lördag, söndag och regn
29.
en cool söndag. lördagskvällen slutade i social fobi och en önskan av att bara komma bort. umeå kändes plötsligt väldigt litet. en anledning kan vara att jag gillar att klä mig i röda byxor, något som syns alldeles för tydligt. i morgon ska jag köpa ett par bruna byxor.
idag, söndag, tog jag en promenad i solen, men den byttes snabbt mot regn och blåst. ibland är det också bra. jag gick till yazdan och hängde där. jag somnade en stund tror jag. jag såg i syne. jag såg en man och jag såg en kvinna. det visade sig vara ingenting eller träd och blomkrukor. jag är smått paranoid. överallt är det någon som observerar mig. jag önskar att jag hade koll på min omgivning, men den har allt som oftast bättre koll på mig och det skrämmer mig. det är säkert en bra grej också.
jag längtar efter att vikard ska flytta hit. en mer partner in crime får man leta efter. yazdan fungerar också som det, men han dras ut på evenemang alldeles för sällan. vikard är på det mesta och det är bra. min inställning till utekvällar är speciell och stämmer egentligen inte överens med vad som förväntas av en utekväll. jag får jobba på det.
lördagen var, förutom den sociala fobin och önskan att komma bort, bra. jag drack nog en öl för mycket dock. bättre lycka nästa gång. den nittonde maj, kontra. det känns som att jag fått ett ansvar jämtemot pojkarna. de hällde komplimanger över mig. jag är tydligen en snubbe med speciell dansstil och är tydligen den snubbe som dansar flitigast på kontra. det är nog lite oförtjänt, men vad fan, det är ju juste att vara det. känd, ökänd, i något uteliv är roligt. jag är en jävlig jävel. så är det och så kommer det att vara. bakom fasaden gömmer sig en riktig best som jag tyglar med all kraft jag kan undvara. ibland bryter den igenom och mina ögon svartnar. jag tar på mig solglasögonen och blir väldigt skeptisk till omvärlden. man bör inte försöka föra ett samtal med mig då.
dubbla personligheter? nej, det vill jag inte kalla det. det är förmodligen en överdrift. även om jag samlar på alteregon.
imorgon: tandläkare.
dagens spår: the bronx - they'll kill us all (without mercy)
en cool söndag. lördagskvällen slutade i social fobi och en önskan av att bara komma bort. umeå kändes plötsligt väldigt litet. en anledning kan vara att jag gillar att klä mig i röda byxor, något som syns alldeles för tydligt. i morgon ska jag köpa ett par bruna byxor.
idag, söndag, tog jag en promenad i solen, men den byttes snabbt mot regn och blåst. ibland är det också bra. jag gick till yazdan och hängde där. jag somnade en stund tror jag. jag såg i syne. jag såg en man och jag såg en kvinna. det visade sig vara ingenting eller träd och blomkrukor. jag är smått paranoid. överallt är det någon som observerar mig. jag önskar att jag hade koll på min omgivning, men den har allt som oftast bättre koll på mig och det skrämmer mig. det är säkert en bra grej också.
jag längtar efter att vikard ska flytta hit. en mer partner in crime får man leta efter. yazdan fungerar också som det, men han dras ut på evenemang alldeles för sällan. vikard är på det mesta och det är bra. min inställning till utekvällar är speciell och stämmer egentligen inte överens med vad som förväntas av en utekväll. jag får jobba på det.
lördagen var, förutom den sociala fobin och önskan att komma bort, bra. jag drack nog en öl för mycket dock. bättre lycka nästa gång. den nittonde maj, kontra. det känns som att jag fått ett ansvar jämtemot pojkarna. de hällde komplimanger över mig. jag är tydligen en snubbe med speciell dansstil och är tydligen den snubbe som dansar flitigast på kontra. det är nog lite oförtjänt, men vad fan, det är ju juste att vara det. känd, ökänd, i något uteliv är roligt. jag är en jävlig jävel. så är det och så kommer det att vara. bakom fasaden gömmer sig en riktig best som jag tyglar med all kraft jag kan undvara. ibland bryter den igenom och mina ögon svartnar. jag tar på mig solglasögonen och blir väldigt skeptisk till omvärlden. man bör inte försöka föra ett samtal med mig då.
dubbla personligheter? nej, det vill jag inte kalla det. det är förmodligen en överdrift. även om jag samlar på alteregon.
imorgon: tandläkare.
dagens spår: the bronx - they'll kill us all (without mercy)
fotboll, bilar och tejp
28.1.
är det något macgyver lärt mig är det att man kommer väldigt långt med tejp och kärlek.
28.2.
hur får man ett så häftigt namn som mcqueen? det är läskigt hur, i brist på bättre uttryck, cool snubben är. hans ferrari aktioneras ut och den kostar inte mer än några fickor fickpengar. jag ska hitta på ett bättre uttryck än cool. fräck är nog det bästa vi har i svenskan. ett annat språkligt fuffens vi borde reda ut är vad passning heter på svenska, alltså som att i passa en boll i t.ex. fotboll. det kommer ju från engelskans pass. det är lite tråkigt när vi inte orkar utveckla vårt eget språk och i stället plockar från engelskan. i och för sig har det hänt förr, från tyskan, franskan, latin osv. då kallades det kanske för utveckling. okej, fan. man kan väl i alla fall försöka hitta ordet vi skulle kunna använda i stället för passa. han slår bollen till honom i stället för att han passar bollen till honom.
appropå fotboll. man utd. vände 2-0 till 2-4 mot everton idag. yey! rooney retade skiten ur sina gamla fans. här har vi ett ord till. jag skriver beundrare istället.
dagens spår: kung kodum - fobbekk (fubbick i malmö)
är det något macgyver lärt mig är det att man kommer väldigt långt med tejp och kärlek.
28.2.
hur får man ett så häftigt namn som mcqueen? det är läskigt hur, i brist på bättre uttryck, cool snubben är. hans ferrari aktioneras ut och den kostar inte mer än några fickor fickpengar. jag ska hitta på ett bättre uttryck än cool. fräck är nog det bästa vi har i svenskan. ett annat språkligt fuffens vi borde reda ut är vad passning heter på svenska, alltså som att i passa en boll i t.ex. fotboll. det kommer ju från engelskans pass. det är lite tråkigt när vi inte orkar utveckla vårt eget språk och i stället plockar från engelskan. i och för sig har det hänt förr, från tyskan, franskan, latin osv. då kallades det kanske för utveckling. okej, fan. man kan väl i alla fall försöka hitta ordet vi skulle kunna använda i stället för passa. han slår bollen till honom i stället för att han passar bollen till honom.
appropå fotboll. man utd. vände 2-0 till 2-4 mot everton idag. yey! rooney retade skiten ur sina gamla fans. här har vi ett ord till. jag skriver beundrare istället.
dagens spår: kung kodum - fobbekk (fubbick i malmö)
raseri, trelleborg och stellan skarsgård
natt.
jag kan inte sova. mina ögon är uppspärrade och jag undrar om det är lönt att sova. jag funderar på alldeles för otäcka saker. jag grubblar på alldeles för många frågor som jag vet inte har ett tillfredställande svar. jag funderar på aktioner och reaktioner. jag funderar på refusering, glömska. jag funderar på gamla tider. jag funderar på en kväll i september 2005. jag minns hur svag jag var. jävla vekling tänker jag. jag vet att jag fylldes av raseri den kvällen. jag söp bort skiten med en massa trelleborgare. (jag minns inte exakt vem. olivia var där i alla fall.)
det finns en annan kväll. våren 2004 då jag också fick ett raserianfall. jag blev sårad utan anledning och då blir jag frustrerad vilket leder till raseri. jag blir ogenomträngbart omänsklig. dr. jekyll och mr. hyde, hej, är ni här? triangeldraman där man spelar alla roller själv i sitt eget huvud är inget jag rekomenderar. man tappar bort sig, man tappar fokus och försöker med all kraft återta det. det gör en inte mindre trött kan jag säga.
jag minns förresten att det var ett barn med i gårdagens dröm. mitt barn. jag gick runt och bar på den där jävla ungen. jag undrar om det var jag som styckade katten också. jag vet att jag hindrade ödlan från att attackera mig genom att hålla i dess framben och trycka bort den. genom reflektion har jag räknat ut att det inte går att skydda sig mot en sådan ödla på det sättet. den kan inte bita ens huvud om man gör så, men skrev och mage lockar väl lika hårt antar jag. jag kan alldeles för lite om ödlor. det gör inget.
