the bronx

23. ska vi nita någon? du och jag?
det svenska språket har inte tillräckligt många adjektiv.

idag är jag rädd. omvärlden är läskig och ond. inatt var jag arg. jag avskyr att vara arg. illa tankar fyllde mig och det var nära att jag agerade utifrån dem. jag höll tillbaka mig. världen blir alltid bättre om man förblir passiv när ilskan flyger över en, även om man vill såra folk med elaka blickar och knutna nävar. det är bättre att låta bli.

aggresivitet är ett beteende som hos mig triggas av en känsla. en känsla som är bunden till mig och som jag därför kan kontrollera, även om omvärlden triggar den. jag befinner mig hela tiden i en relation med omvärlden. omvärlden kan ge mig emotionella eller virtuella eller fysiska knytnävsslag i ansiktet. man har många alternativ när omvärlden trilskas. när den är grå, trist, meningslös (sällan) kan man antingen förändra den eller sig själv. ändrar man någon del i en relation ändras uppfattningen om den andra delen och relationen i sig. ändrar jag mig när omvärlden nitar mig kan jag stå ut. jag kan ju lägga en emotionell, virtuell eller fysisk kudde vid kinden och låta omvärlden slå allt den vill.

inatt ville jag slänga bort kudden och slå tillbaks. jag slåss inte. när aggresiviteten svämmar över så blockeras många av de handlingsalternativ man har. tunnelseende. tunnelseende är rätt illa rätt ofta. det är bäst att inte agera. rationellt sett. emotionen inbjuder till en handling som hade känts skön i stundens hetta. det rationella planerar för morgondagen också. bara för att världen är elak betyder ju inte att jag bör vara elak. elakheter föder elakheter, något sådant står det säkert i bamse. jag kan ju försöka bli vän med världen igen. vad har jag gjort för fel världen? varför är du så arg på mig? att slå tillbaks hjälper så lite. jag får försöka mer istället för att ge upp.

jag är en känslomänniska. jag har låtit mina känslor ta plats. jag har låtit mig känna. det är så många som låser dem, ignorerar dem. likgiltighet inför världen är praktiskt, men så jävla tråkigt. jag gillar min berg-och-dalbana-värld. jag gillar att kastas mellan eufori och missär. (för att inte verka allt för psyksjuk kan jag ju nämna att omvärlden måste förändra relationen för att jag ska kastas från eufori till missär.) det kan vara något så litet som ett sms, msn-konversation, försovning, tystnad, drömmar, stillhet, det är betydelsen jag tillskriver dem som påverkar mig. omvärlden kan också vara passiv. jag känner hellre något än inget alls. jag gillar fortfarande att agera rationellt. jag ser det som att jag försöker sila känslorna, emotionerna, genom rationellnätet och få kvar de rationella handlingsalternativen. jag behåller samtidigt informationen från känslorna i nätet. hoppas jag.

inatt kom superaggresivsvärdfisken och gjorde ett stort hål i nätet. jag fick blixtsy innan jag hann handla idiotiskt. jag hann. nu sitter jag och silar emotioner och försöker få fram ett vettigt handlingsalternativ. det går illa.
jag satte mig på den där betongprylen i mitten och lyssnade på gallows. arga britter ventilerar. jag tänker att jag kanske inte förstått hur man ska betrakta, beakta, beaka världen. man kanske inte ska tänka på sånt här alls. jag kanske har gjort fel. jag skriver som jag sade till k. minns det här johan. jag tänker försöka med mitt sätt tills det fungerar. k skrattade och sade att de flesta nog ändrar sitt sätt istället. jag tänkte att hon kanske har rätt. vem vet.

vi utvärderar när världen går under. du och jag.

dagens spår: gallows - just because you sleep next to me doesn't mean you're safe (nedanför låten, för att de är fantastiska.)

Die nächte große Sache! Die Prinzen aus unser alles Deutschland! Achtzigsupervideo!

