missad sommar, dissad sommar och de jävla söndagarna
1 juli. en månad av sommar avklarad.
jag har aldrig fått rätsida på söndagar.
jag vet inte vad som hände med denna. var den jobbig för att the stooges spelade igår? var den jobbig för att the arcade fire spelade igår? var det för att campingen till roskilde började igår? kanske är det för att jag inte kunde närvara vid något av detta! jag är som en syndare i min egna religion. åtaganden. jävla åtaganden. det fina är väl att plikter ger stålar och stålar ger frihet. alla som säger att frihet inte kan köpas för pengar. det är kanske inte så många som säger det. lycka och frihet är flummiga begrepp som jag just idag blandade ihop.
det festliga med söndagar är att när klockan passerar tolv och blir måndag igen och jag står ensam på lekplatsen med lämplig musik i öronen blir jag lycklig. idag blir det nog euforisk indiepop i the arcade fire. som win butler sjunger "sleeping is giving in", jag kan låta det stämma inatt.
annars har helgen inte varit någon höjdare. lördagen spenderades trött och åksjuk i lund. fredagen var bra, den kunde varit bättre, jag hade för lite tid.
efter en veckas arbete och med en veckas arbete kommandes känner jag hur vattnet börjar höja sig. det är väl i brösthöjd nu. snart börjar jag trampa vatten här också. omväxling förnöjer som någon sade. utan omväxling, ingen förnöjning. jag är inte beredd att hålla med om det. ge mig en bänk, två vänner och 20 öl så är jag lycklig för en kväll. jaja.
umeå närmar sig med stormsteg än en gång. om ca. två veckor kommer jag att påbörja en resa mot de nordliga höglanden. jag ska flytta (hrrm, mina föräldrar ska flytta) mina saker. cd-skivor, sunkisfotöljer, affischer, musikanläggning, järngroda. mycket ska upp. jag ska inte ta ut segern i förskott, men hösten kommer nog att bli fantastisk. jag hoppas lite på att åka i förväg och spendera några dagar i stockholm, men först väntar ca. 70 timmar arbete.
jag är trött på. jag ska förnya mig. jag känns utsliten och ointressant. om jag tycker att jag är tråkig borde andra tycka det och det är ju inte bra.
dagens spår: the stooges - 1970
(the stooges har samma egenskap som the bronx. de är så bra att jag kan glömma hur bra de är.)
jag har aldrig fått rätsida på söndagar.
jag vet inte vad som hände med denna. var den jobbig för att the stooges spelade igår? var den jobbig för att the arcade fire spelade igår? var det för att campingen till roskilde började igår? kanske är det för att jag inte kunde närvara vid något av detta! jag är som en syndare i min egna religion. åtaganden. jävla åtaganden. det fina är väl att plikter ger stålar och stålar ger frihet. alla som säger att frihet inte kan köpas för pengar. det är kanske inte så många som säger det. lycka och frihet är flummiga begrepp som jag just idag blandade ihop.
det festliga med söndagar är att när klockan passerar tolv och blir måndag igen och jag står ensam på lekplatsen med lämplig musik i öronen blir jag lycklig. idag blir det nog euforisk indiepop i the arcade fire. som win butler sjunger "sleeping is giving in", jag kan låta det stämma inatt.
annars har helgen inte varit någon höjdare. lördagen spenderades trött och åksjuk i lund. fredagen var bra, den kunde varit bättre, jag hade för lite tid.
efter en veckas arbete och med en veckas arbete kommandes känner jag hur vattnet börjar höja sig. det är väl i brösthöjd nu. snart börjar jag trampa vatten här också. omväxling förnöjer som någon sade. utan omväxling, ingen förnöjning. jag är inte beredd att hålla med om det. ge mig en bänk, två vänner och 20 öl så är jag lycklig för en kväll. jaja.
umeå närmar sig med stormsteg än en gång. om ca. två veckor kommer jag att påbörja en resa mot de nordliga höglanden. jag ska flytta (hrrm, mina föräldrar ska flytta) mina saker. cd-skivor, sunkisfotöljer, affischer, musikanläggning, järngroda. mycket ska upp. jag ska inte ta ut segern i förskott, men hösten kommer nog att bli fantastisk. jag hoppas lite på att åka i förväg och spendera några dagar i stockholm, men först väntar ca. 70 timmar arbete.
jag är trött på. jag ska förnya mig. jag känns utsliten och ointressant. om jag tycker att jag är tråkig borde andra tycka det och det är ju inte bra.
dagens spår: the stooges - 1970
(the stooges har samma egenskap som the bronx. de är så bra att jag kan glömma hur bra de är.)
Kommentarer
Trackback