nu blev jag förbannad igen. släpp det johan. för i helvete! det är inte värt att hålla fast vid.
det är för långt kvar till helgen. jag trodde att idag var torsdag. det är torsdag imorgon. egentligen är det bra. jag ska tvätta, städa och gå ner på stan och köpa öl till fredag, lördag och måndag. jag bör ha saker att göra, men jag måste somna!
det här är på väg att bli alldeles för sentimentalt. alldeles för många känslor jag inte kan kontrollera. det är inte rättvist att visa dem här. fuck off alla barn nu ska johan dunkarunka!
dagens spår: juvelen - hanna (crunky g remix)
jag kan inte sova. mina ögon är uppspärrade och jag undrar om det är lönt att sova. jag funderar på alldeles för otäcka saker. jag grubblar på alldeles för många frågor som jag vet inte har ett tillfredställande svar. jag funderar på aktioner och reaktioner. jag funderar på refusering, glömska. jag funderar på gamla tider. jag funderar på en kväll i september 2005. jag minns hur svag jag var. jävla vekling tänker jag. jag vet att jag fylldes av raseri den kvällen. jag söp bort skiten med en massa trelleborgare. (jag minns inte exakt vem. olivia var där i alla fall.)
det finns en annan kväll. våren 2004 då jag också fick ett raserianfall. jag blev sårad utan anledning och då blir jag frustrerad vilket leder till raseri. jag blir ogenomträngbart omänsklig. dr. jekyll och mr. hyde, hej, är ni här? triangeldraman där man spelar alla roller själv i sitt eget huvud är inget jag rekomenderar. man tappar bort sig, man tappar fokus och försöker med all kraft återta det. det gör en inte mindre trött kan jag säga.
jag minns förresten att det var ett barn med i gårdagens dröm. mitt barn. jag gick runt och bar på den där jävla ungen. jag undrar om det var jag som styckade katten också. jag vet att jag hindrade ödlan från att attackera mig genom att hålla i dess framben och trycka bort den. genom reflektion har jag räknat ut att det inte går att skydda sig mot en sådan ödla på det sättet. den kan inte bita ens huvud om man gör så, men skrev och mage lockar väl lika hårt antar jag. jag kan alldeles för lite om ödlor. det gör inget.
nu blev jag förbannad igen. släpp det johan. för i helvete! det är inte värt att hålla fast vid.
det är för långt kvar till helgen. jag trodde att idag var torsdag. det är torsdag imorgon. egentligen är det bra. jag ska tvätta, städa och gå ner på stan och köpa öl till fredag, lördag och måndag. jag bör ha saker att göra, men jag måste somna!
det här är på väg att bli alldeles för sentimentalt. alldeles för många känslor jag inte kan kontrollera. det är inte rättvist att visa dem här. fuck off alla barn nu ska johan dunkarunka!
dagens spår: juvelen - hanna (crunky g remix)
mödrar, mördare och ödlor
25.
i natt drömde jag om hårtussar i tänderna. jag drömde om ond bråd död och styckade katter. den elaka ödlan från "bernard och bianca i australien" var också med.
den styckade katten var nog läskigast. det var en moder som var villig att göra allt för sitt barn. barnet ville se den elaka ödlan tugga på katter så modern styckade katten. jävla sinnesrubbade morsa! höh, i förlängningen resulterar väl det i att jag är sinnesrubbad eftersom jag skapat modern. skit också.
natten var lång.
dagens spår: nine inch nails - the warning
i natt drömde jag om hårtussar i tänderna. jag drömde om ond bråd död och styckade katter. den elaka ödlan från "bernard och bianca i australien" var också med.
den styckade katten var nog läskigast. det var en moder som var villig att göra allt för sitt barn. barnet ville se den elaka ödlan tugga på katter så modern styckade katten. jävla sinnesrubbade morsa! höh, i förlängningen resulterar väl det i att jag är sinnesrubbad eftersom jag skapat modern. skit också.
natten var lång.
dagens spår: nine inch nails - the warning
lasse berghagen, tandläkare och galningar
23.
natten var lång och varm, mörkret hopade sig över umeå och den stundande dagen känns inte som alla andra. mitt hjärta är fyllt av en oro jag inte kan fingra på. mestadels av natten spenderades i djupa tankar istället för välbehövlig sömn.
mina tankars demoner måste slås tillbaka med jämna mellanrum.
framåt halvfyra fann jag min slummer och drömmar om onda ting, kidnappning av den ljushåriga hemmafrun och feministiska försvarstal av lasse berghagen. klockan sju spärrades mina ögon upp. jag vet inte om det var lasse berghagen, kidnappningen eller flykten från det onämnda som gav mig en osund adrenalinkick som varade i en halvtimme. nu sitter jag som i ett töcken och måste om bara en liten stund röra mig ut på norrlands gator.
det finns ting som smeker mina sinnen och sänker ner mig i ett lugn. samtidigt blir jag nedstämd.
tandläkaren gick bra. gaddarna blir fixade på nolltid. okej, det tar några veckor. de ligger tryggt i lä bakom dimhöljda berg med kings of leons lugnande melankoliska toner fladdrande i luften.
dagens spår: kings of leon - knocked up
natten var lång och varm, mörkret hopade sig över umeå och den stundande dagen känns inte som alla andra. mitt hjärta är fyllt av en oro jag inte kan fingra på. mestadels av natten spenderades i djupa tankar istället för välbehövlig sömn.
mina tankars demoner måste slås tillbaka med jämna mellanrum.
framåt halvfyra fann jag min slummer och drömmar om onda ting, kidnappning av den ljushåriga hemmafrun och feministiska försvarstal av lasse berghagen. klockan sju spärrades mina ögon upp. jag vet inte om det var lasse berghagen, kidnappningen eller flykten från det onämnda som gav mig en osund adrenalinkick som varade i en halvtimme. nu sitter jag som i ett töcken och måste om bara en liten stund röra mig ut på norrlands gator.
det finns ting som smeker mina sinnen och sänker ner mig i ett lugn. samtidigt blir jag nedstämd.
tandläkaren gick bra. gaddarna blir fixade på nolltid. okej, det tar några veckor. de ligger tryggt i lä bakom dimhöljda berg med kings of leons lugnande melankoliska toner fladdrande i luften.
dagens spår: kings of leon - knocked up
skägg, caleb och skägg.
20. 4. 7.
caleb followill har skägg igen! the beard is back baby!
dagens spår: kings of leon - true love way
caleb followill har skägg igen! the beard is back baby!
dagens spår: kings of leon - true love way
mitt enzym i mörkret
fan vad datum är onödigt för det här inlägget.
jag läste ett inlägg av min vän xenobiotic. han talade om dåtiden eller minnen, vad du än vill kalla det. ja, idag talar jag till dig, läsaren. det enda bevis vi har att det finns en personlig dåtid är minnen. man skulle säkert kunna slänga in en massa fotografier och prylar, men folk kan trixa med dem och göra dem till lögner, samt att fotografier är rätt tomma ting utan minnena kopplade till dem.
xenos inlägg fungerade som en katalysator och jag började, i min naivitet själv fundera över min egen inställning till dåtiden. i minnena finns själva meningen med människans existens. jag är naiv, jag är blåögd, båda sorterna. jag tror att vi är bättre på att minnas positiva upplevelser än negativa upplevelser. hade det varit tvärtom hade livet varit som lyckligast i barndomen och sen bara gått utför. det kanske finns sanning i det med.
varför skulle man då vilja bli äldre, peter pan?
jag kan se mig själv framför mig, hukandes över en stor låda lego skraffsandes efter den vita katten, den speciella rustningen, den sista pelaren. det var jag och min låda, timma efter timma, dag efter dag. vill jag leva det livet i all evighet? stundtals känner jag att jag vill tillbaka till det lugnet, till mitt universum, men på det stora hela är det bättre om det bara är ett minne. jag mådde nog inte så bra alla gånger när jag var barn, även när jag hade min låda brevid mig. det är dock inte det jag minns. jag plockar med mig de positiva bitarna. jag tror att man gör det automatiskt. även när livet behandlar en illa finner man positiva inslag. det som hänt mig som jag upplevt som dåligt har ofta genererat en viktig pusselbit i formandet av den person jag är idag.
