klitoris, ett annat ord för tandläkartopps
2007-02-12.
klitoris, känn på ordet. kliiitoris. bob hansson tycker att det låter som ett tandläkarverktyg. han hade skrivit "klitoris" på sin tröja med fingerfärg. jag stötte på honom för andra gången i november förra året, jag hade sett hon prata dramatik och poesi två dagar tidigare. jag stötte på honom på en malmöklubb som heter "deep", det är en gayklubb. jag kanske har provat på saker med herrar förr, men jag är inte gay så det kändes konstigt att vara där, nästan lite elakt. ge hopp om ragg när det är totalt omöjligt. det är underförstått att man är bög på "deep" liksom. jag kan lova att ALDRIG har så många stött på mig på en kväll. jag passar uppenbarligen herrar, jag vet inte vad det betyder. ola salo satt i ett hörn, han var jobbig. man blir rätt snabbt jobbig om man har 15 personer runt sig hela tiden. TVÅ ARMBÅGAR UT!
bob är inte bög han heller så vi höll ihop.
det var inte det här jag skulle skriva om, även om bobs tankar värmer när dagarna blir konstiga. hans röst förmedlar en känsla av frustration som oftast mynnar ut i någon form av uppgivenhet, men om man lyssnar lite till kommer optimismen, den så efterlängade optimimismen. en av mina favoritmeningar lyder:
här ligger jag och duger. jag gillar tanken på att bara kunna ligga ner och duga.
i går lyssnade jag på bob hanssons senaste skiva. ska man kalla det singel om det är två spår? bob må vara poet, men han ska lyssnas på. jag virrar ganska lätt in mig i hans böcker och hjärnan blir till en knut och ord åker ut lika fort som de kommer in medan mitt medvetande tar mig till helt andra platser.
hur som helst, spåren ligger på 15 respektive 17 minuter, det är ändå en lagom längd på ett album.
när dagen är lite vemodig, när rasrisken i omvärlden är lite för stor brukar jag sätta på bob. (det är tillåtet att flina här.) låta hans mindrevärdekomplexurtagande dikter gjuta mod i min ryggrad. att det sen kommer en romare och skär sönder den gör inget, bara romaren är glad när han gör det.
dagens spår:
bob hansson - kenneth cosimo
bob hansson - stålmannen är död
klitoris, känn på ordet. kliiitoris. bob hansson tycker att det låter som ett tandläkarverktyg. han hade skrivit "klitoris" på sin tröja med fingerfärg. jag stötte på honom för andra gången i november förra året, jag hade sett hon prata dramatik och poesi två dagar tidigare. jag stötte på honom på en malmöklubb som heter "deep", det är en gayklubb. jag kanske har provat på saker med herrar förr, men jag är inte gay så det kändes konstigt att vara där, nästan lite elakt. ge hopp om ragg när det är totalt omöjligt. det är underförstått att man är bög på "deep" liksom. jag kan lova att ALDRIG har så många stött på mig på en kväll. jag passar uppenbarligen herrar, jag vet inte vad det betyder. ola salo satt i ett hörn, han var jobbig. man blir rätt snabbt jobbig om man har 15 personer runt sig hela tiden. TVÅ ARMBÅGAR UT!
bob är inte bög han heller så vi höll ihop.
det var inte det här jag skulle skriva om, även om bobs tankar värmer när dagarna blir konstiga. hans röst förmedlar en känsla av frustration som oftast mynnar ut i någon form av uppgivenhet, men om man lyssnar lite till kommer optimismen, den så efterlängade optimimismen. en av mina favoritmeningar lyder:
här ligger jag och duger. jag gillar tanken på att bara kunna ligga ner och duga.
i går lyssnade jag på bob hanssons senaste skiva. ska man kalla det singel om det är två spår? bob må vara poet, men han ska lyssnas på. jag virrar ganska lätt in mig i hans böcker och hjärnan blir till en knut och ord åker ut lika fort som de kommer in medan mitt medvetande tar mig till helt andra platser.
hur som helst, spåren ligger på 15 respektive 17 minuter, det är ändå en lagom längd på ett album.
när dagen är lite vemodig, när rasrisken i omvärlden är lite för stor brukar jag sätta på bob. (det är tillåtet att flina här.) låta hans mindrevärdekomplexurtagande dikter gjuta mod i min ryggrad. att det sen kommer en romare och skär sönder den gör inget, bara romaren är glad när han gör det.
dagens spår:
bob hansson - kenneth cosimo
bob hansson - stålmannen är död
Kommentarer
Trackback