morfar
natten till den tionde mars låg jag och funderade. jag tänkte att jag kan dela med mig av de tankarna.
det var ett par saker som dök upp i hjärnan hela tiden. jag har hört min mor berätta
historien om hur morfar lyckats slinta med sågen, eller någon annan maskin, och skära sig i handen. hur han inte brydde sig om det, för det fanns viktigare saker att göra, arbete. "plåstra om handen mormor så låter vi det vara". jag vet inte om det är exakt så historien går.
jag kommer i alla fall att minnas den så och jag kommer alltid att koppla ihop morfars pliktkänsla med den. för det är något jag även finner i mig själv.
när jag tänker på hur morfar kommer instapplande i hallen med blod drypande om handen och ber om lite omplåstring kan jag inte låta bli att tänka på en liten kille nyss fyllda tio år som ramlar med cykeln och skär upp handen mellan pekfingret och tummen, går in i närlivsbutiken och ber om ett plåster.
min mor har också berättat om morfars sporttittande. "när jag sitter och tittar på sport gör det sig bäst om det är tysta, jag får naturligtvis prata, och vad glenn strömberg, glenn hysén eller vilken glenn som helst än säger är det jag som vet bäst".
det är lätt att säga "jag" i den meningen, jag själv är exakt likadan.
det starkaste minnet av morfar kommer från skåne och är kanske 15 år gammalt.
hur han och jag sitter på inomhustrappan. jag till höger. jag minns att det var just vid det tillfället jag lärde mig knyta mina skor själv.
jag tänkte att jag sett upp till morfar redan då. att jag kanske sportittar och har en pliktkänsla tack vare att han lärde mig knyta mina skor. två saker jag värderar väldigt högt. i det ögonblicket var första gången jag faktiskt insåg att morfar är borta.
det var i det ögonblicket jag insåg vilken ära jag tycker det är i att fylla hans skor, i den mån jag kan naturligtvis, och gå in dem till mina egna.
det var i det ögonblicket jag insåg hur glad jag är över att heta karl
efter karl-axel berglind. 1919-2007
nu är jag klar. nu har jag insett. kudden är fuktig. jag måste sova. tidig dag i morgon.
nattens spår: kings of leon - on call (ja, igen)
det var ett par saker som dök upp i hjärnan hela tiden. jag har hört min mor berätta
historien om hur morfar lyckats slinta med sågen, eller någon annan maskin, och skära sig i handen. hur han inte brydde sig om det, för det fanns viktigare saker att göra, arbete. "plåstra om handen mormor så låter vi det vara". jag vet inte om det är exakt så historien går.
jag kommer i alla fall att minnas den så och jag kommer alltid att koppla ihop morfars pliktkänsla med den. för det är något jag även finner i mig själv.
när jag tänker på hur morfar kommer instapplande i hallen med blod drypande om handen och ber om lite omplåstring kan jag inte låta bli att tänka på en liten kille nyss fyllda tio år som ramlar med cykeln och skär upp handen mellan pekfingret och tummen, går in i närlivsbutiken och ber om ett plåster.
min mor har också berättat om morfars sporttittande. "när jag sitter och tittar på sport gör det sig bäst om det är tysta, jag får naturligtvis prata, och vad glenn strömberg, glenn hysén eller vilken glenn som helst än säger är det jag som vet bäst".
det är lätt att säga "jag" i den meningen, jag själv är exakt likadan.
det starkaste minnet av morfar kommer från skåne och är kanske 15 år gammalt.
hur han och jag sitter på inomhustrappan. jag till höger. jag minns att det var just vid det tillfället jag lärde mig knyta mina skor själv.
jag tänkte att jag sett upp till morfar redan då. att jag kanske sportittar och har en pliktkänsla tack vare att han lärde mig knyta mina skor. två saker jag värderar väldigt högt. i det ögonblicket var första gången jag faktiskt insåg att morfar är borta.
det var i det ögonblicket jag insåg vilken ära jag tycker det är i att fylla hans skor, i den mån jag kan naturligtvis, och gå in dem till mina egna.
det var i det ögonblicket jag insåg hur glad jag är över att heta karl
efter karl-axel berglind. 1919-2007
nu är jag klar. nu har jag insett. kudden är fuktig. jag måste sova. tidig dag i morgon.
nattens spår: kings of leon - on call (ja, igen)
Kommentarer
Postat av: Anonym
det var vackert skrivet om din morfar
Trackback