the bronx

andra maj. tjugohundrasju skulle jag tro.

öhrk! umeå är jävligt tråkigt för tillfället. det är mitt egna fel. det finns inget jag känner för att göra längre. jag känner mig hämmad. jag har fått känslan av att vardagen inte väcker något av intresse. jag kommer ingenstans, jag utvecklas inte. jag trampar vatten. det är skittråkigt.
det finns få saker jag orkar bry mig om när vardagen i det stora hela känns meningslös. jag försöker hålla mig aktiverad vilket är svårt när ens måsten sköts på några timmar. resten av dagen är en onödig börda.
det finns få människor jag orkar bry mig om. det handlar nog inte om ork. det handlar nog om att jag inte känner för att bry mig om någon. det kanske beror på att det inte finns någon anledning till att jag ska bry mig.
det får mig att känna mig som ett tomt skal som med tiden kommer att vissna och bli bräckligt.

"jag slutade plugga, jag orkade inte med det
såg vad jag kunde bli och ville inte bli det
det som fanns i karriären tog mig ingenstans
som jag ville komma så jag gav det ingen romans
jag drog någon annanstans för att ge min hjärnsubstans balans
hellre arbetslös än att åka psykambulans"

imorgon är en annan dag. en dag med lite saker att göra.
på fredag kommer jag nog att hamna på radio-epp och sen nh av ren tristess.
jag får inte glömma tentan.

dagens spår: mitch hedberg - arrows