(han liknar snubben från "hipp hipp". inte den som var med "på spåret".)




alla borde få tillgång till "küssen verboten" på riktig tyska. die prinzen, eurodisco, hitler och papp är det bästa med tyskland. jawohl! glöm inte "alles nur geklaut" av samma band. fantastiskt!

trivia: två av medlemmarna skapade ett band under skoltiden i leipzig som hette "phoenix". inte ens här är fransmännen före tyskarna. deutschland über alles!

dagens spår: die prinzen - küssen verboten

20. kanske.

jag längtar efter närhet
jag längtar väldigt ofta efter närhet
jag måste lära mig att vara
rädd
jag måste lära mig att falla ihop
utan att försöka se ut som stålmannen
jag knäpper återigen på porren
jag gillar inte porrindustrin
men om det inte är några poliser med i bilden tänder jag tydligen på dess produkter
jag onanerar till porren på hotellet
och jag vet inte om det är bra eller mindre bra
- bob hansson är... man kan själv välja vad han är.
på stadsbiblioteket på lördag vid åttatiden sådär.



och sen vänder markus krunegård skivor på shape up. han är också fin. fast på ett annat sätt.
det är bra.

dagens spår: bob hansson - stålmannen är död
 

14 maj? kanske.

idag tackade världens snyggaste tennisspelare för sig. justine henin slutar med omedelbar verkan, just innan franska öppna. det är en liten del av klaffen som får sig en törn alltså. henin har alltid varit min favorit på wta-touren. jag minns första matchen jag såg med henne. det var en wta-semifinal mot landsmaninnan kim clijsters. jag föll för hennes stilrena backhand. det är väldigt få på wta-touren som slår en backhand med en hand. många kör dubbelfattat vilket minskar kontrollen en del. justine henin förlorade mot kim clijsters, men det fanns potential i den belgiske kroppen. det kunde ingen missa. några år senare var hon världsetta och nu lägger hon svettbanden på hyllan. det var en trevlig tid, men nu är den över.



justine henin. se vad snygg hon är.

dagens spår: slagsmålsklubben - den svenska tennis (det finns inte så många låtar om tennis)

fuck off may. 13 är det va?

idag har jag och vikard pratat om sommaren. vi är lika oseriösa båda två. festivalprat och tågluffsprat. det var bra. jag hoppas att det blir någon festival. en liten nätt. jag var nere på stan och köpte en massa don som kommer låta min kreativitet att flöda. teckningar. kläder. extrovert. uttryck. förnya. förnya tillvaron. det är nyttigt att reboota omvärlden för att rädda det som kan. jag har verktygen, det vet jag. jag är kunnig inom sådana ämnen.





club killers. stans bästa ska-klubb. debaser slussen. jag tog deras logo, men för att slippa copyright-prylen tecknade jag den på fri hand. det var överaskande lätt och blev överaskande bra. kreativiteten leder till vitalitet, vitalitet till aktivitet, aktivitet till ork, ork till anpassning. nyorientering.

dagens spår: club killers - blam blam fever (m. håkan hellström)

whatever may.

george: doesn't death bother you?
kramer: not at all.
george: now that bothers me even more.

george har en poäng. han hade mått bättre utan den informationen. viss information slipper jag helst. jag kommer att se till att jag slipper den. jag har fått reda på mycket jag mått bäst av att inte veta. många gånger finns det mer i omvärlden än vad man kan uppfatta. det utgår jag ifrån för det finns information om mig väldigt få känner till, även om den här bloggen är rätt uttömmande. det finns information om andra ingen får veta om individen själv inte bestämmer sig för det. and that bothers me even more.

dagens spår: markus krunegård - jag är en vampyr

12 maj.

solen försöker, men det vilar en skugga över umeå. omvärldens skönhet är  befläckad igen och jag har svårt för att se det vackra. omständigheterna har gjort att jag känner en uppgivenhet. det kvittar hur jag gör det lyckas ändå bli fel ändå, på något sätt. jag bor i umeå, men längtar hem, eller till en plats som jag kan kalla hem. jag känner mig felplacerad. jag fungerar uppenbarligen inte i tillvaron umeå erbjuder. jag har försökt passivt handlande, aktivt handlande (jag vet vad jag trivs med), men till slut står man med armarna längs sidorna pingvinflaxandes och suckar uppgivet. inte den här gången heller.

jag blandar mina bristande egenskaper med omvärldens önskan om misslyckanden. misslyckande är ett starkt ord. allt för starkt. det börjar dock bli ganska drygt att bli påmind om att jag inte räcker till. the bronx skriker "what i am will never be enough" och det stämmer. till slut står man med armarna längs sidorna pingvinflaxandes och suckar uppgivet. jag kan inte vara mer än vad jag är.

jag funderar på om jag borde handlat annorlunda. anpassat mig efter andra premisser. jag tolkade väl omvärldens signaler fel och handlade utifrån dem. oförmågan att kunna tolka omvärlden korrekt verkar vara en egenskap jag saknar. det verkar vara en nyttig egenskap att ha. hur som helst så gick jag in i spelet och satasade fullt ut. den här gången förlorade jag handen. åter igen vemod. det är någon fin som gick förlorad liksom. till slut står man med armarna längs sidorna pingvinflaxandes och suckar uppgivet. jag borde inte satsat allt och haft resurser kvar. inte den här gången heller.

dagens spår: the bronx - heartattack american

3 maj. om 24 timmar dansar jag euforiskt. om 25 timmar är allt över.

jag har ett resonemang.

joseph b. strauss var chefsingengör för golden gate-bron. han är ihågkommen som en huvudfigur för uppförandet av ett av u.s.a.s landmärken. eiffel är samma sak för frankrike. da vinci är samma sak för italien. strindberg är fan samma sak för sverige. sådana figurer är huvudfigurer för att de skapat något som är ihågkommet extrovert. resultatet av deras liv finns i omvärlden. man kan se det som monument, man kan ta på resultatet av deras liv. extrovert. vi har många sådana saker. vi har många sådana saker i världen. vi har många saker. människan har många saker. extrovert.

jag ser inte det som det viktigaste. jag ser det inte så. jag ser inte på en bro och tänker "satan, vad den jäveln som fixade den prylen är bättre än någon annan". när jag sitter och benar ut vikten i människans liv får jag alltid samma svar. det är inte det extroverta som är det viktiga. det är det introverta som är det viktiga. jag tror att det finns många människor genom historien som spelat en ohyggligt stor roll i enskilda människors liv som inte blir ihågkomna. vår kultur har skapat något intrinsikalt värde i att bli ihågkommen, men jag håller inte med. det är det introverta som är det viktiga. när jag sitter i min kammare finner jag vad som är viktigt. jag tycker att det viktiga är de små, nästan obetydliga, handlingarna som är de viktigaste. tänk att ha spelat en roll i en annan människas liv som gjort att just den där människans liv blivit bättre. finns det något vackrare? golden gate-bron har skapat något san fransisco-bon kan vara stolta över, men om den inte funnits hade deras liv nog inte varit så jävla annorlunda. den har skapat möjligheter till tillväxt och en massa andra fina saker, men jag tycker inte att det är det som är det viktiga. jag mår inte så jävla mycket bättre av tillväxt. det underlättar. mp3-spelare. nerladdad musik. mat. tak över huvudet. det minskar inte självmorden. den psykiska ohälsan i sverige är fet ändå, för att ta ett exempel. jag vill hellre spela en roll i enskilda individers liv. jag inser det titt som tätt. på senare tid handlar det om A. A som bor 120 mil bort. A:s vikt i mitt liv gör sig påmind. han har bidragit mycket till att jag är som jag är, antagligen mer än han inser. vi träffas inte särskilt ofta, men när vi träffas utvecklas jag och det är något oerhört vackert. om jag har rätt i mitt resonemang. att det är det introverta känslolivet som spelar roll, och inte extroverta mastodonta handlingar som är det centrala i enskilda individers liv, har han spelat en stor roll. jag tror på det. han har således spelat en stor roll och jag vet inte hur jag kan få honom att förstå det. han påverkar mig på ett fint sätt, på ett av de finaste sätten. han får mig att tänka. fundera över livet. fundera över det lilla och det stora.

jag är 21 år gammal. jag kommer att viga mitt liv till den enskilda individens liv (på många sätt kommer nog han att göra samma sak) och enligt mig är det det finaste man kan göra. jag kommer att göra allt för att upprätthålla min relation med honom. den regeln gäller många, de blir bara fler och fler. jag hoppas att jag kommer kunna att ge alla den uppmärksamheten de förtjänar. jag siktar på att kunna göra det. det finns inget i världen jag prioriterar högre än mina relationer till mina nära och kära. familj och vänner. A är långt ifrån mig. A påverkar mig mer än många som befinner sig långt ifrån mig och det bevisar väl hans betydelse. A är en stor anledning till varför jag är som jag är och vill vara som det jag siktar mot. jag är resultatet av en lång kedja slumpmässiga händelser. varför jag hamnade i umeå, varför jag träffade K osv. A spelar en väldigt stor roll i den kedjan. långa promenader längs smyges stränder pratandes om livets stora och små frågor. relationer, filosofi, musik osv. en anledning till att jag sitter här och lyssnar på markus som säger att "världen är så underbar". jag ångrar ingenting. jag gissar att A vet vem han är när:

dagens spår: blutengel - i'm dying alone
(bonespear)

2 maj.

idag har jag bara flyttat saker till och med några polare. jag blev ganska less på det i slutet. det är inte som att de ber en snällt. det är mycket order och jag är dålig på att ta order.

jag köpte ett par stora byxor på myrorna. carsons sätt fungerar inte. jag känner några som är flink med en symaskin. är det någon som känner sig manad till att hjälpa mig få byxorna att stanna uppe? det är fina gubb-lindy-hop-byxor.

dagens spår: vikingarna - djingis kahn

29. bambambabambambambambam bambambabambambambambabam. som studenten sade.

radioteatern ger... konstpaus...
jag kan inte avslöja titeln. jag och vikard lekte radioteater, snarare sketch, idag. jag spelade en whiskyskorrande sjöman, den bästa sorten. jag vet inte hur klokt det var egentligen. nåja. det är konstigt att höra sig själv inspelad. jag tror att jag haft svårt för att vara musikant på skiva och skådis på bild. det är bättre med teater och livemusik. jag gillar inte hur jag låter när jag lyssnar på mig enbart genom öronen. vad egoistiskt det känns.

jag tvättade kläder och var redo för måsten redan klockan tio. jag och vikard fann inga måsten så vi tog en kafferunda runt universitetet. jag blev stissad. det var inte bekvämt rent fysiskt. när kommer jag att lära mig? jag bör inte dricka så mycket kaffe, men det finns inte så mycket annat att göra på universitetsområdet. man kan i och för sig plugga, men det är inget jag behöver göra just nu. kanske. imorgon kanske jag kommer att vara smårund under fötterna på ett examinerande seminarium. de ska veta att det inte är okej att lägga ett seminarium klockan 15 på studenternas högtidsdag. champangefrukost.

det är inte ett så intressant inlägg än så länge. förlåt. jag ska hurra lite. axel figurerar allt oftare i mina tankar ju närmre skåneresandet jag kommer. nu är det bara en dryg månad kvar tills ofantligt vemod. jag kommer att sakna mycket med umeå, men ser fram emot mörka promenader längs havet. det gjorde att dagen började med en rask promenad med sommarstänk med blutengel i öronen. synth med väldigt hög volym pumpar en framåt. den snea luggen och den knäppta skjortan. munnen blir spännd och ögonen döljs bakom ett par solglasögon. omvärlden glider bort. musiken bara maler, maler, maler ner en. tyska är ett häftigt språk. jag kanske borde skriva mahler, mahler, mahler.

jag kommer att skriva om vemodet när sommaren närmar sig.

för att fortsätta de pompösa hyllningarna till människor jag aldrig träffat. jag tror att freddie wadling är en av världens vackraste människor. han sitter ihopsjunken på en pall med en mikrofon framför munnen. han mumlar. han hostar. han stönar. han sjunger och när han sjunger blir öronen bundna och man blir överaskad hur den gestalten kan trycka ut något så vackert ur sig. och hans ögon. hans ögon är magiska. och hur den övriga kroppen än förändras växer inte ögonen. freddie kommer att vara vacker till den dag han dör.

dagens spår: blutengel - der spiegel
http://www.youtube.com/watch?v=z0gjtGW-Pwk

28 april. idag känns det vår på alla plan.

underskatta inte coupling. underskatta inte kraften i dagens spår. det sprider sig och mina byxor blev genast lite tightare. liksom. jag har inte sådana fräcka sidor som K har och jag använder väl inte youtube så himla mycket. jag kan försöka få in som vana att länka till en liten videosnutt under dagens spår. särskilt när det är någon snygg artist.

helgen var fin. växlande umgänge. ingen möjlighet till att bli rastlös. nu måste jag suga på måsten. vattenpipskol till tisdag och onsdag. kaffe. mjölk. tvättid. plugg. ska iväg och plugga nu. och kaffe. tequila och öl med liljansberget, stadsbesök med kafferast med tvistevägen, fest med fysik- och pedagoggränd. anklagelser om anorexia som roade mig, men skapar ändå vissa frågor. är det så där jag uppfattas av omvärlden? kanske. har jag kroppskomplex? antagligen. vem fan har inte det liksom. gymkort flyger genom luften. äter jag? absolut. det kan många intyga, även om det inte är roligt alla gånger. hellre havregrynsgröt tillsammans än oxfilé ensam. det äår bara den där jävla inflationen som sätter käppar i hjulen. apmånga procent. matpriserna går upp. i staterna ransoneras riset. i asien är det upplopp för rispriserna. spannmålspriserna knallar uppåt som följd av den ökande efterfrågan av etanol som bränsle. man gör hellre bränsle än mat av åkrarna. i skåne sitter grisbönderna och gnuggar labbarna. det är okej, de har inte haft det lätt alla gånger, men studenterna påverkas av matpriserna. centern vill öka studiebidraget med en femhundring. det är en bra idé. då skulle vi kunna äta utan finansångest.

imorgon blir det knall till stan för att kunna sänka några kalla på onsdag. och några kalla på lördag. sista dåliga gatan i umeå. en liten del av mig dör. dåliga gatan har pressat in sig någonstans i den vänstra kammaren och det kommer att dunka lite vemodigt på lördag. jag får hitta några fina att dela upplevelsen med. K försvinner iväg till norr, men om hon hängt med ändå vet jag inte. hälsan spökar. går det bättre?

nu sitter jag och väntar på malin. hon ska komma förbi när det passar.

dagens spår: tiger army - in the orchard
http://www.youtube.com/watch?v=--NyHw8rQ3I

24

den senaste tiden har varit ganska upptagen. avslutat moment. startat moment med en fruktansvärd jurist. en person som avslutar argumenationer med frasen "det står i boken" som om lagboken (som hon syftar på) vore ofelbar. lagar är idiotiska. jag hade aldrig blivit en bra jurist. jag är alldeles för anarkistiskt lagd. jag anser att ganska många ska ge fan i vad jag håller på med. mitt liv. mina val. det finns mycket hyffs och sunt förnuft i lagboken. det är taskigt att bryta avtal. det är taskigt att bruka våld mot folk och djur och miljön. det är taskigt att göra mycket enligt lagen, men jag tycker att det har gått till överdrift. det finns ganska lite man kan göra i världen utan att lagen begränsar oss. jag gillar inte begränsningar.

ikväll blir den första lugna kvällen sen i fredags. jag minns inte riktigt vad jag ska hitta på. igår var det avslutat-moment-fest med pensionärstema. folk sade att jag hade en bra utklädnad. andra tyckte att jag såg ut som vanligt. no shit. gubben är ett ideal jag strävar efter. kom hem ganska sent. lite sömn. jag kanske somnar gott ikväll.

K kanske måste gå till en läkare. hon gillar inte läkare. de ser ut som ledsna hundar. hon vill inte att de ska pilla i henne. med sina korvfingrar. navid modiri. shape up kanske ligger i riskzonen. antingen får jag hitta en annan partner in crime eller knalla på någon korridorsfest. det finns några möjligheter antar jag. det börjar bli länge sedan K och jag klubbade. omständigheter. om någon vill på shape up så säg till så ska jag se efter om det passar.

dagens spår: tom waits - road to peace

bob geldof. 20. kanske.

vikard körde efterfest i lördags och de sista gästerna lämnade vid tolvtiden på söndagen. jag sitter med träningsvärk i rumpa, axlar, bröst och vaderna. min söndag flöt iväg i en trötthetsvåg som vällde över mig. som det brukar vara med andra ord. jag har aldrig varit bra på söndagar. någon vecka ska jag vara nykter på lördagen och se hur söndagen utvecklar sig då. det var en markant skillnad på mig mellan lördag och söndag. på lördagen kunde man inte få tyst på mig. tankarna som bara var tvugna att komma ut skapades på löpande band, min käft gick i hundratrettio. på söndagen var samtal svårt vilket antagligen märktes. jag visade mig inte från min bästa sida. huruvida ett fyllo är min bästa sida vet jag inte, men jag har roligt och roar (förhoppningsvis). antagligen såg jag ut som ett arsle. jaja.

jag gillar när vikard berättar att jag kvällen innan skrek "i've found a german!" och hur han sedan hör mig börja prata engelska med fransk brytning. det låter ganska ologiskt. roligt, men ologiskt. spock.

