freud, ray och jag
20. juli.
käre frued. jag är en sexuellt frustrerad man i mina bästa år. jag har inte haft en flickvän på flera år och gillar inte att gå hem med kvinnor från krogen. jag ser ingen charm i det och förstår inte hur kvinnorna som faktiskt stöter på mig ser någon charm i mig. jag drömmer om välsvarvade kroppar som tvättas i duschens glesa vattenstrålar. jag drömmer om den där klassföreståndaren med de stora brösten som gjorde att jag alltid valde bild som extraval i skolan. snälla freud, hur ska jag komma ur min frustration?
vänliga hälsningar. kid.
freuds svar:
ich kann nicht swedisch verstehen.
så lönt var det. jävla freud.
jag ligger med huvudet i söder med solljus eller stjärnglans i ögonen och drömmer efter bättre tider. benen i svalkande isvatten, hjässan i havsskummet, hjärtat i stadens kärna och skrevet i cockfosters. sommaren går sin stilla gång utan att jag lägger märke till den. axlarna är stela efter dagens eskapader i min fantasivärld. varelser från andra dimensioner än min egen. jag drömmer om att vara supersnabb så jag skulle kunnat prova vilka platser i världen som passar mig. jag orkar inte anpassa mig efter platsen längre. lasset till umeå packades idag och jag är ett steg närmare ett eget krypin gömd från världens ångestframkallande platser. en del av mig längtar tillbaka till umeå, en annan vill njuta av stunden. vi har trots allt bara en stund att ta vara på, den vi är i vid tillfället. några andra stunder finns inte. klockan går utan mål. jag följer visaren och räknar hur många gånger den prickar sifforna på urtavlan. tiden vandrar medan jag ligger still. meningslöshetens oas välkomnar mig. jag vill inte vara där, men var jag än vänder mig ser jag en turk som vill bjuda mig på oasvatten. hans vita tänder lyser ikapp under den frodiga mustaschen. jag vill också ha en mustasch, tänker jag, men det får jag lämna till framtiden. åter igen lämnar jag stunden i hopp om mer trivsel och mindre tristess.
nu får jag lämna det här och kanske allt annat. allt som gnider mig i ansiktet med godsakernas palett. jag har en torr pensel. min torra pensel vill doppas i godsakerna, men de rycks undan just som jag krypit nära. kvar står en turk med ett glas vatten och ett bländande leende.
sluta! jag vill inte ha vattnet. att ta emot vattnet är att ge upp. samtidigt törstar jag efter något som inte finns för tillfället. åter igen lämnar jag stunden som jag borde värdera högst. jag kanske kan ändra mig? jag brukar kunna ändra mig. om jag odlar en mustasch eller om jag odlar långt hår, börjar lyssna på dödsmetal och köper ett nitarmband kanske jag finner njutning. och om jag inte gör det kanske det är en rund filipinsk dam som vill bjuda mig på vatten istället. det hade varit trevligt som omväxling. jag är så trött på turken.
- ray mckigney.
dagens spår: lily allen - everything's just wonderful