när allt kommer ner till kritan handlar det om nuet. alla minnen, upplevelser, händelser har format den individ jag är idag. jag gillar den jag är idag alltså uppskattar jag minnena.
jag kan inte ha en likgiltig inställning till mitt förflutna, hade jag haft det hade jag varit likgiltig idag. det beror på när man drar gränsen för vad man räknar som minnen. jag räknar föreläsningen i förmiddags som dåtid. allt som inte är just detta ögonblick är dåtid. bör jag vara likgiltig mot den? det vägrar jag vara. det finns inget att finna i det.
jag vet att jag inte är en uppmärksam man, men det jag lyckas uppmärksamma analyserar jag alltid i efterhand. jag plockar ut det goda ur händelser och minns dem. upplever jag något negativt bearbetar jag det som varit och försöker lära mig något av det. jag tror att de allra flesta gör på det viset, jag tror att det är en fråga om överlevnad.
jag håller varmt om mina minnen. jag finner mig ofta leendes åt stunder som varit. stunder som varit bättre än den jag är i just nu. ju äldre jag blir desto fler sådana stunder får jag. det är den enda anledningen till att jag vill bli gammal. jag kommer att bli en nostalgisk, konstig gubbe. jag längtar dit.
(är man en dålig människa om man känner för att höra linkin parks "in the end"? jag tror att man är lite sämre, fan.)
dagens spår: the specials - ghost town
jag läste ett inlägg av min vän xenobiotic. han talade om dåtiden eller minnen, vad du än vill kalla det. ja, idag talar jag till dig, läsaren. det enda bevis vi har att det finns en personlig dåtid är minnen. man skulle säkert kunna slänga in en massa fotografier och prylar, men folk kan trixa med dem och göra dem till lögner, samt att fotografier är rätt tomma ting utan minnena kopplade till dem.
xenos inlägg fungerade som en katalysator och jag började, i min naivitet själv fundera över min egen inställning till dåtiden. i minnena finns själva meningen med människans existens. jag är naiv, jag är blåögd, båda sorterna. jag tror att vi är bättre på att minnas positiva upplevelser än negativa upplevelser. hade det varit tvärtom hade livet varit som lyckligast i barndomen och sen bara gått utför. det kanske finns sanning i det med.
varför skulle man då vilja bli äldre, peter pan?
jag kan se mig själv framför mig, hukandes över en stor låda lego skraffsandes efter den vita katten, den speciella rustningen, den sista pelaren. det var jag och min låda, timma efter timma, dag efter dag. vill jag leva det livet i all evighet? stundtals känner jag att jag vill tillbaka till det lugnet, till mitt universum, men på det stora hela är det bättre om det bara är ett minne. jag mådde nog inte så bra alla gånger när jag var barn, även när jag hade min låda brevid mig. det är dock inte det jag minns. jag plockar med mig de positiva bitarna. jag tror att man gör det automatiskt. även när livet behandlar en illa finner man positiva inslag. det som hänt mig som jag upplevt som dåligt har ofta genererat en viktig pusselbit i formandet av den person jag är idag.
när allt kommer ner till kritan handlar det om nuet. alla minnen, upplevelser, händelser har format den individ jag är idag. jag gillar den jag är idag alltså uppskattar jag minnena.
jag kan inte ha en likgiltig inställning till mitt förflutna, hade jag haft det hade jag varit likgiltig idag. det beror på när man drar gränsen för vad man räknar som minnen. jag räknar föreläsningen i förmiddags som dåtid. allt som inte är just detta ögonblick är dåtid. bör jag vara likgiltig mot den? det vägrar jag vara. det finns inget att finna i det.
jag vet att jag inte är en uppmärksam man, men det jag lyckas uppmärksamma analyserar jag alltid i efterhand. jag plockar ut det goda ur händelser och minns dem. upplever jag något negativt bearbetar jag det som varit och försöker lära mig något av det. jag tror att de allra flesta gör på det viset, jag tror att det är en fråga om överlevnad.
jag håller varmt om mina minnen. jag finner mig ofta leendes åt stunder som varit. stunder som varit bättre än den jag är i just nu. ju äldre jag blir desto fler sådana stunder får jag. det är den enda anledningen till att jag vill bli gammal. jag kommer att bli en nostalgisk, konstig gubbe. jag längtar dit.
(är man en dålig människa om man känner för att höra linkin parks "in the end"? jag tror att man är lite sämre, fan.)
dagens spår: the specials - ghost town
rapid wolverine, darin och galna ryssar
070419.
någon dag hade min familj varit hos bosse och tittat på hans nya hem. en ståtlig gård med gemytlig mark. vatten, lövskog, kuperat men ändå öppet. ett väldigt vackert område. vi hade hjälpt bosse att slipa ner en bordsskiva.
jag bodde i mitt barndomshem nere i skåne. kvällen till ära skulle jag få en väggbonad föreställande darin uppsatt en av mina väggar av en hetlevrad ryss. jag förstod inte vad han sade. jag gick till min pappa och nervöst frågade hur jag skulle göra för att försöka få pappa att prata med honom. pappa sade att jag skulle peka och gestikulera. pappa skulle spendera kvällen med att tapetsera vårt vardagsrum. dagen spenderades med en flicka som heter camilla. det var uppenbarligen förhållandepotential mellan oss, men jag var inte den mest uppmärksamma och lät henne glida genom mina fingrar. det tynger mig lite. jag minns hur vi tog avsked. det var i hallen i smyge. hon drog på sig sina eskimåstövlar, vi kramades och jag fick en puss på kinden. ungefär i det ögonblicket gick det upp för mig att även hon var intresserad av mig. jag svarade snabbt med en puss på hennes kind. bli bättre på uppmärksamheten johan.
det var en sommarkväll. mamma köpte mat, pappa tapetserade, jag hade en galen rysk man i mitt rum, så jag och min bror gustav gick följaktligen ner mot stranden i smygehamn på väg mot en pizzeria. vi gick förbi det magiska bageriet jag drömt om tidigare. jag var på ett väldigt gott humör. helt plötsligt tog sommarvinden tag i mig och jag började sjunga "ge mig arsenik, bam bam bam, för stan är fylld med tanter och tragik. pulver hjälpte mig verkligen skriv det här i tidningen för jag var nere men uppe på fem. AAAAAH! lillebror, bam bam bam, bli inte som jag när du blir stor. du stod i dörren och sa är det här allt som blir så dör jag" skitfalskt. min bror svarade med att skaka på huvudet och vi vände hemåt.
tänk er ett varuhus med allt vad det innebär. tänk er "die hard" med allt vad det innebär. sura poliser, ett område du inte kan komma bort ifrån etc. tänk er alien vs. predator vs. hober vs. wwe. det var det jag fick se! och hoberna kolade så jävla kvickt! det bästa är att vi i varuhuset insåg att vi skulle dö, som man gör i sådana filmer och anarki utbröt. jag minns att jag tog tag i en cd-spelare och bara kastade den rätt in i en väg. sen gick jag och tog en skål nachos utan att betala. jag tänkte "höh, så nachos blir min sista måltid. skit samma". som ni förstår överlevde jag natten, polisen fixade predatorerna och den som gick ut ur varuhuset med bältet över axeln var chris benoit. en rolig detalj. jag modifierade slutet på drömmen, jag drömde om slutet två gånger. jag var inte nöjd med att chris benoit vann så när jag drömde slutet för andra gången såg jag till att ha ett cykelhjul med mig som jag nitade honom med. sen kom polisen och tog mig.
dagens spår: håkan hellström - känn ingen sorg för mig göteborg
(jag råkade klistra två, men jag drömde bara en gång. en blev raderad tillsammans med samtliga kommentarer. jag hann inte läsa dem. kommentera igen eller skit i det.)
någon dag hade min familj varit hos bosse och tittat på hans nya hem. en ståtlig gård med gemytlig mark. vatten, lövskog, kuperat men ändå öppet. ett väldigt vackert område. vi hade hjälpt bosse att slipa ner en bordsskiva.
