det där med våld inom relationer...
7. aug. aug. aug.
idag var det skyltning på jobbet och pappa hade namnsdag. på datorn fanns reklamblad eller något från femtiotalet som talade om kvinnans uppgifter som fru. bl.a. vila i femton minuter innan maken kommer hem så att hon ser fräsch. samtal om könsroller var oundvikligt. det jag reagerade främst på var när samtalet gled in på ämnet våld inom relationer (förhållanden). snubben som sköter skyltningen påstod att det var lika vanligt att kvinnan brukar våld mot mannen som det är att mannen brukar våld mot kvinnan. jag började andas häftigt.
"mäns våld mot kvinnor" är en populär fras, men den frasen är något missvisande. ja, det ska inte stickas under stolen med att män brukar våld mot kvinnor i större utsträckning än kvinnor mot män i relationer, men våld inom relationer är lika vanligt inom homorelationer. "mäns våld mot kvinnor" är således missvisande och kastar en skugga över det heterosexuella parförhållandet, problemet ligger, generellt sett, i det skeva maktförhållandet inom förhållandet
den heterosexuella normen på 50-talet baserades på tydliga könsroller som innebar att mannen hade mer makt än kvinnan i förhållandet. mycket av det stämmer fortfarande. när ena parten i förhållandets makt minskar ökar risken för att den parten tar till våld. makt kan vara inflytande i förhållandet, inkomst, inflytande i samhället, arbetsstatus. att flukta efter sådana tendenser är något alla borde göra. att acceptera hur ett förhållande ska se ut med argumentet "så har det ju alltid varit" är lika idiotiskt som sorgligt. håret på ryggen reser sig av avsky och andningen ökar. den totala bristen på att ifrågasätta vad man håller på med och varför man gör det irriterar mig. det är svårt att slå sig fri från tradition och normer som ärvts generation efter generation. det enda sättet jag känner till är att för egen del uppfatta dem och handla mot dem.
vem fan är alla andra att bestämma vilken roll jag ska ha i ett förhållande? det är något som enbart är upp till mig och min partner. parterna i ett förhållande har alla möjligheter till att forma förhållandet till det de vill att det ska vara.
varje gång jag får ett tillfälle till att välja vad jag ska studera i utbildningen väljer jag alltid ämnen som handlar om relationer mellan människor. jag har studerat hur antalet våldtäkter ökat eller minskat i olika områden utifrån ett feministiskt perspektiv. ett resultat i den uppsatsen var att när kvinnor i det området generellt sett har mer makt än kvinnor i andra områden har antalet våldtäkter ökat. områden där kvinnors generella status (inkomst är högre, levnadsstandarden är högre etc.) är högre har antalet våldtäkter inte ökat. det kan bero på att skillnaden mellan kvinnors och mäns generella status är högre, dvs. att maktfördelningen är den samma. en tolkning av resultatet är att våldtäkter (våld) används för att upprätthålla maktfördelningen eller, om man så vill, det patriarkala samhället. ett sådant resonemang kan överföras till hur parter agerar inom förhållanden.
resultatet är att för att minska antalet våldtäkter, och våld inom relationer, måste det till en förändring i hur man betraktar maktförhållandet mellan män och kvinnor respektive mellan parterna i en relation. det är ett patriarkalt samhälle. alla borde borde bli lite radikalfeministiska. för att förändra samhället måste man förändra sig själv.
jag tänkte att snubben som sköter skyltningen försvarade mäns våld mot kvinnor genom att påstå att kvinnors våld mot män är lika vanligt. det hade i sådana fall inneburit att samhället varit jämställt, att det varit lika maktfördelning. det är det inte. jag stör mig på folk som tror det.
jag flagnar. brända axlar. brända mandlar. ömsa skinn. kom ut som ny. en ny dag. en ny syn på tillvaron. ryck till.
dagens spår: svenska akademien - tänkande människa (med storsien)
(inga skeva normer som förvrider våra skallar
alla fördommar kallnar när vi kapar alla mallar)
idag var det skyltning på jobbet och pappa hade namnsdag. på datorn fanns reklamblad eller något från femtiotalet som talade om kvinnans uppgifter som fru. bl.a. vila i femton minuter innan maken kommer hem så att hon ser fräsch. samtal om könsroller var oundvikligt. det jag reagerade främst på var när samtalet gled in på ämnet våld inom relationer (förhållanden). snubben som sköter skyltningen påstod att det var lika vanligt att kvinnan brukar våld mot mannen som det är att mannen brukar våld mot kvinnan. jag började andas häftigt.