idag fortsatte tal om tatueringar. alla ska ha. alla ska skaffa. jag kommer nog att skaffa. club killers. väldigt snygg och totalt meningslös. som det ska vara. jag måste bara dra tummen ur röven och fixa någon som kan tatuera skiten. jag kanske borde snacka med evelina, hon borde ha koll. kattis också, men kattis fixare finns i en helt annan del av världen. norrut.

varför skriver jag om sådant här nonsens. varför känna till vad jag gjort och inte vad jag tänker? self grandification. vad finns det för syfte att skriva att jag kokat potatis? skriver jag för min skull eller för andras skull? vill jag minnas vad jag gjorde i lördags eller vill jag stoltsera med att jag gjorde något? vad värderas som att göra något i världen? är det lika hög status på att sitta hemma och filosofera över livets frågor, mening och mänskliga relationer som att knalla ut och klubba runt? båda har väl något värde, men filosofen blir en asocial läskig typ som man tittar på och tänker kuf. kcuf. fuck. dansaren blir ett fyllo som negligerar världens ångest i några timmar i alkoholdimman. self grandification. self pity. det är i betraktarens ögon sägs det. för mig borde enbart min betraktelse av mig själv spela någon roll. ingen annan känner till mina förutsättningar, ändå skapar människan sin existens i samverkan med andra. genom relationer eller bristen på relationer. dansaren eller kufen. relationer formar oss. det kanske inte är sant. det finns många aspekter man måste förhålla sig till när det kommer till sin egen identitet att någon säkert inte har sitt ursprung i min betraktelse av mig själv genom någon annans ögon. samtidigt kanske man inte är mer än vad man utger sig för att vara, som någon sade. är det mina tankar eller handlingar som spelar någon roll?

varför jag skriver? jag har plugg som jag helst inte vill sätta tänderna i.

dagens spår: michael dee - hurra, roligt i moskva

19. april. pepp.

jag hade glömt the awesome pepp-power of "starlight" by young heart attack. det är någon juno-lyrisk våg som sväller över mig. antalet armhävningar ökar när låten spelas. dansstegen blir snabbare. jag slår mig för bröstet som män gör (har jag fått för mig). solen dansar över golvet och jag ska bevisa min manlighet. det är någon hatkärlek till låten. det där med att bevisa min manlighet som om det vore det enda att bevisa blir jag bitter över, men faktumet låten pekar på, det faktum att jag är en man, är betryggande. det finns många egenskaper jag värderar högt som jag inte är säker på att jag bemästrar, men jag har alltid kvar egenskapen i att vara man, även om det kanske inte säger så mycket. det gör inget när en man skriker pop-låtar som om det inte fanns någon morgondag.

ikväll får jag äntligen spela eagles of death metals låt "i gotta feeling (just nineteen)" för malin. den handlar om en man som har sex med en nittonåring. gissa hur gammal malin är. när låtar om oralsex eller underkastelse inte räcker liksom.

dagens spår: young heart attack - starlight

jag har inte tänkt på att jag bor med en man från jönköping. det hörs sporadiska skrik från kollektivet. det är trivsamt med liv omkring sig. det håller nog jönköping med om.

dagens spår: the cardigans - my favourite game

K "vi delar kryddhylla"
J " vad seriöst"

min dag spenderades i solskenet utanför samhällshuset. jag stod i samtal med charles och vi kom in på ämnet förhållanden. vi pratade om hur osunda många förhållanden är utifrån de krav som förhållanden anses ha. krav som varken är lätta att leva upp till eller definiera. kravlöst borde väl vara melodin? jag har insett hur uppfattningen av vad ett förhållande innebär skiljer sig åt beroende på vem man talar med. och när jag hör definitionerna funderar jag på om jag någon gång kommer att bli redo att besvara dem. antagligen är svaret, men inte nu. jag pratade med K (som att jag är J) och hon sade att hon delar kryddhylla med herr L. jag blev lite skrämd. dela kryddhylla. att arrangera om sitt liv. att det skulle bli så hade jag inte kunnat ana för ett år sedan. ja, trivs hon med det är det önskvärt. framtidsaspekten som kommer med förhållanden skrämmer mig. jag har uppfattat att många som hör ordet förhållande tänker "ett år framåt" som V sade den gången vi blev fulla. ett år. det känns avlägset. som björk sjunger "i don't know my future after this weekend and i don't want to". det stämmer väldigt bra för en pojke som jag. förr när jag varit med kvinnor har jag kunnat föreställa mig skilsmässan innan vi avslutat första kyssen. det gör jag inte längre. det tjänar inget till. så långt brukar man inte komma. om det blir aktuellt kommer jag nog att fly. som vanligt.