jag bodde i mitt barndomshem nere i skåne. kvällen till ära skulle jag få en väggbonad föreställande darin uppsatt en av mina väggar av en hetlevrad ryss. jag förstod inte vad han sade. jag gick till min pappa och nervöst frågade hur jag skulle göra för att försöka få pappa att prata med honom. pappa sade att jag skulle peka och gestikulera. pappa skulle spendera kvällen med att tapetsera vårt vardagsrum. dagen spenderades med en flicka som heter camilla. det var uppenbarligen förhållandepotential mellan oss, men jag var inte den mest uppmärksamma och lät henne glida genom mina fingrar. det tynger mig lite. jag minns hur vi tog avsked. det var i hallen i smyge. hon drog på sig sina eskimåstövlar, vi kramades och jag fick en puss på kinden. ungefär i det ögonblicket gick det upp för mig att även hon var intresserad av mig. jag svarade snabbt med en puss på hennes kind. bli bättre på uppmärksamheten johan.
det var en sommarkväll. mamma köpte mat, pappa tapetserade, jag hade en galen rysk man i mitt rum, så jag och min bror gustav gick följaktligen ner mot stranden i smygehamn på väg mot en pizzeria. vi gick förbi det magiska bageriet jag drömt om tidigare. jag var på ett väldigt gott humör. helt plötsligt tog sommarvinden tag i mig och jag började sjunga "ge mig arsenik, bam bam bam, för stan är fylld med tanter och tragik. pulver hjälpte mig verkligen skriv det här i tidningen för jag var nere men uppe på fem. AAAAAH! lillebror, bam bam bam, bli inte som jag när du blir stor. du stod i dörren och sa är det här allt som blir så dör jag" skitfalskt. min bror svarade med att skaka på huvudet och vi vände hemåt.
tänk er ett varuhus med allt vad det innebär. tänk er "die hard" med allt vad det innebär. sura poliser, ett område du inte kan komma bort ifrån etc. tänk er alien vs. predator vs. hober vs. wwe. det var det jag fick se! och hoberna kolade så jävla kvickt! det bästa är att vi i varuhuset insåg att vi skulle dö, som man gör i sådana filmer och anarki utbröt. jag minns att jag tog tag i en cd-spelare och bara kastade den rätt in i en väg. sen gick jag och tog en skål nachos utan att betala. jag tänkte "höh, så nachos blir min sista måltid. skit samma". som ni förstår överlevde jag natten, polisen fixade predatorerna och den som gick ut ur varuhuset med bältet över axeln var chris benoit. en rolig detalj. jag modifierade slutet på drömmen, jag drömde om slutet två gånger. jag var inte nöjd med att chris benoit vann så när jag drömde slutet för andra gången såg jag till att ha ett cykelhjul med mig som jag nitade honom med. sen kom polisen och tog mig.
dagens spår: håkan hellström - känn ingen sorg för mig göteborg
(jag råkade klistra två, men jag drömde bara en gång. en blev raderad tillsammans med samtliga kommentarer. jag hann inte läsa dem. kommentera igen eller skit i det.)
triple h, isbitar och brösthårsbrudar
18.
vilka äventyr! man blir ju nästan rädd för sig själv. nattens drömmar var väldigt spretiga. okej, jag kan hitta gemensamma nämnare, men jag föredrar att inte leta i den lådan.
drömmen började med att jag var i ett hus. triple h var där och han hade precis gått en hård match så han blödde. han hade brännsår på huvudet, bakhuvudet. han skrämde en snubbe som heter johan som var fotbollsmålvakt i lbbk när jag spelade där i min ungdom. johan uppskattade inte att den snubbe vars överarmar var som min midja och som blödde från pannan hoppade fram och skrek på honom.
drömmen hoppade till en vandring. vi var en grupp på fem personer som skulle ta oss till ett hus för att få skydd för natten. vi gick genom isbitande vindar. vi gick på en liten stig med is på höger sida och vass på den vänstra. vår scout rullade en tennisboll åt höger. den föll genom isen ner i vattnet. som vädret var kunde vi inte riktigt se var vi satte foten. det kom en räv lunkande, vi tittade på den. efter räven såg vi vargspår och scouten sade "fan, vi måste spendera natten här. sov i par och håll ögonen öppna".
natten gick och vi kom till en ny del av drömmen som utspelade sig på en gård i skåne. på ena sidan gården var det vinter, på den andra sommar. gården ägdes av en familj som hade världens fulaste dotter! hon var två meter lång och såg ut som en kolonn. jag tror fan att hon hade brösthår också. jag tror att det finns en bra bild på henne i någon teckna film. dexter eller något sådant. (räta ut röret yazdan.)
det är klart som fan att den fula jävla bruden fatta tycke för mig och jag försökte fly in i badrummet. jag låste ett besynnerligt lås. när jag betraktade låset räknade jag ut att jag bara låst dörren om den öppnas innåt. när jag tvättade händerna ryckte fuldottern upp dörren. jag sprang iväg. jag är kvick.
när hon sedan var i badrummet tänkte jag gömma mig på ovanvåningen. när jag sprang förbi badrummet mot trappan fick jag en sinnesrubbad adrenalinkick. jippi!
drömmen slutade med att jag gjorde en figure four på min vän kim. jag minns inte hur man gör en figure four.
dagens spår: led zeppelin - what is and what should never be
vilka äventyr! man blir ju nästan rädd för sig själv. nattens drömmar var väldigt spretiga. okej, jag kan hitta gemensamma nämnare, men jag föredrar att inte leta i den lådan.
drömmen började med att jag var i ett hus. triple h var där och han hade precis gått en hård match så han blödde. han hade brännsår på huvudet, bakhuvudet. han skrämde en snubbe som heter johan som var fotbollsmålvakt i lbbk när jag spelade där i min ungdom. johan uppskattade inte att den snubbe vars överarmar var som min midja och som blödde från pannan hoppade fram och skrek på honom.
drömmen hoppade till en vandring. vi var en grupp på fem personer som skulle ta oss till ett hus för att få skydd för natten. vi gick genom isbitande vindar. vi gick på en liten stig med is på höger sida och vass på den vänstra. vår scout rullade en tennisboll åt höger. den föll genom isen ner i vattnet. som vädret var kunde vi inte riktigt se var vi satte foten. det kom en räv lunkande, vi tittade på den. efter räven såg vi vargspår och scouten sade "fan, vi måste spendera natten här. sov i par och håll ögonen öppna".
natten gick och vi kom till en ny del av drömmen som utspelade sig på en gård i skåne. på ena sidan gården var det vinter, på den andra sommar. gården ägdes av en familj som hade världens fulaste dotter! hon var två meter lång och såg ut som en kolonn. jag tror fan att hon hade brösthår också. jag tror att det finns en bra bild på henne i någon teckna film. dexter eller något sådant. (räta ut röret yazdan.)
det är klart som fan att den fula jävla bruden fatta tycke för mig och jag försökte fly in i badrummet. jag låste ett besynnerligt lås. när jag betraktade låset räknade jag ut att jag bara låst dörren om den öppnas innåt. när jag tvättade händerna ryckte fuldottern upp dörren. jag sprang iväg. jag är kvick.
när hon sedan var i badrummet tänkte jag gömma mig på ovanvåningen. när jag sprang förbi badrummet mot trappan fick jag en sinnesrubbad adrenalinkick. jippi!
drömmen slutade med att jag gjorde en figure four på min vän kim. jag minns inte hur man gör en figure four.
dagens spår: led zeppelin - what is and what should never be
bloc party, orange och ling
17. april. 2007.
i natt drömde jag en väldigt spännande och kvick dröm.
det var jag och svante om ling från ally mcbeal. det var bara ling till utseendet, hon var trevligare i drömmen. jag vann. hon kallade mig överkänslig. det var menat som en komplimang. hon sade att hon skulle fixa regler mellan svante och henne. jag sade att jag inte bryr mig. det var ett taktiskt felsteg.
svante var desperat, han knallade runt med en mandolin på steroider (referens till blacks books).
jag svarade att jag inte bryr mig för att jag inte hade tid. jag skulle spontandra till stockholm för att se the bronx. sandra och yazdan var där, gustav var där, jonas var där och bruden jag bodde hos var där. jag vet inte vem hon är.
