the bronx

22. underhåll mig.

mitt i natten hörs markus krunegårds "jag är en vampyr" genom ett öppet fönster på gluntens väg i umeå. i fönstret står en man med snelugg och tafatt mustasch och suger på en cigarette. han tänker att ibland är det bästa sättet att visa kärlek att slita huvudet av någon. han tänker att det är orimligt. han tänker att det också är orimligt att låta någon lämna en liggandes på asfalten i någon tunnel medan huvudet dunkar efter sparkarna. han tar några klunkar vatten och inväntar tröttheten. ögonen lyser glasklara när han tittar på de få människorna som valt att vandra just den här natten. bara de inte går igenom en viadukt inatt. inatt finns det något skrämmande tryggt som vakar över mig. om det är inbildning eller verklighet vet jag inte. tryggheten knyts till det övernaturliga jag själv hittar på. en trygghet som åker på med rocken och solglasögonen varje morgon. en känsla som gör att jag med snabba steg kan ta mig till universitetet utan att beröras av dömmande blickar. jag kanske är paranoid som tror att folk bryr sig om att lägga märke till mig och döma mig. på gott och ont. för snabba steg.

nu måste jag finna något att spendera kvällarna med. en ny fantasivärld att rymma till. jag har flytt till 1981.

dagens spår: markus krunegård - jag är en vampyr