the bronx

time isn't important, only life is important.

jag sitter i en lummig lund
doftande vildros och kaprifol
molnen skingrar sig på himlen
och avslöjar en gassande sol

min hy värms av solens strålar
mina fingrar blöts av fuktig mark
en känsla av lugn fyller mig
känslan av harmoni är stark

jag blickar bort mot husen
deras kopparklädda tak glänser
som om de vore smidda av ädlaste guld
världens skönhet känner inga gränser

över husen flyktar italienska moln förbi
det måste varit här michelangelo satt
eller rafael när de målade sina verk
som de lämnat till världen, en ovärdelig skatt

jag önskar att jag kunde dela fågelns frihet
jag vill ansluta till dens eviga dans
de rör sig runt, ovalt och framåt
de fångar mitt intresse och jag sätts i trans

jag önskar att jag kunde dela mulvadens lugn
jag vill omfamnas av jordens eviga famn
den kommer aldrig att lämna mig
den ger en oändlig mängd kärlek utan att ens veta mitt namn

jag är fast i min lummiga lund
bakom stadens stinkande dån
den värld jag vill ha finns inte kvar
det är människornas ignorerade rån


fan, hahahaha, vad analytisk filosofi-föreläsningar är tråkiga. då går det som det går. dingo andersson tar över.
låt mig presentera mitt poetiska alterego dingo andersson. han bockar och bugar.

dagens spår: black wire - god of traffic