hon var i alla fall ling fast i en annan kropp. jag stack från skåne, inte umeå. jag var i stockholm när jag och svante försökte få samma brud och jag var i skåne när vi skulle dra till stockholm.
när vi skulle dra på spelningen sänkte jag några bärs, drog på mig stassen och spelade lite skivor. jag hade råkat lägga en franz ferdinand-platta i ett håkan hellström-fodral. jag skrek "fan!". bloc party kom på besök lagom glada över att jag spelade franz ferdinand. de kan ha haft en fejd eller något.
bloc party var skitdryga. en av dem höll på att lära sig dyka och en ville ladda sin mobiltelefon. jag sket i dem och tog en bärs i stället. en av dem sade att jag inte fick nudda en stol som stod i ett hörn. helt jävla sjukt. vi var ju hemma hos en polare till mig. jag retades och undrade om det verkligen var den stolen och vad som skulle hända om jag nuddade den. jag drog det till sin spets, jag drog det tills det blev bisarrt.
när vi skulle till spelningen på riktigt stack jonas, bror, syster i förväg. jag skulle hämta en pryl och dra på mig fötterna. de väntade inte på mig så jag skrek väldigt många svordommar efter dem. en snäll ling i en annan kropp vände om och jag fick dåligt samvete för det jag skrikigt.
jag började snacka med henne och hon hade hört att om allt sket sig så kunde vi ju alltid dra hem till mig. i drömmen bodde jag i stockholm. vid någon av de orangea vägarna i monopol. narvavägen, karlavägen eller sturegatan.
det läskiga med den här drömmen är att när jag vaknade visste jag inte var jag bor. jag var säker på att jag bodde i stockholm och jag funderade på varför jag inte kom på vilken gata jag bor på. det tog någon minut innan jag mindes att jag bor i umeå, på tunnelbacken. jag kanske borde tatuera in min adress under mitt fejknamn så att jag kan skickas hem. post kommer fram trots att det står fel namn.
det var en trevlig dröm med god öl och glada färger. några känslomässiga spratt fanns också med. den var väldigt lik mitt vardagliga liv helt enkelt. förutom att jag blandade mina umgängeskretsar hej vilt.
dagens spår: franz ferdinand - michael
man kanske borde lagstifta om att alla framtida statsministrar måste heta göran. det blir mycket lättare att veta namnet på statsministern då. jag kallade precis fredrik för göran. det är inte bra. man kanske borde ta ett könsneutralt namn som siv eller kim, fast det är bara om man hellre vill vara politisk korrekt än realistisk.
mariaskratt, fallskärmshoppning och vägbyten
16.
the main man moe fyller 21 år idag. grattis, typ.
jag har kanske fått sveriges kyligaste blick idag. maria och jag har en fejd just nu. vi har haft det sen lördags. när jag var i skolan för att dricka mitt kaffe kan ni ju gissa vem mötte jag i korridoren i hum-huset. jag sade glatt hej till henne bara för att visa att fejden är tramsig och att jag inte bryr mig om den. det är helt fel taktik och helt fel taktik är ju helt perfekt. jag drar sådana banala grejer till sin spets. det är en yrkesskada. okej, att vara mellanbarn är kanske inget yrke. okej, jag drar det kanske inte till sin spets för att jag är mellanbarn. undanflykter är skitkasst.
jag drar det till sin spets för att jag vill påvisa motsatsen. jag vill dra det så långt att det hela uppfattas som helt bisarrt. jag gör detta med många saker. folk förstår det inte alltid. ibland skrattar jag åt det. ibland blir jag skitförbannad. ibland blir jag ledsen.
jag skrattar åt mariafejden. den roar mig.
jag har haft dumma drömmar den senaste tiden. ibland tror jag att det jag drömt om hänt på riktigt och då blir jag lycklig. sen blir jag orolig för att bli olycklig när jag inser motsatsen. jag längtar till drömmarna och fasar för verkligheten kan man säga. det finns två vägar:
1. försöka förverkliga drömmarna.
2. distansera mig.
distansera mig vore antagligen det lämpligaste, men fan vad tråkigt det är. att föverkliga drömmar är som att hoppa ut ur ett flygplan. det är jävligt kul i början, jag känner mig fri, solen lyser, vind i (tja) håret, musklerna är slappa. det blir värre när jag inser att marken kommer mot mig och att det inte finns något jag kan göra åt det.
det slutar alltid med en duns och den dunsen är inte särskilt behaglig.
jag vet inte om jag ska köra på alternativ ett eller två. jag kanske bestämmer mig framåt helgen eller efter london eller när axel varit här. han brukar ha en fackla när jag virrat i resonemanglabyrinter så länge att mina egna slocknat.
fler facklor åt folket!
dagens spår: saul williams - 1987
the main man moe fyller 21 år idag. grattis, typ.
jag har kanske fått sveriges kyligaste blick idag. maria och jag har en fejd just nu. vi har haft det sen lördags. när jag var i skolan för att dricka mitt kaffe kan ni ju gissa vem mötte jag i korridoren i hum-huset. jag sade glatt hej till henne bara för att visa att fejden är tramsig och att jag inte bryr mig om den. det är helt fel taktik och helt fel taktik är ju helt perfekt. jag drar sådana banala grejer till sin spets. det är en yrkesskada. okej, att vara mellanbarn är kanske inget yrke. okej, jag drar det kanske inte till sin spets för att jag är mellanbarn. undanflykter är skitkasst.
jag drar det till sin spets för att jag vill påvisa motsatsen. jag vill dra det så långt att det hela uppfattas som helt bisarrt. jag gör detta med många saker. folk förstår det inte alltid. ibland skrattar jag åt det. ibland blir jag skitförbannad. ibland blir jag ledsen.
jag skrattar åt mariafejden. den roar mig.
jag har haft dumma drömmar den senaste tiden. ibland tror jag att det jag drömt om hänt på riktigt och då blir jag lycklig. sen blir jag orolig för att bli olycklig när jag inser motsatsen. jag längtar till drömmarna och fasar för verkligheten kan man säga. det finns två vägar:
1. försöka förverkliga drömmarna.
2. distansera mig.
distansera mig vore antagligen det lämpligaste, men fan vad tråkigt det är. att föverkliga drömmar är som att hoppa ut ur ett flygplan. det är jävligt kul i början, jag känner mig fri, solen lyser, vind i (tja) håret, musklerna är slappa. det blir värre när jag inser att marken kommer mot mig och att det inte finns något jag kan göra åt det.
det slutar alltid med en duns och den dunsen är inte särskilt behaglig.
jag vet inte om jag ska köra på alternativ ett eller två. jag kanske bestämmer mig framåt helgen eller efter london eller när axel varit här. han brukar ha en fackla när jag virrat i resonemanglabyrinter så länge att mina egna slocknat.
fler facklor åt folket!
dagens spår: saul williams - 1987
HA - be strong, live long
April 14.
Stephen - Hello. I'm Stephen and i'm a.. i'm a, i'm a.. i'm a horse.
HA-Group - Hello Stephen!
Therapy Stallion - Tell us why you're here, Stephen.
Stephen - The same reason everybody else is here. To quit.
Therapy Stallion - To quit what?
Stephen - Being a horse. I'm a, I'm a horse.
Therapy Stallion - So you've come to realisation, when did you do that. Was it a particular moment or is it something that grown in your mind?
Stephen - I guess I've, in some way, always felt out of place. Felt that I'm not like everybody else... But there was a particular moment. I was in a pub with some mates drinking some pints. When I was going to the toilet I heard this bloke shouting "It's a horse! A filthy horse". I denied the fact that it was ment for me, like I've always done. The walls inside the toilet was covered with mirrors. For the first time in my life I saw myself with open eyes. I am a horse. [Stephen covers his eyes with his hoofs and starts sobbing] I just want to be normal.
Male Pony - Oh, for God's sake, group hug!
Therapy Stallion - You're not alone Stephen. We're here for you.
Stephen - It's so hard. I'm lost. I don't know what to believe anymore. Everything in my life has been a lie. My parents never told me the truth, they never told me that i was different. It feels like they've abandoned me. I don't know if I ever can trust them again. Why me? Why did I have to become a horse?!
