it goes day by day, it's a thing like habit

13. friday the 13th.

är någon skrockfull? jag är det inte, men känslan av otur är överhängande. vad kan gå fel? det finns många saker i mitt liv jag väljer att inte ha kontroll över och jag väljer att ge de sakerna stor betydelse. något dumdristigt. jag tänker att om jag bryr mig om och vårdar de sakerna bra nog kommer de att resultera i omständigheter som är till min fördel.

jag ljuger så att jag tror mig själv tänker jag många gånger.

veckan har bjudit på ångest. på torsdagen fick jag en ångestattack som resulterade i tryck i bröstet och ökat blodtryck. jag ville bara försvinna från ica. jag var en snäll pojke. kom hem och lade mig i min säng och var fast i den i tre timmar. jag undrar om jag är labil.

jag mår bättre idag, men tänker jag framåt kommer ångesten tillbaka. mynnar den ut i en dålig självbild? eller kontrollbehov? eller bekräftelsebehov eller trygghetsbehov. vad fan vet jag? jag är ingen psykolog. kan du förklara syster min? det kanske är en kompott av samtliga och då vet jag inte vad jag ska börja. så mycket vet jag att det är svårt att bryta inövda mönster. en dålig självbild föder en dålig självbild. att välja bort kontroll mynnar i dåliga känslor och ofta ett dåligt resultat. dåliga konsekvenser. att ge upp tryggheten är jag rädd för. det är direkt ångest som är svår att ta sig ur. jag gillar helst förebyggande åtgärder, men tryggheten antingen finns eller inte finns. sätt mig på ett tåg till arvidsjaur och den finns. bekräftelse behöver alla. jag försöker ge den till mig själv men ibland...

så ljuger jag att jag tror mig själv.

bob säger att det är svårt att få rätsida på saker och ting. ibland.

det här är verkligt.

men idag mår jag rätt bra.

dagens spår: voxtrot - missing pieces



Ian Curtis ( orginal: Anton Corbijn)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback