skidmasker
6. november. plusgrader. svett.
i natt var första gången som jag hade en mardröm efter "låt den rätte komma in" (boken).
jag drömde att jag anklagades för att vara pedofil. det är otrevligt att anklagas för det tydligen.
jag kände skuld, skam, ilska mot vänner som inte ville tro mig, frustration för att situationen verkade hopplös. man tänker ju att polare ska känna en så väl att de faktiskt litar på vad man säger.
hur som helst visste jag att fler barn skulle utsättas för pedofilen så jag planerade att rentvå mig själv genom att uppehålla mig med vännerna och på så vis få ett alibi. jag och vännerna uppehöll oss i en stor lägenhet på liljansberget (typ en femma eller något (skit i om det finns eller inte)). det var nedsläckt i lägenheten. pedofilen befann sig i trakterna visste jag. jag var orolig när någon polare knallade runt ensam ute i mörkret. ner för de leriga stigarna, under bron med bara ljud från bäcken och bilarna som sällskap.
jag skulle titta till hannes (faktiskt) som knöt skorna i hallen. vi var kanske totalt fyra stycken i hallen. jag och hannes stod närmast ytterdörren. hannes skrattade. mitt i hans skratt märker jag hur en man med en dunk och ett rep rör sig mot oss från skuggorna i hörnen av lägenheten. hans ansikte täcktes av en skidmask.
"det är han, låt honom inte göra något, brotta ner honom" sade jag.
BAAM! jag vaknade. klockan var halvsju. hjärtklappning.
totalt sett så var drömmen inte helt rationell. det finns luckor i historien. varför knallar en pedofil runt med en dunk och snöre? varför ger en pedofil sig på snubbar och snubbor 19 bast och uppåt? det fina med drömmar är att de inte är rationella. jag skulle inte kunna få upplevelserna jag fick från det verkliga livet och därför uppskattar jag drömmar.
dagens spår: the mighty stef - johnny thunders
i natt var första gången som jag hade en mardröm efter "låt den rätte komma in" (boken).
jag drömde att jag anklagades för att vara pedofil. det är otrevligt att anklagas för det tydligen.
jag kände skuld, skam, ilska mot vänner som inte ville tro mig, frustration för att situationen verkade hopplös. man tänker ju att polare ska känna en så väl att de faktiskt litar på vad man säger.
hur som helst visste jag att fler barn skulle utsättas för pedofilen så jag planerade att rentvå mig själv genom att uppehålla mig med vännerna och på så vis få ett alibi. jag och vännerna uppehöll oss i en stor lägenhet på liljansberget (typ en femma eller något (skit i om det finns eller inte)). det var nedsläckt i lägenheten. pedofilen befann sig i trakterna visste jag. jag var orolig när någon polare knallade runt ensam ute i mörkret. ner för de leriga stigarna, under bron med bara ljud från bäcken och bilarna som sällskap.
jag skulle titta till hannes (faktiskt) som knöt skorna i hallen. vi var kanske totalt fyra stycken i hallen. jag och hannes stod närmast ytterdörren. hannes skrattade. mitt i hans skratt märker jag hur en man med en dunk och ett rep rör sig mot oss från skuggorna i hörnen av lägenheten. hans ansikte täcktes av en skidmask.
"det är han, låt honom inte göra något, brotta ner honom" sade jag.
BAAM! jag vaknade. klockan var halvsju. hjärtklappning.
totalt sett så var drömmen inte helt rationell. det finns luckor i historien. varför knallar en pedofil runt med en dunk och snöre? varför ger en pedofil sig på snubbar och snubbor 19 bast och uppåt? det fina med drömmar är att de inte är rationella. jag skulle inte kunna få upplevelserna jag fick från det verkliga livet och därför uppskattar jag drömmar.
dagens spår: the mighty stef - johnny thunders
Kommentarer
Trackback