Therapy Stallion - You've made the first step towards recovering Stephen. Acceptance is the key. To realise that you've got a problem is an important step. One that we all must take. Patrick over there thought he was a shoe all his life, but he's just like you and me. A horse. You've come a long way on a hard journey. Let us be your companions. You're not alone. We can help you get rid of your addiction to being a horse. We don't have to be horses. We have a choice.
dagens spår: timbuktu - strö lite socker på mig
( http://www.aftonbladet.se/vss/rss/story/0,2789,1045679,00.html - någon utmanar mitt tålamod.)
Stephen - Hello. I'm Stephen and i'm a.. i'm a, i'm a.. i'm a horse.
HA-Group - Hello Stephen!
Therapy Stallion - Tell us why you're here, Stephen.
Stephen - The same reason everybody else is here. To quit.
Therapy Stallion - To quit what?
Stephen - Being a horse. I'm a, I'm a horse.
Therapy Stallion - So you've come to realisation, when did you do that. Was it a particular moment or is it something that grown in your mind?
Stephen - I guess I've, in some way, always felt out of place. Felt that I'm not like everybody else... But there was a particular moment. I was in a pub with some mates drinking some pints. When I was going to the toilet I heard this bloke shouting "It's a horse! A filthy horse". I denied the fact that it was ment for me, like I've always done. The walls inside the toilet was covered with mirrors. For the first time in my life I saw myself with open eyes. I am a horse. [Stephen covers his eyes with his hoofs and starts sobbing] I just want to be normal.
Male Pony - Oh, for God's sake, group hug!
Therapy Stallion - You're not alone Stephen. We're here for you.
Stephen - It's so hard. I'm lost. I don't know what to believe anymore. Everything in my life has been a lie. My parents never told me the truth, they never told me that i was different. It feels like they've abandoned me. I don't know if I ever can trust them again. Why me? Why did I have to become a horse?!
Therapy Stallion - You've made the first step towards recovering Stephen. Acceptance is the key. To realise that you've got a problem is an important step. One that we all must take. Patrick over there thought he was a shoe all his life, but he's just like you and me. A horse. You've come a long way on a hard journey. Let us be your companions. You're not alone. We can help you get rid of your addiction to being a horse. We don't have to be horses. We have a choice.
dagens spår: timbuktu - strö lite socker på mig
( http://www.aftonbladet.se/vss/rss/story/0,2789,1045679,00.html - någon utmanar mitt tålamod.)
holy shit, blutengel, stellan skarsgård
07-04-12. 07.11.
jag steg inte innanför dörren förrens halvfyra i morse. jag gick bums i säng. efter en timmes magkurrande och hjärtpickande började solen röra sig utanför fönstret. som skåning är jag inte van vid sådant och ögonen blev uppspärrade. jag har inte sovit en blund, men fått vila.
jag hoppas att jag inte är allt för trött på föreläsningen i eftermiddag. jag ska sätta igång en film och slötitta på den när jag skrivit klart.
jag fick en plötslig lust av att höra på blutengel. jag tror att det är mina tankar, som vilat hos axel den senaste tiden som väckt behovet. jag kan bara en låt med blutengel "i'm dying alone". den får mig att minnas magasin-LAN, sextimmarsskratt och helt fruktansvärt bra karaktärer i diablo 2. vem kunde ana att holy shit, shield, kunde vara så bra!
dagens spår: blutengel - i'm dying alone (helt klart)
jag steg inte innanför dörren förrens halvfyra i morse. jag gick bums i säng. efter en timmes magkurrande och hjärtpickande började solen röra sig utanför fönstret. som skåning är jag inte van vid sådant och ögonen blev uppspärrade. jag har inte sovit en blund, men fått vila.
jag hoppas att jag inte är allt för trött på föreläsningen i eftermiddag. jag ska sätta igång en film och slötitta på den när jag skrivit klart.
jag fick en plötslig lust av att höra på blutengel. jag tror att det är mina tankar, som vilat hos axel den senaste tiden som väckt behovet. jag kan bara en låt med blutengel "i'm dying alone". den får mig att minnas magasin-LAN, sextimmarsskratt och helt fruktansvärt bra karaktärer i diablo 2. vem kunde ana att holy shit, shield, kunde vara så bra!
dagens spår: blutengel - i'm dying alone (helt klart)
härskarringar, tommy nilsson och romeo
time isn't important, only life is important.
jag sitter i en lummig lund
doftande vildros och kaprifol
molnen skingrar sig på himlen
och avslöjar en gassande sol
min hy värms av solens strålar
mina fingrar blöts av fuktig mark
en känsla av lugn fyller mig
känslan av harmoni är stark
jag blickar bort mot husen
deras kopparklädda tak glänser
som om de vore smidda av ädlaste guld
världens skönhet känner inga gränser
över husen flyktar italienska moln förbi
det måste varit här michelangelo satt
eller rafael när de målade sina verk
som de lämnat till världen, en ovärdelig skatt
jag önskar att jag kunde dela fågelns frihet
jag vill ansluta till dens eviga dans
de rör sig runt, ovalt och framåt
de fångar mitt intresse och jag sätts i trans
jag önskar att jag kunde dela mulvadens lugn
jag vill omfamnas av jordens eviga famn
den kommer aldrig att lämna mig
den ger en oändlig mängd kärlek utan att ens veta mitt namn
jag är fast i min lummiga lund
bakom stadens stinkande dån
den värld jag vill ha finns inte kvar
det är människornas ignorerade rån
fan, hahahaha, vad analytisk filosofi-föreläsningar är tråkiga. då går det som det går. dingo andersson tar över.
låt mig presentera mitt poetiska alterego dingo andersson. han bockar och bugar.
dagens spår: black wire - god of traffic
jag sitter i en lummig lund
doftande vildros och kaprifol
molnen skingrar sig på himlen
och avslöjar en gassande sol
min hy värms av solens strålar
mina fingrar blöts av fuktig mark
en känsla av lugn fyller mig
känslan av harmoni är stark
jag blickar bort mot husen
deras kopparklädda tak glänser
som om de vore smidda av ädlaste guld
världens skönhet känner inga gränser
över husen flyktar italienska moln förbi
det måste varit här michelangelo satt
eller rafael när de målade sina verk
som de lämnat till världen, en ovärdelig skatt
jag önskar att jag kunde dela fågelns frihet
jag vill ansluta till dens eviga dans
de rör sig runt, ovalt och framåt
de fångar mitt intresse och jag sätts i trans
jag önskar att jag kunde dela mulvadens lugn
jag vill omfamnas av jordens eviga famn
den kommer aldrig att lämna mig
den ger en oändlig mängd kärlek utan att ens veta mitt namn
jag är fast i min lummiga lund
bakom stadens stinkande dån
den värld jag vill ha finns inte kvar
det är människornas ignorerade rån
fan, hahahaha, vad analytisk filosofi-föreläsningar är tråkiga. då går det som det går. dingo andersson tar över.
låt mig presentera mitt poetiska alterego dingo andersson. han bockar och bugar.
dagens spår: black wire - god of traffic
london, b och massaker
2007-04-09
nu är det gjort. johan kan ta sig från umeå till heathrow och från london city till umeå i maj. jag börjar bli lite nervös. jag blir det varje gång jag ska ut och resa. jag har inte kontroll över flygplan eller ens mitt huvud på flygplanen. men det värsta som kan hända är att jag spenderar onödigt mycket pengar och börjar lukta illa.
varje gång jag läser om premier league eller något blir jag dock sugen på london. jag vill andas avgaser och äta apäcklig mat, dricka pissljummen stout och sjunga fotbollssånger. trots att jag inte åker dit för fotboll.
veckans musikintag har dock inte speglat londonresan särskilt bra. veckan har gått i "b". the brian jonestown massacre, bright eyes, bruce springsteen, bob dylan, black wire och lite the bronx. nästa vecka attackerar jag kanske "c", club killers väntar.
det var roligt att gå på club killers. (onsdag förra veckan.)
jag gick dit med jonas och en till, fia kanske? det var onsdagsdans, dum-dj och smuttöl. trevligt. jag har inte skrivit något om club killers. det är monsters gamla uppsättning minus moneybrother som ibland dyker upp ändå. det kallas underground men jag är osäker. debaser liksom. visst det ligger under en jävla bro, men det är en central bro. de brukar bjuda in sveriges musikelit (mer eller mindre). på plattan kan man höra magnus carlson, håkan hellström, moneybrother, papa dee, daniel boyacioglu och maria andersson. det är en gottepåse. papa dee fungerar när det gäller ska/reagge och "how about it".
