the reatard is back
11.1. nästan regina spektor.
för att uppdatera skåne.
tjena farmor.
jag svimmade varken på nyår eller någon annan av de fyllor jag haft här uppe. jag har tagit det lugnt. i det stora hela har umeå inte förändrats. det är statiskt. världen är för liten och alla känner varandra. jag brukar bli asocial när världen kommer för nära. jag förändrar mina beteenden och blir mer sparsam i mina utsvängningar. det var länge sedan jag var på klubb nere på stan. många av syftena med det har försvunnit. den stora anledningen K får jag träffa på andra sätt.
K ringde mig. bara det är ovanligt. hon pratade om alling. jag undrar varför. jag vill träffa henne i veckan. (det där är ganska trivial information, men K om du läser det här innan jag får tummen ur och kan sms:a så vet du.)
Umeå är en väldigt liten stad. det kanske slutar med att jag flyr. hur som helst är det en termin här uppe och sen vet jag inte vad som väntar. praktiken kan ske överallt i norrland. förhoppningsvis på andra orter också. hellre stockholm än luleå. av många anledningar. jag väntar med oron för höstterminen, men den kommer att växa i bakhuvudet. det kanske löser sig på ett bra sätt. i annat fall möts jag av ytterligare en utmaning som jag får lösa. någon säger att det är utvecklande att ta sig an utmaningar, andra säger att det som inte dödar dig gör dig starkare.
nåja. jag tar hellre de utmaningarna jag väljer, inte de jag styrs till.
jag har börjat gilla ordet "nåja" också. kanske en del av den norrländska fåordigheten.
musikmässigt äger jay reatard just nu. han är en ung ful rockstjärna från 1980. en rutinerad räv i den moderna amerikanska punkscenen. själv låter han som en snabbare version av the buzzcocks.
för att i få ord beskriva tillvaron:
det är så mycket osäkert i spelreglerna för mitt framtida liv att jag inte vet vad jag ska blogga om.
dagens spår: jay reatard - always wanting more
för att uppdatera skåne.
tjena farmor.
jag svimmade varken på nyår eller någon annan av de fyllor jag haft här uppe. jag har tagit det lugnt. i det stora hela har umeå inte förändrats. det är statiskt. världen är för liten och alla känner varandra. jag brukar bli asocial när världen kommer för nära. jag förändrar mina beteenden och blir mer sparsam i mina utsvängningar. det var länge sedan jag var på klubb nere på stan. många av syftena med det har försvunnit. den stora anledningen K får jag träffa på andra sätt.
K ringde mig. bara det är ovanligt. hon pratade om alling. jag undrar varför. jag vill träffa henne i veckan. (det där är ganska trivial information, men K om du läser det här innan jag får tummen ur och kan sms:a så vet du.)
Umeå är en väldigt liten stad. det kanske slutar med att jag flyr. hur som helst är det en termin här uppe och sen vet jag inte vad som väntar. praktiken kan ske överallt i norrland. förhoppningsvis på andra orter också. hellre stockholm än luleå. av många anledningar. jag väntar med oron för höstterminen, men den kommer att växa i bakhuvudet. det kanske löser sig på ett bra sätt. i annat fall möts jag av ytterligare en utmaning som jag får lösa. någon säger att det är utvecklande att ta sig an utmaningar, andra säger att det som inte dödar dig gör dig starkare.
nåja. jag tar hellre de utmaningarna jag väljer, inte de jag styrs till.
jag har börjat gilla ordet "nåja" också. kanske en del av den norrländska fåordigheten.
musikmässigt äger jay reatard just nu. han är en ung ful rockstjärna från 1980. en rutinerad räv i den moderna amerikanska punkscenen. själv låter han som en snabbare version av the buzzcocks.
för att i få ord beskriva tillvaron:
det är så mycket osäkert i spelreglerna för mitt framtida liv att jag inte vet vad jag ska blogga om.
dagens spår: jay reatard - always wanting more
Kommentarer
Trackback