the bronx

idag kommer att bli en fruktansvärd dag. jag vill fly från umeå men har ingenstans att springa. jag har inget att hämta här längre. människorna i min omgivning gjuter känslan av att vara värdelös i mig. jag är totalt jävla värdelös, jag är helt jävla meningslös och fruktansvärt betydelselös. vad jag än har för egenskaper finns det någon som är bättre på dem än jag. vad jag än har för erfarenheter finns det någon som har fler än jag.
igår fick jag känslan av att jag inte räcker till för något, jag duger helt enkelt inte och jag vet inte hur jag ska göra för att duga igen. hela min existens är helt meningslös, jag fyller inte ett enda syfte med någonting jag gör. allt är en jävla axelryckning, allt tas för givet. bagatelliserad, utblottad, trött. jag vet inte hur jag kommer att göra. jag kanske flyr från norrland. jag kanske försöker reda ut stormen i mitt huvud. en sak är i alla fall säker, jag gillar fan inte mig.
jag försöker få styrsel på mig genom att ligga i sängen med händerna för ansiktet flämtandes till the bronx som spelas på alldeles för hög volym.
det låter

"i've tried so hard just to be myself
but i've erased everything i was
i tried searching for the truth alone
and i remember everything i've done

i'm thinking everything will turn out fine
but i'm a little kid without a soul
give me just a little bit more time to solve my future"

och

"my world
capsized
with style"

eller

"i'm done telling you that i'm in love
what i have will never be enough
come on baby go live life on your own
everything inside is breaking down
and you don't want to be hanging around
i don't think i want to leave myself alone"

och

"cause who's going to love you now that no one can penetrate you?"

och

"you can't save anyone from your first love to her bastard son"

avslutas med

"it's time to wake up i've been asleep for far too long
it's time to wake up before the pain i feel is gone"

eller som bob säger
"ibland är jag så rädd att förlora kärleken så att jag agerar som om den aldrig fanns"

jag är rädd. jag är rädd för att bli ensam. övergiven. jag vet att jag är det. det är jobbigt att bli övergiven. jag tror att hela meningslösheten ligger i rädslan för att bli ensam. jag definierar mig själv genom andra, det kanske inte är en bra taktik, men jag är inte mer än vad jag utger mig för att vara antar jag. jag skyler inte på särskilt mycket. som man kan upptäcka i den här bloggen... förutom när jag har diarré, ingen ska behöva veta att jag har diarré när jag har diarré.