the bronx

10.

i fredags var jag och lars på ny våg. kicki, charles och vikard dök upp. invasionen och randy spelade.

invasionen var dåliga. det fanns inget drag i spelningen. varken i publiken eller på scen. ingen på scen försökte ens öka draget. hade det varit ordentligt hade någon av dem hoppat ut i publiken och hjälpt till eller i alla fall försöka göra scenshowen mer attraktiv. inget hände. jag blev fruktansvärt uttråkad och besviken. det fanns potential på scen, men ingen tog vara på det. det var som att kolla på ett h&m-skyltfönster. ointressant efter fem minuter.

randy rockade hårdare. rockig punk antar jag. dans som till the sonics. det var en rolig spelning. jag lekte moshvakt under andra halvan efter att dragit runt framför scen första halvan. det var skönt att sprattla av sig. det var natt och dag om man jämför med invasionen. lyxén rockade hårdare på ranys spelning än på sin egen. det var en fin spelning.

på lördagen var det drinkfest. att fortsätta drinkfesten hela kvällen hade jag nog inte mått så bra av. jag och vikard drog till nh där vi träffade lars. det dök upp en massa ex till höger och vänster. jag drack en london pride och knallade hem. vikard och lars försvann in i sin dimma. erikas drinkfest var bra. trevligt folk och trevlig dricka. har vodka och kahlúa där borta som jag borde knalla och hämta någon dag. får se när det blir av. i efterhand skulle det nog varit roligare om jag gått till ubc, men tiden satte käppar i hjulen. jag måste da ut på indieklubbar snart. pop terror med manne har det sagts. vi får se om han minns.

på söndagen spelades det rollspel med vikard, yazdan, sandra och robert. en trevlig, långsam dag. fruktansvärt ohälsosam tyvärr, men man kan inte få allt va. det var ett bra äventyr, men jag ska plugga på reglerna hårdare som gör slagsmålen både svårare och mer dynamiska.