the bronx

the fourth. or third... april. english. teenage mutant ninja turtles april.

vad fan? ibland förstår jag inte mig själv. vad sjutton tänker jag ? vad fan säger jag? det känns som det är en kväll i rannsakningens tecken. en kväll för självkritik och självreflektion. om man ska ta det från en början. att försöka ingjuta en positiv känsla i omvärlden är ett svårt uppdrag från början. att vara flaxande och titta på moln istället för på bankkontot kan vara lockande. samtidigt upplever jag att jag är en jävla hycklare som istället för att uppmana till att ta itu med omvärlden uppmanar till att sitta och flukta på några jävla tussar. skyl mig från det där jobbiga! men vakna och lukta på vildrosorna (hrrm, tommy nilsson har en vass tunga), finansnojjan kommer att finnas kvar när den klarblå himlen visar sig.

är det en bra roll att ta? den där snubben i filmerna som säger "det kommer att ordna sig" utan att själv veta om det stämmer. världen blir kanske vad man gör den till. om det stämde hade det bästa sättet att gömma sig på varit att blunda när man leker kurragömma. folk säger att det inte fungerar. tentahot, matpriser, ensamhet, tristess, sjukdomar och grejer finns kvar ändå. de försvinner inte för att man blundar.

idag var en sådan där dag när jag inte var nöjd. varför vet jag inte. jag får väl förkorta mitt liv med elva minuter som den där tanten i tv3-programmet säger. jag kan fixa det när jag är trettio bast och sitter på socialen och säger att det kommer att ordna sig. det kommer kanske sluta med att jag förkortar mitt liv med elva minuter då också.

jag vet inte om det är bra att säga att det kommer att ordna sig. det är en jävligt överskattad fras. vad fan betyder den liksom? den har blivit så himla urvattnad på innebörd att ingen vet längre, ändå är det en favoritfras hos många när livet trilskas. det löser sig, det gör det alltid. jaha. en positiv vind i mig säger att det löser sig om man vill att det ska lösa sig. det kan jag gå med på. nya förutsättningar föder en ny vilja till att nyorientera sig och nynjuta av det fina. frasen det ordnar sig inbjuder till en passivitet. en passivitet jag inte finner önskvärd. jag tar hellre frasen "det ordnar sig om du vill att det ska ordna sig". jag tycker att den senare frasen inbjuder till ett mer aktivt handlande. att vara passiv innebär att man låter sig kontrolleras av omständigheterna i stället för tvärtom. det innebär att man låter världen misshandla en medan man ligger där och tar emot för att sedan försöka blockera slagen. det finns andra sätt. det gäller bara att vilja iscensätta dem.

kontonojjan kan man lösa med nudlar och billig öl. tentor kan man lösa med planering. ensamheten kan man lösa med människor. en kopp kaffe, grey's anatomy, dans. vad än som står på tapeten. tristessen löser sig oftast i samma veva. är en kopp kaffe tråkigt så sitter i alla fall två jävlar i samma båt och kan hjälpas åt att ro till något roligt. sjukdomar är botbara. om de inte är det så låt buddhistfågeln sittandes på din axel påminna dig om att livet tar slut och spendera resterande del av det med trevliga saker. det är kanske okej att titta på molnen istället för på kontot. det är kanske okej att ta en rast från tentaplugget. det är kanske okej att äta en chokladpralin den här veckan. det hela går väl ut på att göra det man finner lämpligt.

den där fågeln går emot principer människor håller kära. vi gillar att planera för framtiden. vi gillar att tänka att jag ska äta mat på lördag också. att jag ska kunna tentan på fredag och att jag helst skulle fixa det där med banken innan dess. det som är lämpligt just nu kanske inte var lämpligt att göra om tre veckor. tänk om man singlar ner på plats och det sista man såg i livet var några flämtande nollor på en datorskärm. det vore ganska tråkigt, inte sant? i sådana fall kolar jag hellre när jag stirrar på en fullmåne och känner mig lite fridfull. buddhisterna snackar om att man diggar livet först när man inser att det har ett slut. buddhisterna och deras belief-cred. jag vet inte om jag tror på det. jag vet inte hur det känns när man inser att det är tänkt att man ska singla ner. jag har en nudelvecka, tentavecka, ölvecka, kontovecka planerad. ingen jävla dövecka liksom.

korsade tankar. jag får ingen rätsida på det. kurvigt är också fint. som moln och fullmånar.

dagens spår: the strokes - heart in cage