the bronx

Datum är djävulens påfund.

Fredagsnöje.

När världen snurrar för sakta brukar jag gilla att fokusera på mig själv. Tid för andrum. Varför inte spendera kvällen med en timmes promenad? Det lät smart. Det var väl halvsmart så här i efterhand. Varken för eller mot, in eller ut. Gå runt med musik i öronen och bara ens egna tankar som sällskap gjuter en känsla i mig som jag inte upplever så ofta. Jag gick längs älven. Den är stor, mörk och lugn. Den känns sorgsen. Det slår mig hur meningslösa sångtexter plötsligt får en mening och beskriver hela ens liv på två sekunder. Naturligtvis är det inte på det viset. Texten får den meningen jag bestämmer att den ska ha. I kväll var en sådan rad "kiss me like the ocean breeze" ur "gimme danger" av the Stooges. En kvällsbris på elva minus kysser en onekligen hårt och brutalt. Ibland behövs det en brutal kyss för att väcka ett slumrande sinne. Melodramatiskt. Andra textraders innebörd är självklara. Jag har upptäckt att jag gärna lyssnar på Maximo parks textrad "what happens if you loose everything, you just start again, you start it all over again". Den sänker huvudet för att sedan resa det. Det är synd att förlora allt, men det är inte bättre än att börja om på nytt. Nytt är alltid bra. Men bäst och farligast i kväll är Kings of Leons textrad, vers, "but everybody says this place is beautiful and you'd be so crazy to say goodbye but everything's the same this town is pitiful and I'll be gettin' out as soon as I can fly" ur "talihina sky". De raderna är en bra beskrivning på mitt tvetydiga sinne. Å ena sidan söker och finner jag skönhet och lycka i allt jag gör eller ser, men världen är den samma och en gren täckt med iskristaller är bara vacker en kvart. Hela världen pågår i mitt medvetande och om medvetandet inte matas med nysyner och mjukhångel blir det uttråkat. Jag borde duscha och se iskristallernas dans igen. Den är vacker. Jag kommer nog inte att tröttna på den.

På något sätt vilar det en destruktiv kraft i en, den balanseras med en kreativ kraft. Den kreativa kraften är stark, men den måste matas med intryck. Nysyner och mjukhångel. Älven är stor, mörk, sorglig och fascinerande i en kvart, sen går jag hemåt och sjunger "search and destroy" alldeles för högt. Jag letar nysyner och mjukhångel och denna text föder kreativitet och för det är jag tacksam, även om jag bara är det i en kvart.

Jag använde versaler. Fräscht.