valborg, dåliga fester och filosofi
30.
den första valborgen på universitet skulle kunna sluta i total katastrof, men icke. ja, jag har tänder som tevez (okej, inte som tevez, men mer tevez än innan). ja, festen på sofiehem skulle kunna vara helt jävla usel, men icke. den bjöd på lite punkare och skit, men jag försvann rätt tidigt. gänget jag var med kände sig inte välkomna och i fölägningen gör det mig ovälkommen. festfixarna kan dra åt helvete.
vi hamnade på något matställe på ålidmen, jag visste inte riktigt var. är det viktigt? nej.
jag och joel hamnade i filosofiska diskussioner som möjligtvis retade skiten ur övriga, men är det viktigt? nej. de behöver inte vara med om de inte vill. det handlade om definitioner och annat vi just studerat. diskussionen ledde ingenstans. är det dåligt? nej. att veta att diskussionen inte gav något riktigt resultat är ett resultat man kan vara nöjd över.
jag hoppas bara att inte kattis eller basketjossan (ålidjossan, ja, hon kallas oftare så av bronx) inte tog illa upp.
min slutsats är att man inte kan definiera saker, ting, begrepp, whatever, utifrån något annat än sig själv. att definiera sig själv blir i sin tur jävligt svårt, om inte omöjligt.
det jag uppfattar som rött kan någon annan, eller alla människor, uppleva som blått, men jag kommer aldrig att veta det för så fort de talar om blått kommer jag att förstå det som rött. ni får ursäkta den något förvirrande användningen av färger. rött uppfattar jag på ett sätt och det innebär inte att andra, eller alla, uppfattar det som det jag kallar för blått. så kan det gå, så går det.
skulle vi kunna anta att en människa utan syn, hörsel, känsel, smak eller lukt skulle kunna uppfatta något sådant?
nej, ingen kan föreställa sig detta för denna fråga har aldrig ställts till en människa utan syn, hörsel, smak, lukt eller känsel. ni kan själva studera frågan. om ni känner till någon sådan så säg till först och då kommer jag att ändra mitt resonemang. jag känner inte till något sådant fall, men det innebär inte att jag kan avfärda möjligheten, vilket i princip leder oss till en något dålig slutsats. det är en god slutsats. den kan tolkas som något cynisk, pessimistisk, negativ etc. för mänskligheten, men vad fan! jag ser ut som tevez i käften. det är möjligtvis orättvist jämtemot tevez som är ett helt helvete i käften, men jag är värre än innan och kommer att vara så i två veckor framöver.
mitt sjävlförtroende fick sig en törn. jag avskyr det. jag har varit mobbad för mina jävla tänder i fyra år ( i grundskolan) och jag bär fortfarande ärr från det. jag vill inget hellre än att ha hela tänder. det är lätt att säga nu. får jag välja väljer jag nog fred på jorden, massdöd i afrika, sydamerika och östra asien, eller ett stopp på klimatförsämringen. att kalla det klimatförändringen är fan att gapa efter lite för mycket, förändring kan trots allt innebära något gott, inte sant?
dagens spår: the mighty stef - i love you
den första valborgen på universitet skulle kunna sluta i total katastrof, men icke. ja, jag har tänder som tevez (okej, inte som tevez, men mer tevez än innan). ja, festen på sofiehem skulle kunna vara helt jävla usel, men icke. den bjöd på lite punkare och skit, men jag försvann rätt tidigt. gänget jag var med kände sig inte välkomna och i fölägningen gör det mig ovälkommen. festfixarna kan dra åt helvete.
vi hamnade på något matställe på ålidmen, jag visste inte riktigt var. är det viktigt? nej.
jag och joel hamnade i filosofiska diskussioner som möjligtvis retade skiten ur övriga, men är det viktigt? nej. de behöver inte vara med om de inte vill. det handlade om definitioner och annat vi just studerat. diskussionen ledde ingenstans. är det dåligt? nej. att veta att diskussionen inte gav något riktigt resultat är ett resultat man kan vara nöjd över.
jag hoppas bara att inte kattis eller basketjossan (ålidjossan, ja, hon kallas oftare så av bronx) inte tog illa upp.
min slutsats är att man inte kan definiera saker, ting, begrepp, whatever, utifrån något annat än sig själv. att definiera sig själv blir i sin tur jävligt svårt, om inte omöjligt.
det jag uppfattar som rött kan någon annan, eller alla människor, uppleva som blått, men jag kommer aldrig att veta det för så fort de talar om blått kommer jag att förstå det som rött. ni får ursäkta den något förvirrande användningen av färger. rött uppfattar jag på ett sätt och det innebär inte att andra, eller alla, uppfattar det som det jag kallar för blått. så kan det gå, så går det.
skulle vi kunna anta att en människa utan syn, hörsel, känsel, smak eller lukt skulle kunna uppfatta något sådant?
nej, ingen kan föreställa sig detta för denna fråga har aldrig ställts till en människa utan syn, hörsel, smak, lukt eller känsel. ni kan själva studera frågan. om ni känner till någon sådan så säg till först och då kommer jag att ändra mitt resonemang. jag känner inte till något sådant fall, men det innebär inte att jag kan avfärda möjligheten, vilket i princip leder oss till en något dålig slutsats. det är en god slutsats. den kan tolkas som något cynisk, pessimistisk, negativ etc. för mänskligheten, men vad fan! jag ser ut som tevez i käften. det är möjligtvis orättvist jämtemot tevez som är ett helt helvete i käften, men jag är värre än innan och kommer att vara så i två veckor framöver.
mitt sjävlförtroende fick sig en törn. jag avskyr det. jag har varit mobbad för mina jävla tänder i fyra år ( i grundskolan) och jag bär fortfarande ärr från det. jag vill inget hellre än att ha hela tänder. det är lätt att säga nu. får jag välja väljer jag nog fred på jorden, massdöd i afrika, sydamerika och östra asien, eller ett stopp på klimatförsämringen. att kalla det klimatförändringen är fan att gapa efter lite för mycket, förändring kan trots allt innebära något gott, inte sant?
dagens spår: the mighty stef - i love you
Kommentarer
Trackback