der superdeutsche Mann von der Meer
29. bambambabambambambambam bambambabambambambambabam. som studenten sade.
radioteatern ger... konstpaus...
jag kan inte avslöja titeln. jag och vikard lekte radioteater, snarare sketch, idag. jag spelade en whiskyskorrande sjöman, den bästa sorten. jag vet inte hur klokt det var egentligen. nåja. det är konstigt att höra sig själv inspelad. jag tror att jag haft svårt för att vara musikant på skiva och skådis på bild. det är bättre med teater och livemusik. jag gillar inte hur jag låter när jag lyssnar på mig enbart genom öronen. vad egoistiskt det känns.
jag tvättade kläder och var redo för måsten redan klockan tio. jag och vikard fann inga måsten så vi tog en kafferunda runt universitetet. jag blev stissad. det var inte bekvämt rent fysiskt. när kommer jag att lära mig? jag bör inte dricka så mycket kaffe, men det finns inte så mycket annat att göra på universitetsområdet. man kan i och för sig plugga, men det är inget jag behöver göra just nu. kanske. imorgon kanske jag kommer att vara smårund under fötterna på ett examinerande seminarium. de ska veta att det inte är okej att lägga ett seminarium klockan 15 på studenternas högtidsdag. champangefrukost.
det är inte ett så intressant inlägg än så länge. förlåt. jag ska hurra lite. axel figurerar allt oftare i mina tankar ju närmre skåneresandet jag kommer. nu är det bara en dryg månad kvar tills ofantligt vemod. jag kommer att sakna mycket med umeå, men ser fram emot mörka promenader längs havet. det gjorde att dagen började med en rask promenad med sommarstänk med blutengel i öronen. synth med väldigt hög volym pumpar en framåt. den snea luggen och den knäppta skjortan. munnen blir spännd och ögonen döljs bakom ett par solglasögon. omvärlden glider bort. musiken bara maler, maler, maler ner en. tyska är ett häftigt språk. jag kanske borde skriva mahler, mahler, mahler.
jag kommer att skriva om vemodet när sommaren närmar sig.
för att fortsätta de pompösa hyllningarna till människor jag aldrig träffat. jag tror att freddie wadling är en av världens vackraste människor. han sitter ihopsjunken på en pall med en mikrofon framför munnen. han mumlar. han hostar. han stönar. han sjunger och när han sjunger blir öronen bundna och man blir överaskad hur den gestalten kan trycka ut något så vackert ur sig. och hans ögon. hans ögon är magiska. och hur den övriga kroppen än förändras växer inte ögonen. freddie kommer att vara vacker till den dag han dör.
dagens spår: blutengel - der spiegel
http://www.youtube.com/watch?v=z0gjtGW-Pwk
radioteatern ger... konstpaus...
jag kan inte avslöja titeln. jag och vikard lekte radioteater, snarare sketch, idag. jag spelade en whiskyskorrande sjöman, den bästa sorten. jag vet inte hur klokt det var egentligen. nåja. det är konstigt att höra sig själv inspelad. jag tror att jag haft svårt för att vara musikant på skiva och skådis på bild. det är bättre med teater och livemusik. jag gillar inte hur jag låter när jag lyssnar på mig enbart genom öronen. vad egoistiskt det känns.
jag tvättade kläder och var redo för måsten redan klockan tio. jag och vikard fann inga måsten så vi tog en kafferunda runt universitetet. jag blev stissad. det var inte bekvämt rent fysiskt. när kommer jag att lära mig? jag bör inte dricka så mycket kaffe, men det finns inte så mycket annat att göra på universitetsområdet. man kan i och för sig plugga, men det är inget jag behöver göra just nu. kanske. imorgon kanske jag kommer att vara smårund under fötterna på ett examinerande seminarium. de ska veta att det inte är okej att lägga ett seminarium klockan 15 på studenternas högtidsdag. champangefrukost.
det är inte ett så intressant inlägg än så länge. förlåt. jag ska hurra lite. axel figurerar allt oftare i mina tankar ju närmre skåneresandet jag kommer. nu är det bara en dryg månad kvar tills ofantligt vemod. jag kommer att sakna mycket med umeå, men ser fram emot mörka promenader längs havet. det gjorde att dagen började med en rask promenad med sommarstänk med blutengel i öronen. synth med väldigt hög volym pumpar en framåt. den snea luggen och den knäppta skjortan. munnen blir spännd och ögonen döljs bakom ett par solglasögon. omvärlden glider bort. musiken bara maler, maler, maler ner en. tyska är ett häftigt språk. jag kanske borde skriva mahler, mahler, mahler.
jag kommer att skriva om vemodet när sommaren närmar sig.
för att fortsätta de pompösa hyllningarna till människor jag aldrig träffat. jag tror att freddie wadling är en av världens vackraste människor. han sitter ihopsjunken på en pall med en mikrofon framför munnen. han mumlar. han hostar. han stönar. han sjunger och när han sjunger blir öronen bundna och man blir överaskad hur den gestalten kan trycka ut något så vackert ur sig. och hans ögon. hans ögon är magiska. och hur den övriga kroppen än förändras växer inte ögonen. freddie kommer att vara vacker till den dag han dör.
dagens spår: blutengel - der spiegel
http://www.youtube.com/watch?v=z0gjtGW-Pwk
Kommentarer
Trackback