the bronx

2 januari 2008. helvete. nu måste man vänja sig igen.

back in the U.M.
back in the U.M.
back in the U.M.E.Å.

jag lämnade skåne i eftermiddags. det är alltid vemod att lämna ställen. det är alltid ett vemod... även om jag bara var där i två veckor. jag fäster mig fort. anpassas snabbt, men jag är ändå rädd för att flytta alldeles för långt. jag hade lämnat för mycket jag gillar bakom mig. jag kanske trivs någon annanstans, men jag har hittat människor jag trivs med här också och jag vet inte om det är värt att lämna dem. gör jag någon besviken? egentligen räcker det med att jag tror det.

resan gick smärtfritt som vanligt. jag planerar kopiöst mycket. jag läste nader ahmadi och fick bättre samvete. det finns inget vettigt jag gör hemma som jag inte kan göra på en flygplats. flygplan. huvudvärken kom aldrig, det är skönt. imorgon börjar vardagen som jag hoppas kommer att gå smärtfritt. jag fick tentaångest några veckor för tidigt efter en lagom läskig mardröm. dags att skaffa koll på plugget igen. jag är inte så bra på det. jag är jävligt nöjd med mina presenter dock. de kommer bringa mig mycket glädje uppe i umeå.
jag har aldrig nämnt vad jag fick. det riktigt fina:

babyshambles - shotters nation (faster)
kate nash - made of bricks (faster)
the clash - the clash (faster)
nagel- & hand-vård (syster)
kaffekokare (farmor/farfar)
askkopp (bror)
88öresrevyn & glaset i örat (mor/far)

finfina prylar för umeå. jag är hungrig. jag spelar vemodsballader och gråter när frodo tar avsked. det är inte humant att skiljas från sina vänner med två minuters förberedelse. ibland är jag känslig... också. förra året var jag tvungen att prata med joel när jag kom upp till vårterminen. jag orkade inte vara själv. jag vill egentligen inte skriva ensam. det är för hotfullt. jag har haft två låtar i huvudet de senaste dagarna.

dagens spår:
the doors - light my fire
babyshambles - lost art of murder