jag står något nonchalant stampandes rastlöst utanför samhällshuset och säger att ett genuint intresse för varandra är väl allt som behövs? jag tänker inte ersätta något i mitt liv med en brud, bara komplettera. som ytterligare en trevlig del av helheten. en vilja att träffa en person och en vilja att träffa personen igen är så långt jag tänker. det verkar inte vara så många som delar den synen. jag kanske är fel ute. jag skriver som joe strummer säger "if it work, don't mess with it". det kan vara mitt nya måtto. iallafallivissafall.

att samtala om begrepp som kan ha en så stor skillnad i betydelse beroende på vem man talar med är svårt. hur ska andra kunna förstå vad man säger om man inte själv vet det? hur tror man att andra ska förstå om de inte delar samma referens. vi kan tala om mördarstrutsar och buddhistfåglar. om jag säger att buddhistfågeln är blå kommer kanske några att skaka på huvudet. vi har olika referenser. vi vet inte vad vi talar om. följdfrågor. sidenblå. buddhistfåglar kan väl te sig lite olika beroende på vem man talar med. det är något jag måste tänka på i samtal med framtida klienter, om jag hamnar i en sådan situation. jag kan inte tro att alla delar mina referenser precis som ingen kan tro att jag har samma referenser. man kan samtala utan att komma närmare varandra.

dagens spår: björk - big time sensuality

17 april. choke on the smoke let me breath again.

jag drömde om att jag var en del i ett datorspel. det började med att jag var på fest med min syster och min vän niklas. niklas bjöd på vodkadrinkar. han köpte en som smakade skogsbär. jag köpte en som smakade mint. jag blev lite avundsjuk för niklas drink verkade god. lokalen för festen såg ut som en skitig tunnelbanetrappa. det var kakel på väggarna, men det kunde knappt urskiljas för all smuts. färgerna gick från urblekt gul till brun till grått. dekadensen låg tjock i rummet.

efter ett tag började två svarta män, en smal och en tjock, poesirappa. jag gillade det, men det fanns ett gäng som inte var lika intresserade. de tog den smala snubben, som kallades stevie smith, drogs in i en toalett där han misshandlades av gänget. han låg på det skitiga golvet och försökte skydda sig. gänget bestod av kanske åtta snubbar. jag satte mig på en mc-snubbes bönpall och vi åkte in i toaletten. vi körde runt gänget för att göra att deras utrymme för sparkar mindre. jag minns att jag svartlånghårig snubbes nacke mellan min högra underarm och vänstra armbågen. gängets ledare utkristalliserades och jag tog honom i kragen medan mannen som körde choppern styrde fordonet mot pissoarerna. jag lät gängledarens ansikte fuktas i pissoaren. det kändes lagom förnedrande. pissoaren sträckte sig från vägg till vägg. utgången låg precis brevid hörnan där pissoaren slutade. jag drog gängledarens ansikte i pissoaren tills vi nådde utgången där jag lät hans ansikte möta kakelväggen medan jag åkte motorcykel genom utgången och tillbaka till festen.

sen dök det upp någon demon som jag borde fixa, men de sade att barnen måste skaffa fortsättningen. "the next generation has to create their own reality". det var inte min sak att stoppa demonupproret som potentiellt skulle kunna krossa världen. nästa generation får skapa sitt egna datorspel med egna regler. datorspel brukar sluta lyckligt.

dagens spår: gallows - just because you sleep next to me doesn't mean you're safe

13. april. gå din väg.

det känns som om världen rör sig fort. jag brukar gilla när den gör det, men nu känner jag att jag inte hänger med. jag blir åksjuk. tappar aptiten. blir svag i benen. söndagar. jag har aldrig fått rätt på söndagar. det finns inget rätt.

i lördags testades ubc. fin klubb. lätt att dansa till. jag var apsnygg.

dagens spår: markus krunegård - ibland gör man rätt ibland gör man fel