"mäns våld mot kvinnor" är en populär fras, men den frasen är något missvisande. ja, det ska inte stickas under stolen med att män brukar våld mot kvinnor i större utsträckning än kvinnor mot män i relationer, men våld inom relationer är lika vanligt inom homorelationer. "mäns våld mot kvinnor" är således missvisande och kastar en skugga över det heterosexuella parförhållandet, problemet ligger, generellt sett, i det skeva maktförhållandet inom förhållandet
den heterosexuella normen på 50-talet baserades på tydliga könsroller som innebar att mannen hade mer makt än kvinnan i förhållandet. mycket av det stämmer fortfarande. när ena parten i förhållandets makt minskar ökar risken för att den parten tar till våld. makt kan vara inflytande i förhållandet, inkomst, inflytande i samhället, arbetsstatus. att flukta efter sådana tendenser är något alla borde göra. att acceptera hur ett förhållande ska se ut med argumentet "så har det ju alltid varit" är lika idiotiskt som sorgligt. håret på ryggen reser sig av avsky och andningen ökar. den totala bristen på att ifrågasätta vad man håller på med och varför man gör det irriterar mig. det är svårt att slå sig fri från tradition och normer som ärvts generation efter generation. det enda sättet jag känner till är att för egen del uppfatta dem och handla mot dem.
vem fan är alla andra att bestämma vilken roll jag ska ha i ett förhållande? det är något som enbart är upp till mig och min partner. parterna i ett förhållande har alla möjligheter till att forma förhållandet till det de vill att det ska vara.
varje gång jag får ett tillfälle till att välja vad jag ska studera i utbildningen väljer jag alltid ämnen som handlar om relationer mellan människor. jag har studerat hur antalet våldtäkter ökat eller minskat i olika områden utifrån ett feministiskt perspektiv. ett resultat i den uppsatsen var att när kvinnor i det området generellt sett har mer makt än kvinnor i andra områden har antalet våldtäkter ökat. områden där kvinnors generella status (inkomst är högre, levnadsstandarden är högre etc.) är högre har antalet våldtäkter inte ökat. det kan bero på att skillnaden mellan kvinnors och mäns generella status är högre, dvs. att maktfördelningen är den samma. en tolkning av resultatet är att våldtäkter (våld) används för att upprätthålla maktfördelningen eller, om man så vill, det patriarkala samhället. ett sådant resonemang kan överföras till hur parter agerar inom förhållanden.
resultatet är att för att minska antalet våldtäkter, och våld inom relationer, måste det till en förändring i hur man betraktar maktförhållandet mellan män och kvinnor respektive mellan parterna i en relation. det är ett patriarkalt samhälle. alla borde borde bli lite radikalfeministiska. för att förändra samhället måste man förändra sig själv.
jag tänkte att snubben som sköter skyltningen försvarade mäns våld mot kvinnor genom att påstå att kvinnors våld mot män är lika vanligt. det hade i sådana fall inneburit att samhället varit jämställt, att det varit lika maktfördelning. det är det inte. jag stör mig på folk som tror det.
jag flagnar. brända axlar. brända mandlar. ömsa skinn. kom ut som ny. en ny dag. en ny syn på tillvaron. ryck till.
dagens spår: svenska akademien - tänkande människa (med storsien)
(inga skeva normer som förvrider våra skallar
alla fördommar kallnar när vi kapar alla mallar)
Kommentarer
Trackback