moe, munken och mando diao.
2007-01-27
slapp dag, tanken var att bara dra till holmsund och träffa yazze och sazze igen. jag glömde "girl interrupted" (skit också). det var ganska trevligt, även om tiden gick ganska snabbt. för att komma hem tog jag bussen 22.45 från holmsund. utanför min bostad hittade jag micke som var på väg till joels avskedsfest.
jag har två intryck av lördagen.
dels när festen började dö ut hittade joel på att vi skulle basta. norrländskt, inte sant? det måste man vara med på. vi talade om den objektiva meningslösheten i världen. mitt, ditt, någons liv spelar ingen som helst roll, som i "fight club": "on a long enough time line, the survival rate for everyone will drop to zero".
väldigt negativ syn på tillvaron. hur bör man förhålla sig till vardagen om man känner att den enbart är meningslös?
jag försöker finna njutning i stunden. den subjektiva njutningen som inte har något objektivt värde överhuvudtaget, den behöver inget objektivt värde eftersom att jag inte har något objektivt värde. jag är endast subjektivt värdefull, främst för mig och personerna i min omgivning. jag hoppas att de får någon njutning av min existens. det slog mig att jag borde värdera personer i min omgivning högre och njuta av deras sällskap. ni som läser detta: säg till om jag inte sköter mig.
en liten saga jag fick höra.
det var en gång (för att så måste man börja) en asiatisk munk som var ute i en skog. i den skogen levde tigrar som hade för vana att döda och äta människor. munken blev så klart jagad av tigrarna och i stundens hetta märkte han inte att han sprang ut för ett stup. han föll men fick till slut tag på en växtrot. där hängde munken och dinglade medan tigrar vandrade omkring ovanför honom. andra tigrar hade lockats av doften och cirkulerade nedanför stupet. munken förstod att det inte fanns någon möjlighet att varken klättra upp eller ner. snart började han höra hur växtroten började knaka och munken insåg då att det var kört. då såg munken att det växte smultron i en skreva i berget. han tog och åt ett smultron och tänkte att det var ett väldigt gott smultron.
så slutar sagan. vi har alla något att lära av munken.
det var en spelning på operan. mando diao, khoma, karavan etc. fyra låtar in i spelningen säckade golvet ihop och publik föll handlöst ca. två meter. kattis var på den spelningen, johnny skulle till operan. min syster ringde och frågade om jag var där. det var jag inte. jag ringde kattis och fick höra av henne att johnny inte kommit än. det var en fruktansvärd tur att jag inte fick tag i biljett, hur skulle det gått med dansen om jag brutit benet? jag hade brutit ett löfte då.
lördag var en dag som väckte tankar i mig, jag gillar sådana dagar.
dagens spår: tv on the radio - a method
slapp dag, tanken var att bara dra till holmsund och träffa yazze och sazze igen. jag glömde "girl interrupted" (skit också). det var ganska trevligt, även om tiden gick ganska snabbt. för att komma hem tog jag bussen 22.45 från holmsund. utanför min bostad hittade jag micke som var på väg till joels avskedsfest.
jag har två intryck av lördagen.
dels när festen började dö ut hittade joel på att vi skulle basta. norrländskt, inte sant? det måste man vara med på. vi talade om den objektiva meningslösheten i världen. mitt, ditt, någons liv spelar ingen som helst roll, som i "fight club": "on a long enough time line, the survival rate for everyone will drop to zero".
väldigt negativ syn på tillvaron. hur bör man förhålla sig till vardagen om man känner att den enbart är meningslös?
jag försöker finna njutning i stunden. den subjektiva njutningen som inte har något objektivt värde överhuvudtaget, den behöver inget objektivt värde eftersom att jag inte har något objektivt värde. jag är endast subjektivt värdefull, främst för mig och personerna i min omgivning. jag hoppas att de får någon njutning av min existens. det slog mig att jag borde värdera personer i min omgivning högre och njuta av deras sällskap. ni som läser detta: säg till om jag inte sköter mig.
en liten saga jag fick höra.
det var en gång (för att så måste man börja) en asiatisk munk som var ute i en skog. i den skogen levde tigrar som hade för vana att döda och äta människor. munken blev så klart jagad av tigrarna och i stundens hetta märkte han inte att han sprang ut för ett stup. han föll men fick till slut tag på en växtrot. där hängde munken och dinglade medan tigrar vandrade omkring ovanför honom. andra tigrar hade lockats av doften och cirkulerade nedanför stupet. munken förstod att det inte fanns någon möjlighet att varken klättra upp eller ner. snart började han höra hur växtroten började knaka och munken insåg då att det var kört. då såg munken att det växte smultron i en skreva i berget. han tog och åt ett smultron och tänkte att det var ett väldigt gott smultron.
så slutar sagan. vi har alla något att lära av munken.
det var en spelning på operan. mando diao, khoma, karavan etc. fyra låtar in i spelningen säckade golvet ihop och publik föll handlöst ca. två meter. kattis var på den spelningen, johnny skulle till operan. min syster ringde och frågade om jag var där. det var jag inte. jag ringde kattis och fick höra av henne att johnny inte kommit än. det var en fruktansvärd tur att jag inte fick tag i biljett, hur skulle det gått med dansen om jag brutit benet? jag hade brutit ett löfte då.
lördag var en dag som väckte tankar i mig, jag gillar sådana dagar.
dagens spår: tv on the radio - a method
Kommentarer
Trackback