jag är trött. jag har varit i dimman ett tag. jag läser trilogin i jakt efter homoerotiska tendenser. än så länge har det varit ganska plutoniskt. nu har det skrivits om gandalf och bilbo som borde förlorat potensen för länge sedan. snubbar kanske slutar locka när man är 111 bast.
dagens spår: the brian jonestown massacre - 'cause i love her
nu är det gjort. johan kan ta sig från umeå till heathrow och från london city till umeå i maj. jag börjar bli lite nervös. jag blir det varje gång jag ska ut och resa. jag har inte kontroll över flygplan eller ens mitt huvud på flygplanen. men det värsta som kan hända är att jag spenderar onödigt mycket pengar och börjar lukta illa.
varje gång jag läser om premier league eller något blir jag dock sugen på london. jag vill andas avgaser och äta apäcklig mat, dricka pissljummen stout och sjunga fotbollssånger. trots att jag inte åker dit för fotboll.
veckans musikintag har dock inte speglat londonresan särskilt bra. veckan har gått i "b". the brian jonestown massacre, bright eyes, bruce springsteen, bob dylan, black wire och lite the bronx. nästa vecka attackerar jag kanske "c", club killers väntar.
det var roligt att gå på club killers. (onsdag förra veckan.)
jag gick dit med jonas och en till, fia kanske? det var onsdagsdans, dum-dj och smuttöl. trevligt. jag har inte skrivit något om club killers. det är monsters gamla uppsättning minus moneybrother som ibland dyker upp ändå. det kallas underground men jag är osäker. debaser liksom. visst det ligger under en jävla bro, men det är en central bro. de brukar bjuda in sveriges musikelit (mer eller mindre). på plattan kan man höra magnus carlson, håkan hellström, moneybrother, papa dee, daniel boyacioglu och maria andersson. det är en gottepåse. papa dee fungerar när det gäller ska/reagge och "how about it".
jag är trött. jag har varit i dimman ett tag. jag läser trilogin i jakt efter homoerotiska tendenser. än så länge har det varit ganska plutoniskt. nu har det skrivits om gandalf och bilbo som borde förlorat potensen för länge sedan. snubbar kanske slutar locka när man är 111 bast.
dagens spår: the brian jonestown massacre - 'cause i love her
dammsugning, lädershorts och malmö
bli inte rädda mina damer och herrar. mina drömmer är rent fiktionella och bär inget sanningsvärde.
snabbt sammanfattat drömde jag om malmö. kattis, erika och kim wall var med. vi var i ett tv-hus i en förort till malmö. inte rosengård eller limhamn utan en som ligger förbi värnhem.
kim var journalist och skulle presentera sporten. det är tydligen en stor grej. hon var stolt. hon hade gjort mycket för att komma till den positionen. jag gissar att den delen av drömmen grundar sig "tisdagar hos morrie" som jag fick låna av erika.
när jag skulle ut ur tv-huset var det som om det vore ett badhus. jag måste ha en bricka för att komma förbi spärrarna, dessutom behövde jag hämta ut min jacka. sen ringde jag kattis och frågade om hon ville ha skjuts hem. jag hade lånat min mammas passat och jag hade inget körkort i drömmen heller. kattis lät trött och sade att jag ringde olägligt. hon sade att jag kunde komma tillbaka om 45 till 90 minuter.
- äh, då skiter jag i det, sade jag.
sen skulle jag tända en cigarette på parkeringen då det kommer fram tre storvuxna karlar med åtsittande lädershorts. de sade att man inte fick röka på området. jag såg clint eastwood-cool ut när jag tog bort cigaretten ur mungipan och tittade upp på dem.
- varför det? sade jag.
de tolkade min fråga som stötande och bröstade upp sig. jag lade cigaretten i fickan, skakade på huvet och klev in i bilen, förarsätet. jag körde som en kratta. jag bromsade så att jag hamnade mitt i en korsning. jag körde så att jag hamnade i fel körriktning på en motorväg. jag körde så att jag hamnade i en park. troligen grusvägen vid kanalen på väg mot möllan (inte torget), även om förortshöghus syntes på vänster sida. jag använde blinkers.
vid ett tillfälle klev jag ur bilen och började dammsuga malmös gator. de var smutsiga. jag hörde gruskorn slå mot dammsugarslangen.
jag ringde erika och frågade om de var klara. de var klara. har erika körkort? ja, det har hon. jag vet inte om jag litar på kattis körteknik. det är helt irrationellt, jag har aldrig åkt bil med henne.
jag tror att det ändå blev så att kattis hoppade in i förarsätet. ungefär där tyckte jag att det vore lämpligt att vakna.
jag vill påminna alla förvirrade själar att det jag just skrivit var en dröm.
dagens spår: the distillers - red carpet and rebellion
(jag vet att kattis kan köra bil, men i drömmen resonerade jag annorlunda.)
snabbt sammanfattat drömde jag om malmö. kattis, erika och kim wall var med. vi var i ett tv-hus i en förort till malmö. inte rosengård eller limhamn utan en som ligger förbi värnhem.
kim var journalist och skulle presentera sporten. det är tydligen en stor grej. hon var stolt. hon hade gjort mycket för att komma till den positionen. jag gissar att den delen av drömmen grundar sig "tisdagar hos morrie" som jag fick låna av erika.
när jag skulle ut ur tv-huset var det som om det vore ett badhus. jag måste ha en bricka för att komma förbi spärrarna, dessutom behövde jag hämta ut min jacka. sen ringde jag kattis och frågade om hon ville ha skjuts hem. jag hade lånat min mammas passat och jag hade inget körkort i drömmen heller. kattis lät trött och sade att jag ringde olägligt. hon sade att jag kunde komma tillbaka om 45 till 90 minuter.
- äh, då skiter jag i det, sade jag.
sen skulle jag tända en cigarette på parkeringen då det kommer fram tre storvuxna karlar med åtsittande lädershorts. de sade att man inte fick röka på området. jag såg clint eastwood-cool ut när jag tog bort cigaretten ur mungipan och tittade upp på dem.
- varför det? sade jag.
de tolkade min fråga som stötande och bröstade upp sig. jag lade cigaretten i fickan, skakade på huvet och klev in i bilen, förarsätet. jag körde som en kratta. jag bromsade så att jag hamnade mitt i en korsning. jag körde så att jag hamnade i fel körriktning på en motorväg. jag körde så att jag hamnade i en park. troligen grusvägen vid kanalen på väg mot möllan (inte torget), även om förortshöghus syntes på vänster sida. jag använde blinkers.
vid ett tillfälle klev jag ur bilen och började dammsuga malmös gator. de var smutsiga. jag hörde gruskorn slå mot dammsugarslangen.
jag ringde erika och frågade om de var klara. de var klara. har erika körkort? ja, det har hon. jag vet inte om jag litar på kattis körteknik. det är helt irrationellt, jag har aldrig åkt bil med henne.
jag tror att det ändå blev så att kattis hoppade in i förarsätet. ungefär där tyckte jag att det vore lämpligt att vakna.
jag vill påminna alla förvirrade själar att det jag just skrivit var en dröm.
dagens spår: the distillers - red carpet and rebellion
(jag vet att kattis kan köra bil, men i drömmen resonerade jag annorlunda.)
timbuktu, peru och spanien
stjärttorsdagen 07.
timbuktu drog en lina på en svartklubbstoa. jag blev lite överaskad. inte av att han tog kokain, men att han drar på svartklubb när han är över 30 bast. skärpning. han borde ha stålar så att han kan slippa det och om han inte har stålar blir han nog insläppt på klubbar och pubbar gratis ändå.
alla tar kokain till höger och vänster. (inte jag morsan.)
en lennart johansson skrev att det var dåligt och jag började fundera. vem fan är lennart johansson att bestämma vad som är bra och dåligt? han kan naturligtvis bara tala för sig själv, men han har anammat samhällets syn på droger, just den drogen. det verkade inte som att lennart funderat tillräckligt noga.
