ointressanta tankar, cykelpumpen och "så blå, så blå"

24. maj. 2007. Året då helvetet kom till byn.

Jag vägrar jacka! Jag använder versaler idag! Det känns som en sådan dag. En versaldag. En hiphopdag. En Tors dag. Jag vaknade inte förrens ett. Jag vaknade av att datorn stötte ur sig mobilljud. Något konstigt 08-nummer. Jag gissar att det är någon försäljare. Jag kan alla knep i boken. Nej, jag kan nog inte alla knep i boken, men ett par i alla fall. Prata tydligt, prata lugnt, var tillmötesgående och ställ aldrig frågor där någon kan svara ja eller nej. Eller som jag brukar säga Yemen eller Ejtiopien.
Appropå jackan. Folk tittar konstigt på en om man går hem klockan ett på natten, då det är runt fem grader varmt, med bara linne viftandes med armarna för att musiken förtjänar det. Skånepojken klarar Norrland bättre än norrlänningarna. Kom igen nu! Visa vad ni går för!

Jag borde kanske skriva om något istället för att svamla om telefonförsäljning. I och för sig handlar den här bloggen om mig och är till för att jag ska minnas vad jag hittat på. Man kanske borde starta ett internetcafé kopplat till Umeå open. Det verkar vara svårt att komma därifrån med minnen i behåll.

Hur som helst har jag varit ute och gått med hon från momentet jag haft. Jag vet inte vad hon heter riktigt. Det har försvunnit. Det var ganska trevligt. Jag köpte öl och en cykelpump.
Det är fest imorgon har jag hört. Utöver det vet jag väldigt lite. Jag får väl lyfta telefonen och slänga av ett par ord.

Nu till dagens tankar! Jag vill ha en ponny. En liten brun ponny med rund mage som jag kan sitta på. Jag vill nog ha en suspensoar i anknytning till ponnyn. Liverpool åkte på stryk igår. Runheim sade innan matchen att de tyvärr inte kommer att ha några matchintervjuer med målskyttarna efter de gjort mål. En rak pik mot TV4. Jag sade att om två minuter kommer det stå "Runheims attack mot TV4" på aftonbladet.se. När jag kom hem hittar jag mycket riktigt en sådan artikel. Då är det fan kris. Jag är inte ens journalist. Glenn Hysén är dessutom ett jävla monster.
Jag har inte hunnit tänka så mycket idag. Jag har inte tänkt särskilt mycket de senaste dagarna. Jag känner mig fruktansvärt ointressant. Det finns för tillfället ingen mening med mig. Det kan vara en ganska svårhanterlig tanke. Jag har burit den tanken sedan Dåliga Gatan i lördags. Jag vet för övrigt inte om jag vill till Skåne eller om jag vill stanna i Umeå. Jag vet att jag kommer att hamna i Skåne, men kommer jag att må bra?
Jag pratade med min kära syster om det. I 70 minuter! Jag hade ont i armen efter att ha hållit den böjd så länge. Jag tror att jag blivit solbränd dessutom. Det är inte riktigt min pryl. Åter till tanken. Jag kanske kommer att behandlas som ett barn i Skåne. Jag kommer kanske inte trivas med det. Min familj kan absolut inskränka min frihet och det är inte okej. Jag bor trots allt inte i Skåne längre. Jag bor inte i Skåne längre. Jag har mitt hem på annat håll. Den tanken har inte riktigt satt sig än, trots ett år ifrån. Det är okej. Jag får bara inte bli norrlänning. Då hoppar jag ut genom fönstret.
Fan vad tråkig jag är. Jag vill diksutera om något! Jag har i och för sig varit aktiv i diskussioner på helgon.net ett tag. Diskussioner om vad som är en lämplig åldersskillnad i ett förhållande. Hur man bör betrakta en person som har hakkors tatuerade på sin bringa. Sådana saker. Det är väldigt roligt att reta folk. Att göra folk upprörda. Om jag ska bli självgod kan jag säga att jag hjälper de vilsna människorna genom att skapa någon form av reaktion hos dem. Ilska, lycka, sorg, vad som helst. Så att de får känna att de lever.

Nej, tentor är inte bra för själen. När mina tankar vandrar runt Husserl och Heidegger och Gadamer blir resterande tankar inte särskilt intressanta. De vill helst fyllas med nonsens.

Lägesrapport kolon.
Jag vill göra det mesta av tiden kvar i Umeå innan Skånes sommar tar sina första vacklande steg. Jag blir överstimulerad av allt jag vill men inte förmår hitta på. Det slutar i en zombie som stirrar ut genom fönstret i hopp om att få se något vackert. Jag vet inte om jag kommer att sakna i Umeå i sommar. Jag saknade Skåne och Stockholm i vintras. Jag är väl en ganska lättpåverkad människa. Jag fäster mig rätt fort vid nya människor och miljöer. Jag mår inte riktigt bra när jag lämnar dem, eller när de lämnar mig. Det finns en risk att de glider bort ur mitt liv. Jag bör koncentrera mig på nuet istället. Jag vet trots allt att om de glider bort från mig innebär det att jag glider bort från dem och det blir inte särskilt jobbigt. Det är bara sorgligt. Så många fantastiska människor som försvunnit bara för att man inte plockat upp telefonen eller slängt iväg ett inlägg. Världen går sin stilla gång och jag förbrukar människor till höger och vänster. Någon gång kommer jag att ringa alla människor som försvunnit och fråga hur de har det. Vissa förtjänar den uppmärksamheten.

Bronco-Charlie, in and out, 10-4. This is the Kid signing off.

Dagens spår: Freddie Wadling - Måla mitt minne

Kommentarer
Postat av: sandra

vi kommer inte att glida ifrån varandra. det ska jag se till. det kommer inte att få hända. :)

2007-05-24 @ 19:48:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback