the bronx

31.

det har varit en konstig dag. en annorlunda lördag. jag åt glass och lekte att jag var åtta år igen. jag lade mig ner på en filt i gräset och tränade på att uppskatta nuet. brevid det förflutna.

de senaste dagarnas superlåt.



the blood brothers - love rhymes with hideous car wreck. historien som berättas i sången hjälper mig. den växer.

dagens spår: the blood brothers - love rhymes with hideous car wreck

maj är en jobbig månad. som sistasanden i timglaset. snart är det över på många vis.

det talades om en arg skådis på helgon. han hade gjort någon låt/video på 80-talet. jag tänkte på käkben.



delen är från natural born killers. inte illa.
jag vill ha guacamole. jag är uttråkad. jag vill nog ha sällskap.

dagens spår: m.i.a. - paper planes

25. söndag. det kvittar.

jag drömde att jag åkte hiss. jag tänkte att "så den fungerar igen". hissen i huset jag bor i har varit trasig ett tag. hissen var röd och tom. det skrämde mig. den skulle ta mig till fjärde våningen, men när fyran dök upp så bara fortsatte den. den hann komma till våning 80 innan den hoppade till våning -1. det var läskigt. stockholms gator. mongoliets bästa sväng finns i stockholm. jag drömde om människor jag känner. yazdan var där. han snokade runt på facebook. jag träffade en dryg moder. jag plockade nålar ur golvet. jag såg en elak katt titta på scrubs.
jag drömde att telefonen pep. det gjorde den inte. jag drömde att den sade att det är fyra timmar kvar. jag drömde att jag inte visste vad den räknade ner till. the only ones spelades i bakgrunden. jag drömde att klockan var halv fem på morgonen. jag drömde att människor ogenerat delade upp sina bekanta i olika grupper och sedan utvärderade dem med väldigt höga krav. jag blev ilsken.

när jag vaknade hade jag svårt för att skilja mellan dröm och verklighet. det är en väldigt läskig känsla.

dagens spår: the only ones - another girl, another planet

en sak till.

var finns den där hemliga klonstationen? den där som producerar likadana människor? den som inte heter "extreme make over". den där andra.


santino rice

herman düne


jag menar, kom igen! det där är smultronlikt eller vilket förstärkningsord man vill använda. jag är svag för både "project runway" och heidi klum. låten är rätt fin också. videon gör en glad. bra grej.

dagens spår: herman düne - i wish that i could see you soon

23. ska vi nita någon? du och jag?
det svenska språket har inte tillräckligt många adjektiv.

idag är jag rädd. omvärlden är läskig och ond. inatt var jag arg. jag avskyr att vara arg. illa tankar fyllde mig och det var nära att jag agerade utifrån dem. jag höll tillbaka mig. världen blir alltid bättre om man förblir passiv när ilskan flyger över en, även om man vill såra folk med elaka blickar och knutna nävar. det är bättre att låta bli.

aggresivitet är ett beteende som hos mig triggas av en känsla. en känsla som är bunden till mig och som jag därför kan kontrollera, även om omvärlden triggar den. jag befinner mig hela tiden i en relation med omvärlden. omvärlden kan ge mig emotionella eller virtuella eller fysiska knytnävsslag i ansiktet. man har många alternativ när omvärlden trilskas. när den är grå, trist, meningslös (sällan) kan man antingen förändra den eller sig själv. ändrar man någon del i en relation ändras uppfattningen om den andra delen och relationen i sig. ändrar jag mig när omvärlden nitar mig kan jag stå ut. jag kan ju lägga en emotionell, virtuell eller fysisk kudde vid kinden och låta omvärlden slå allt den vill.

inatt ville jag slänga bort kudden och slå tillbaks. jag slåss inte. när aggresiviteten svämmar över så blockeras många av de handlingsalternativ man har. tunnelseende. tunnelseende är rätt illa rätt ofta. det är bäst att inte agera. rationellt sett. emotionen inbjuder till en handling som hade känts skön i stundens hetta. det rationella planerar för morgondagen också. bara för att världen är elak betyder ju inte att jag bör vara elak. elakheter föder elakheter, något sådant står det säkert i bamse. jag kan ju försöka bli vän med världen igen. vad har jag gjort för fel världen? varför är du så arg på mig? att slå tillbaks hjälper så lite. jag får försöka mer istället för att ge upp.

jag är en känslomänniska. jag har låtit mina känslor ta plats. jag har låtit mig känna. det är så många som låser dem, ignorerar dem. likgiltighet inför världen är praktiskt, men så jävla tråkigt. jag gillar min berg-och-dalbana-värld. jag gillar att kastas mellan eufori och missär. (för att inte verka allt för psyksjuk kan jag ju nämna att omvärlden måste förändra relationen för att jag ska kastas från eufori till missär.) det kan vara något så litet som ett sms, msn-konversation, försovning, tystnad, drömmar, stillhet, det är betydelsen jag tillskriver dem som påverkar mig. omvärlden kan också vara passiv. jag känner hellre något än inget alls. jag gillar fortfarande att agera rationellt. jag ser det som att jag försöker sila känslorna, emotionerna, genom rationellnätet och få kvar de rationella handlingsalternativen. jag behåller samtidigt informationen från känslorna i nätet. hoppas jag.

inatt kom superaggresivsvärdfisken och gjorde ett stort hål i nätet. jag fick blixtsy innan jag hann handla idiotiskt. jag hann. nu sitter jag och silar emotioner och försöker få fram ett vettigt handlingsalternativ. det går illa.
jag satte mig på den där betongprylen i mitten och lyssnade på gallows. arga britter ventilerar. jag tänker att jag kanske inte förstått hur man ska betrakta, beakta, beaka världen. man kanske inte ska tänka på sånt här alls. jag kanske har gjort fel. jag skriver som jag sade till k. minns det här johan. jag tänker försöka med mitt sätt tills det fungerar. k skrattade och sade att de flesta nog ändrar sitt sätt istället. jag tänkte att hon kanske har rätt. vem vet.

vi utvärderar när världen går under. du och jag.

dagens spår: gallows - just because you sleep next to me doesn't mean you're safe (nedanför låten, för att de är fantastiska.)

Die nächte große Sache! Die Prinzen aus unser alles Deutschland! Achtzigsupervideo!

(han liknar snubben från "hipp hipp". inte den som var med "på spåret".)




alla borde få tillgång till "küssen verboten" på riktig tyska. die prinzen, eurodisco, hitler och papp är det bästa med tyskland. jawohl! glöm inte "alles nur geklaut" av samma band. fantastiskt!

trivia: två av medlemmarna skapade ett band under skoltiden i leipzig som hette "phoenix". inte ens här är fransmännen före tyskarna. deutschland über alles!

dagens spår: die prinzen - küssen verboten

20. kanske.

jag längtar efter närhet
jag längtar väldigt ofta efter närhet
jag måste lära mig att vara
rädd
jag måste lära mig att falla ihop
utan att försöka se ut som stålmannen
jag knäpper återigen på porren
jag gillar inte porrindustrin
men om det inte är några poliser med i bilden tänder jag tydligen på dess produkter
jag onanerar till porren på hotellet
och jag vet inte om det är bra eller mindre bra
- bob hansson är... man kan själv välja vad han är.
på stadsbiblioteket på lördag vid åttatiden sådär.



och sen vänder markus krunegård skivor på shape up. han är också fin. fast på ett annat sätt.
det är bra.

dagens spår: bob hansson - stålmannen är död
 

14 maj? kanske.

idag tackade världens snyggaste tennisspelare för sig. justine henin slutar med omedelbar verkan, just innan franska öppna. det är en liten del av klaffen som får sig en törn alltså. henin har alltid varit min favorit på wta-touren. jag minns första matchen jag såg med henne. det var en wta-semifinal mot landsmaninnan kim clijsters. jag föll för hennes stilrena backhand. det är väldigt få på wta-touren som slår en backhand med en hand. många kör dubbelfattat vilket minskar kontrollen en del. justine henin förlorade mot kim clijsters, men det fanns potential i den belgiske kroppen. det kunde ingen missa. några år senare var hon världsetta och nu lägger hon svettbanden på hyllan. det var en trevlig tid, men nu är den över.



justine henin. se vad snygg hon är.

dagens spår: slagsmålsklubben - den svenska tennis (det finns inte så många låtar om tennis)

fuck off may. 13 är det va?

idag har jag och vikard pratat om sommaren. vi är lika oseriösa båda två. festivalprat och tågluffsprat. det var bra. jag hoppas att det blir någon festival. en liten nätt. jag var nere på stan och köpte en massa don som kommer låta min kreativitet att flöda. teckningar. kläder. extrovert. uttryck. förnya. förnya tillvaron. det är nyttigt att reboota omvärlden för att rädda det som kan. jag har verktygen, det vet jag. jag är kunnig inom sådana ämnen.





club killers. stans bästa ska-klubb. debaser slussen. jag tog deras logo, men för att slippa copyright-prylen tecknade jag den på fri hand. det var överaskande lätt och blev överaskande bra. kreativiteten leder till vitalitet, vitalitet till aktivitet, aktivitet till ork, ork till anpassning. nyorientering.

dagens spår: club killers - blam blam fever (m. håkan hellström)

whatever may.

george: doesn't death bother you?
kramer: not at all.
george: now that bothers me even more.

george har en poäng. han hade mått bättre utan den informationen. viss information slipper jag helst. jag kommer att se till att jag slipper den. jag har fått reda på mycket jag mått bäst av att inte veta. många gånger finns det mer i omvärlden än vad man kan uppfatta. det utgår jag ifrån för det finns information om mig väldigt få känner till, även om den här bloggen är rätt uttömmande. det finns information om andra ingen får veta om individen själv inte bestämmer sig för det. and that bothers me even more.

dagens spår: markus krunegård - jag är en vampyr

12 maj.

solen försöker, men det vilar en skugga över umeå. omvärldens skönhet är  befläckad igen och jag har svårt för att se det vackra. omständigheterna har gjort att jag känner en uppgivenhet. det kvittar hur jag gör det lyckas ändå bli fel ändå, på något sätt. jag bor i umeå, men längtar hem, eller till en plats som jag kan kalla hem. jag känner mig felplacerad. jag fungerar uppenbarligen inte i tillvaron umeå erbjuder. jag har försökt passivt handlande, aktivt handlande (jag vet vad jag trivs med), men till slut står man med armarna längs sidorna pingvinflaxandes och suckar uppgivet. inte den här gången heller.

jag blandar mina bristande egenskaper med omvärldens önskan om misslyckanden. misslyckande är ett starkt ord. allt för starkt. det börjar dock bli ganska drygt att bli påmind om att jag inte räcker till. the bronx skriker "what i am will never be enough" och det stämmer. till slut står man med armarna längs sidorna pingvinflaxandes och suckar uppgivet. jag kan inte vara mer än vad jag är.

jag funderar på om jag borde handlat annorlunda. anpassat mig efter andra premisser. jag tolkade väl omvärldens signaler fel och handlade utifrån dem. oförmågan att kunna tolka omvärlden korrekt verkar vara en egenskap jag saknar. det verkar vara en nyttig egenskap att ha. hur som helst så gick jag in i spelet och satasade fullt ut. den här gången förlorade jag handen. åter igen vemod. det är någon fin som gick förlorad liksom. till slut står man med armarna längs sidorna pingvinflaxandes och suckar uppgivet. jag borde inte satsat allt och haft resurser kvar. inte den här gången heller.

dagens spår: the bronx - heartattack american

3 maj. om 24 timmar dansar jag euforiskt. om 25 timmar är allt över.

jag har ett resonemang.

joseph b. strauss var chefsingengör för golden gate-bron. han är ihågkommen som en huvudfigur för uppförandet av ett av u.s.a.s landmärken. eiffel är samma sak för frankrike. da vinci är samma sak för italien. strindberg är fan samma sak för sverige. sådana figurer är huvudfigurer för att de skapat något som är ihågkommet extrovert. resultatet av deras liv finns i omvärlden. man kan se det som monument, man kan ta på resultatet av deras liv. extrovert. vi har många sådana saker. vi har många sådana saker i världen. vi har många saker. människan har många saker. extrovert.

jag ser inte det som det viktigaste. jag ser det inte så. jag ser inte på en bro och tänker "satan, vad den jäveln som fixade den prylen är bättre än någon annan". när jag sitter och benar ut vikten i människans liv får jag alltid samma svar. det är inte det extroverta som är det viktiga. det är det introverta som är det viktiga. jag tror att det finns många människor genom historien som spelat en ohyggligt stor roll i enskilda människors liv som inte blir ihågkomna. vår kultur har skapat något intrinsikalt värde i att bli ihågkommen, men jag håller inte med. det är det introverta som är det viktiga. när jag sitter i min kammare finner jag vad som är viktigt. jag tycker att det viktiga är de små, nästan obetydliga, handlingarna som är de viktigaste. tänk att ha spelat en roll i en annan människas liv som gjort att just den där människans liv blivit bättre. finns det något vackrare? golden gate-bron har skapat något san fransisco-bon kan vara stolta över, men om den inte funnits hade deras liv nog inte varit så jävla annorlunda. den har skapat möjligheter till tillväxt och en massa andra fina saker, men jag tycker inte att det är det som är det viktiga. jag mår inte så jävla mycket bättre av tillväxt. det underlättar. mp3-spelare. nerladdad musik. mat. tak över huvudet. det minskar inte självmorden. den psykiska ohälsan i sverige är fet ändå, för att ta ett exempel. jag vill hellre spela en roll i enskilda individers liv. jag inser det titt som tätt. på senare tid handlar det om A. A som bor 120 mil bort. A:s vikt i mitt liv gör sig påmind. han har bidragit mycket till att jag är som jag är, antagligen mer än han inser. vi träffas inte särskilt ofta, men när vi träffas utvecklas jag och det är något oerhört vackert. om jag har rätt i mitt resonemang. att det är det introverta känslolivet som spelar roll, och inte extroverta mastodonta handlingar som är det centrala i enskilda individers liv, har han spelat en stor roll. jag tror på det. han har således spelat en stor roll och jag vet inte hur jag kan få honom att förstå det. han påverkar mig på ett fint sätt, på ett av de finaste sätten. han får mig att tänka. fundera över livet. fundera över det lilla och det stora.

jag är 21 år gammal. jag kommer att viga mitt liv till den enskilda individens liv (på många sätt kommer nog han att göra samma sak) och enligt mig är det det finaste man kan göra. jag kommer att göra allt för att upprätthålla min relation med honom. den regeln gäller många, de blir bara fler och fler. jag hoppas att jag kommer kunna att ge alla den uppmärksamheten de förtjänar. jag siktar på att kunna göra det. det finns inget i världen jag prioriterar högre än mina relationer till mina nära och kära. familj och vänner. A är långt ifrån mig. A påverkar mig mer än många som befinner sig långt ifrån mig och det bevisar väl hans betydelse. A är en stor anledning till varför jag är som jag är och vill vara som det jag siktar mot. jag är resultatet av en lång kedja slumpmässiga händelser. varför jag hamnade i umeå, varför jag träffade K osv. A spelar en väldigt stor roll i den kedjan. långa promenader längs smyges stränder pratandes om livets stora och små frågor. relationer, filosofi, musik osv. en anledning till att jag sitter här och lyssnar på markus som säger att "världen är så underbar". jag ångrar ingenting. jag gissar att A vet vem han är när:

dagens spår: blutengel - i'm dying alone
(bonespear)

2 maj.

idag har jag bara flyttat saker till och med några polare. jag blev ganska less på det i slutet. det är inte som att de ber en snällt. det är mycket order och jag är dålig på att ta order.

jag köpte ett par stora byxor på myrorna. carsons sätt fungerar inte. jag känner några som är flink med en symaskin. är det någon som känner sig manad till att hjälpa mig få byxorna att stanna uppe? det är fina gubb-lindy-hop-byxor.

dagens spår: vikingarna - djingis kahn