tåg eller bil från 09.55 till 19.15.

festivalens spår blir ändå! Jenny Wilson - Clattering hooves (gåshud.)


joel

28.

nej. det här handlar inte om billy joel från green day som många har mörkt undanstoppade i sina garderober. jag satt och tittade.





stans dans i början fick mig att tänka på min joel. han försvinner söderut tror jag. nu tågluffar han.
han gillar shysta rumpor. precis som jag.

och inatt blev min katt av med svansen.
hoppsan.
kan i alla fall garantera om att katter har ben ända ut till svanstippen.
jag satt och höll katten sällskap fram till fem på morgonen. det kändes som att han kanske uppskattade det.
nu är han på kattakuten och får en mindre svans.

dagens spår: jenny wilson - clattering hooves

jackson

25 juni. t(w)o (jackson) five: beklagar.

michael jackson har dött.
konserterna i london inställda.
jag blev paff.
nu är han död och håller myten mj vid liv. han har kanske 12 myter.
snubben var fet. och minns den fina mj.


3:47 min in: första moon walken.

dagens spår: michael jackson - billie jean

galgarna

15. juni.

i maj släppte ett av världens hetare punkband sin andra fullängdare. brittiska gallows följde upp "orchestra of wolves"  med "grey britian". en tyngre, hårdare producerat album. den ursprungliga käftsmällen lyser med sin frånvaro och istället bjuder de på en mer eftertänksam platta som snarare får en att fundera än studsa. det är fan en punkplatta med stråkar och piano.

välpolerat och jävligt bra. första låten heter the riverbank och första minuten är det vatten som slår mot stenväggar (temsen antar jag) och det är väldigt fint och stämningsskapande. (påminner om refused.)

en av fem videor som ska släppas med plattan. de fem videorna ska tillsammans bli en liten film sägs det.



dagens spår: gallows - the vulture (act II)

Tidigare inlägg Nyare inlägg