jag tror att det är helt möjligt att det existerar eller har existerat samhällen där det sågs som helt normalt att tugga koksblad och att inte käka kött. den by i peru jag syftar på, det fiktionella peruanska samhället jag syftar på, gick inte under till följd av tuggande på koksblad utan av alldeles för giriga och våldsbenägna spanjorer.
det är fan inte okej att ha en sådan jävla dubbelmoral där tobak och alkohol är tillåtet men kokain och marijuana är förbjudet. alkohol kan få en att tappa kontrollen. (ja, jag morsan.)
så det så. legalisera allt, det är lika gott.
det är inte mer än rätt åt spanien att de alltid förlorar i fotbolls-vm, både det riktiga och det som spelas på gräs. återigen gräs.
det enda timbuktu gjorde var att ta substanser som påverkar kroppen negativt. den beskrivningen fungerar på tobak och alkohol också. lägg ner all moralhysteri och dra en lina, ta en cig, drick ett glas whiskey. antingen gjorde timbuktu inte något moraliskt fel eller så gör varenda jävel fel. välj själv.
dagens spår: timbuktu - the botten is nådd
timbuktu drog en lina på en svartklubbstoa. jag blev lite överaskad. inte av att han tog kokain, men att han drar på svartklubb när han är över 30 bast. skärpning. han borde ha stålar så att han kan slippa det och om han inte har stålar blir han nog insläppt på klubbar och pubbar gratis ändå.
alla tar kokain till höger och vänster. (inte jag morsan.)
en lennart johansson skrev att det var dåligt och jag började fundera. vem fan är lennart johansson att bestämma vad som är bra och dåligt? han kan naturligtvis bara tala för sig själv, men han har anammat samhällets syn på droger, just den drogen. det verkade inte som att lennart funderat tillräckligt noga.
jag tror att det är helt möjligt att det existerar eller har existerat samhällen där det sågs som helt normalt att tugga koksblad och att inte käka kött. den by i peru jag syftar på, det fiktionella peruanska samhället jag syftar på, gick inte under till följd av tuggande på koksblad utan av alldeles för giriga och våldsbenägna spanjorer.
det är fan inte okej att ha en sådan jävla dubbelmoral där tobak och alkohol är tillåtet men kokain och marijuana är förbjudet. alkohol kan få en att tappa kontrollen. (ja, jag morsan.)
så det så. legalisera allt, det är lika gott.
det är inte mer än rätt åt spanien att de alltid förlorar i fotbolls-vm, både det riktiga och det som spelas på gräs. återigen gräs.
det enda timbuktu gjorde var att ta substanser som påverkar kroppen negativt. den beskrivningen fungerar på tobak och alkohol också. lägg ner all moralhysteri och dra en lina, ta en cig, drick ett glas whiskey. antingen gjorde timbuktu inte något moraliskt fel eller så gör varenda jävel fel. välj själv.
dagens spår: timbuktu - the botten is nådd
hahaha
SÅ JÄVLA BRA!!! jag hade en sak jag behövde göra idag och det var att gå till tandläkaren klockan 09.10. 08.17. vaknar jag och stänger av klockan och vilar ögonen i två minuter. 54 minuter senare är mina ögon utvilade. tandläkarna sura. jag vitlögnade dem och sade att jag var sjuk. ny tid: 23/4. jag ska tandtråda röven av mig fram tills dess. ser ni någon med tandtråd är det nog jag. ser ni en lång snubbe som ser butter ut är det nog jag. ser ni en snubbe med kommunistlinne och gubbkepps är det garanterat jag.
nu har det slutat snöa. det är molnigt. jag vet inte hur gott kaffet kommer att smaka om det är molnigt. det är en bra slogan för kaffe: det smakar mjukt och soligt.
sen ska jag iallafall gå och köpa bröd och lite sötdricka. jag vet inte vad. snart är det påsk. då ska jag göra ingenting. det kommer att bli svårt.
jag pysslade för första gången sen jul nu i morse. jag gillar inte att pyssla, men ibland känns det helt rätt att pilla med saxar och papper för att tillverka något som kommer att vara i fem minuter.
fem minuter kanske är en evighet och jag har bara inte förstått ordet. tänk om min pysselsvala vet. vad mycket värre världen varit om jag inte klippt fram en pysselsvala. den kanske har historier.
dagens spår: frank zappa - montana
nu har det slutat snöa. det är molnigt. jag vet inte hur gott kaffet kommer att smaka om det är molnigt. det är en bra slogan för kaffe: det smakar mjukt och soligt.
sen ska jag iallafall gå och köpa bröd och lite sötdricka. jag vet inte vad. snart är det påsk. då ska jag göra ingenting. det kommer att bli svårt.
jag pysslade för första gången sen jul nu i morse. jag gillar inte att pyssla, men ibland känns det helt rätt att pilla med saxar och papper för att tillverka något som kommer att vara i fem minuter.
fem minuter kanske är en evighet och jag har bara inte förstått ordet. tänk om min pysselsvala vet. vad mycket värre världen varit om jag inte klippt fram en pysselsvala. den kanske har historier.
dagens spår: frank zappa - montana
punk
april 2.
vänta er inga under, vänta er inga under
för utgångsläget är så taskigt det kan bli
för vår generation och felet gjorde ni
vi vill inte ha er hjälp för då blir det fel igen
för ni har inte fattat hur det är man gör
äta
sova
jobba
knulla
se på tv
lösa korsord
heja sverige
tvätta bilen
läsa
fimpa
kratta löven
ingen vill lära oss att tänka själva
för att producera behövs inte det
det är därför vi lever och så vill vi inte ha't
så klart att vi inte finner någon motivation
här finns bara skitjobb
inget som jag mår bra av
har dom inget ledigt så tillverkar dom ett
här finns ingenting, här kan man inte tänka själv
och så kallar de jävlarna det för demokrati
nej jag har fått nog!
man ska inte läsa american psycho om man är trött på konsumtion. människan är en gris. vi lever i smuts, vi lever i skit. vi lever i en skitig värld där det blivit normalt att äta varmkorv kokad på trottoaren. hälften av varmkorven är ren dynga. avgaser, gristarmar, märg, ögon, trynen. vi är vandrande avfallskvarnar. vi lever med förlegade principer där konsumtion nått religiös status. köp dig lycklig för i helvete. jag är så jävla trött på hela grejen. papperstallrikar, plastbestick, hundpåsar. fy fan vad jävla värdelöst allt är. ingen stimuli. jag slog sönder knogarna mot en tegelvägg till tonerna av they'll kill us all (without mercy).
"what's left of california? what's left of los angeles?....
scrape black tar from a guilty lung
throw a needle in your arm
cough up wrongs of the city stars
they didn't mean no harm
what were you supposed to be
and what did you turn into
we don't even need you here
but where you gonna run to
good drugs
bad streets
arms tied
my world
capsized
with style"
it'll drive you insane.
15.något.
jag fick vg på momentet filosofiskt skrivande. det är högsta betyg så jag är nöjd. nu kan jag fortsätta med att vara uttråkad. jag vill hem till yazdan och spela tv-spel. läser du det här så kan du väl ringa när det inte är något på tv ni vill se.
dagens spår: the bronx - they'll kill us all (without mercy)
umeå open
första april.
jag var på umeå open igår vilket innebar att jag började dricka whiskey vid 15 redan. sen samlades intryck av futureheads, juvelen och timbuktu. jeans team var inte så häftiga.
det är en ganska stor dimma just nu. kvällen spenderades med kattis vid äpplet. jag pratade med någon om hiphop, jag dansade till futureheads, men jag minns inte så mycket av spelningen. jag blev hotad om att bli utslängd av vakterna och jag har fått veta att jag ramlade baklänges vid ett tillfälle. jag vaknade hemma hos kattis utan att veta hur fan jag kom dit. vi letade blåmärken för att försöka komma på vad vi faktiskt höll på med kvällen innan. det ser ut som att jag fimpat en cigarette på armbågen, men jag minns inte att jag gjort det, jag var ju inte utomhus på hela kvällen så jag rökte ju inte. någon annan har kanske fimpat eller så är det ett sår efter något fall.
jag vet inte. jag får pyssla med det där lite till.
dagens spår: the futureheads - hounds of love