främling vad döljer du för mig, skåne och wayne rooney

29. dagen föräldrarna firade silver och dagen innan yasna tar studenten. tut.

öeh! det är bäcksvart utomhus och klockan är bara lite över midnatt. skåne är konstigt. det första som slår mig när jag går ut från sturup är att skåne luktar cigaretter och avgaser. det är soligt, varmt och kvavt. skåne har blivit sydeuropa. men vad fan har då sydeuropa blivit? jag vågar knappt sätta min fot söder om stora vägen.

jag blev lite lyckligare när jag åkte bil nerför vägen och såg havet igen. blått och brusande. mörkt och förrädiskt.
vad skåne än kan erbjuda kan man inte springa genom djupa skogar, förbi forsande älvar, över höga berg. vi kan gå på landsvägen, sitta vid havet och ibland se en kulle.

på tre minuter i skåne kunde jag urskilja fyra olika språk. sydeuropa? det betyder ju att jag är latino! v-ringade tröjor nästa. folk ska känna mitt brösthår. var är rooney!? ge mig rooney!? här ska tvättas!
det finns två människor som förstår det roliga med det jag just skrivit. (förutom mig då.) 

den första reaktionen var att jag inte kommer stanna här hela sommaren. nu har jag dessutom fått jobb så jag kommer att ha lite cash-flow. jag saknar den ljusa natten inatt. jag vet att jag inte kommer att sakna den om några dagar när jag tänder en cig under månljuset igen. det finns inget lugn jämförbart med det.

idag firade mina föräldrar bröllopsdag, 25 år. bocka och buga. tre rätter. finare mat än jag käkat på länge, men inte lika fin öl. jag kan hitta min öl. jag nosar upp den som en terrier luktar upp kokain. det var trevligt och viktigt att ha något att göra första kvällen i skåne. jag blir så rastlös annars.

imorgon bär det av mot svedala. skånes kanske tråkigaste plats, men imorgon ska det firas kungligt. yasna, yazdans syster (väldigt förvirrande kan tyckas) tar studenten. svedala saknar hav. en plats i skåne måste ha hav för att vara bra. helst bra förbindelser med malmö också.

resan gick för övrigt smärtfritt, men skåne känns till viss mån främmande för mig. i alla fall idag. jag ska inte dra några förhastade slutsatser om att jag känner mig hemma i norrland. skåne var ändå mitt hem i 20 år. okej, 19 år och åtta månader. men idag är det något besynnerligt i luften. det är en skrämmande och positiv känsla.

det är okej att vara främmande, nyfiken, bortkommen. det är okej att inte känna igen folk. att inte bry sig om folk. jag kommer trots allt från umeå. det är inte meningen att jag ska känna till allt som pågår. förresten. smygehamn är snart större än älvsbyn.

dagens spår: mabd - stockholm

ja tesa. jag kommer aldrig att bry mig lika mycket som du, i alla fall inte om fotboll. jag gillar inte zoran lukic. lars, en del av min släkt (på något vänster) bjuder på glass och han är djurgårdare. det föll sig naturligt. även om fotbollen lyst med sin frånvaro har hockeyhjärtat alltid dunkat rött, blått och gult, vilket inte är populärt i norrland.
BO I ANSIKTET!

Kommentarer
Postat av: Teresa

Nu ska inte jag vara den som är den men Zoran har inte tränat Djurgårn på ganska länge :D Vi har en väldigt mammasnygg islänning vid namn Siggi nu.
Jag har också fram tills för några år sedan varit mer hockey, men nu när det är sommar så är det fotboll som gäller. Vem vet, kanske blir jag besatt av hockey till hösten.

2007-05-30 @ 07:51:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback