the bronx

2007-03-27.

jag drömde om en gigantisk stekpanna. fem hela grisar fick plats i den och de hånlog mot mig. de låg och gassade i solen som en femma på en tärning med guccisolglasögon och charmörleenden. jag hoppade på grisen i mitten. någon satte på plattan. efter ett tag brände grisarna sig och de fyra grisarna omkring mig sprang iväg lätt brännskadade. grisen jag satt på började korva sig och jag föll baklänges och brände händerna på den varma stekpannan. jag lyfte mina händer lika snabbt igen och studerade förödelsen. i samma ögonblick tappade jag det stöd som höll mig uppe och föll baklänges och brände bakhuvudet.

johnny hade på sig mina rosa kalsonger.

jag såg klockan på datorn, minuterna rörde sig snabbt. jag reste mig upp för att titta närmare. det var sekunder. av någon anledning gick de till hundra istället för sextio. klockan var 12.99 och jag bestämde mig för att vakna. den riktiga klockan var då halvnio. skit också. vad fan ska jag fylla den här dagen med?

jag ska packa lite lätt för stockholm och knalla till erika med hennes sprit. annars kanske jag dricker upp den. det vore elakt och onyttigt. skaffa lite diciplin johan.
jag hörde en sång idag som passade, eller den kanske inte passade men den talade till mig. "there's no place for me everywhere that i go i seem to bring upset and harm. there's one thing that i want and one thing only. released into the great beyond". "inrorporeal" av tiger army. det ligger nog inte så mycket sanning i det, men som sagt "frustration taken all my patience". jag måste utagera frustrationen på något sätt.
jag gillar inte flygplan och jag gillar inte att packa. antagligen kommer jag inte bry mig så mycket om vad jag packar. tandborste och en svart skjorta är det viktiga.

13.09.
jag lade precis en harpan på 28 sekunder. jag spräckte den magiska 30sekundersgränsen. jag är i chocktillstånd, jag flämtar för att hålla lungorna i gång. dagen fick helt plötsligt en mening. jag förbättrade mitt rekord med fyra sekunder! jag tror fan att jag fick poängsystemet att flippa. jag förstår inte att det är sant. det är helt jävla sinnessjukt! var är proffsligan för harpannördar!?

dagens spår: tiger army - incorporeal

idag kommer att bli en fruktansvärd dag. jag vill fly från umeå men har ingenstans att springa. jag har inget att hämta här längre. människorna i min omgivning gjuter känslan av att vara värdelös i mig. jag är totalt jävla värdelös, jag är helt jävla meningslös och fruktansvärt betydelselös. vad jag än har för egenskaper finns det någon som är bättre på dem än jag. vad jag än har för erfarenheter finns det någon som har fler än jag.
igår fick jag känslan av att jag inte räcker till för något, jag duger helt enkelt inte och jag vet inte hur jag ska göra för att duga igen. hela min existens är helt meningslös, jag fyller inte ett enda syfte med någonting jag gör. allt är en jävla axelryckning, allt tas för givet. bagatelliserad, utblottad, trött. jag vet inte hur jag kommer att göra. jag kanske flyr från norrland. jag kanske försöker reda ut stormen i mitt huvud. en sak är i alla fall säker, jag gillar fan inte mig.
jag försöker få styrsel på mig genom att ligga i sängen med händerna för ansiktet flämtandes till the bronx som spelas på alldeles för hög volym.
det låter

"i've tried so hard just to be myself
but i've erased everything i was
i tried searching for the truth alone
and i remember everything i've done

i'm thinking everything will turn out fine
but i'm a little kid without a soul
give me just a little bit more time to solve my future"

och

"my world
capsized
with style"

eller

"i'm done telling you that i'm in love
what i have will never be enough
come on baby go live life on your own
everything inside is breaking down
and you don't want to be hanging around
i don't think i want to leave myself alone"

och

"cause who's going to love you now that no one can penetrate you?"

och

"you can't save anyone from your first love to her bastard son"

avslutas med

"it's time to wake up i've been asleep for far too long
it's time to wake up before the pain i feel is gone"

eller som bob säger
"ibland är jag så rädd att förlora kärleken så att jag agerar som om den aldrig fanns"

jag är rädd. jag är rädd för att bli ensam. övergiven. jag vet att jag är det. det är jobbigt att bli övergiven. jag tror att hela meningslösheten ligger i rädslan för att bli ensam. jag definierar mig själv genom andra, det kanske inte är en bra taktik, men jag är inte mer än vad jag utger mig för att vara antar jag. jag skyler inte på särskilt mycket. som man kan upptäcka i den här bloggen... förutom när jag har diarré, ingen ska behöva veta att jag har diarré när jag har diarré.

2007-03-16. jippi!


and i'm spent! 15 sidor abort på 10 dagar. för alla ni som inte försökt är det segt. men nu är jag klar!!! jag fick kämpa mig igenom de 5 sista sidorna, men nu är jag fan klar! lagom till helgens början.
min hals mår okej, det är bra. det betyder morgoncigarette.
jag tror inte den pallar med pipan. just det, PJ. står nu inte endast för Pop-Johan och Per-Johan Axelsson, utan även för Pip-Johan. ett ganska sött smeknamn jag har på mig själv när jag känner att jag måste prata med mig själv i tredje person.... och inte vill fokusera på skägget.

jag svamlar. frukost.

dagens spår: patrick wolf - the magic position

9. mars.

jag kan inte träffa folk just nu. jag blir nervös. när jag gick till skolan idag blev jag paranoid av en man som kramade en snöboll. jag var säker på att han skulle kasta den i bakhuvet på mig. jag spände mig, jag gjorde mig beredd på att bli kall och jag gjorde mig beredd på att få ont. jag kände mig genast fem år yngre. folk är onda idag. 
jag vill inte prata med folk. jag dras mellan cigarettepacketet, neverwinter nights (never win to knights?), kings of leon, jamie t, devendra banhart osv.
jag har inte varit lugn på två dagar, det är något som stressar mig mer än vanligt. tentan? mitt äventyr till de brittiska öarna? morfar? 15.01-8/3-2007 var det klart. det är lite smådemoner i huvet som jag inte får koll på. jag måste samla koll, i morgon ska jag dricka mig lycklig.

dagens spår: kings of leon - on call

jag fikade med två vänner. de gick. jag satt kvar och tittade på en flicka som stod på en inomhusbro. hon tittade mot mig. vi fick ögonkontakt och kunde inte släppa varandra med blicken. hon gjorde en välkomnande rörelse mot mig. jag mötte henne och hon gav mig en väldig kram.
"det var längesen samaire. det var säkert ett halvår sedan, i en helt annan dröm, vi sågs sist". medan vi stod i kön till kaffekvinnan såg jag hur kaffekvinnan började fingra på en cheesecake hon hade i en fryslåda. det hade varit gott med cheesecake tänkte jag. just då insåg jag att jag kanske hade världens godaste cheesecake framför mig.
samaire fällde en kommentar till kaffekvinnan. jag vände mig mot samaire med ett höjt ögonbryn. "är det du som ska ha cheesecake?"
"ja", sade hon. "jag vill också ha cheesecake", sade jag.

vi var hemma hos mig. hon träffade en av mina rumskamrater. de pratade finska med varandra. jag pratade danska med dem tills de lade sig ner och skrattade. samaires japansnea ögon log mot mig. vi bestämde att vi skulle träffas på fredagen.

jag träffade yazdan på en allmän plats för studenter och berättade om mitt och samaires nyupptäckta tycke. yazdan och jag åkte hiss. yazdan roade sig med att förklara för mig hur det skulle gå med mig och samaire på homofranska. läspande. den tredje mannen i hissen skrattade och frågade mig något. jag gillar inte män i hissar.

jag hamnade på ica med yazdan. ett ica där alla köper två kundvagnar mat. köbildning. i frysdisken hittade jag cheesecake. jag måste ha. ostknark.

samaire ringde mig. hon sade att det vore bättre om vi kunde fika på tisdag. "okej", svarade jag. hon ursäktade. "det är mycket plugg till tentan och min klass har utbytesstudenter på besök som vi måste guida runt", sade hon. vi bestämde träff för tisdagen.

jag har inte drömt om tisdag ännu. jag ser fram emot tisdag.
nattens dröm var väldigt trevlig.

sen drömde jag att jag frammanade en elddemon och glömde bort att jag inte var "evil" så den jagade mig i stället för mina fiender. höh, ironi. jag flydde in i ett rum. fast. demonen såg ut som min morbror och körde in ett finger i sidan. morbrödrar och pappor tror att det kittlar. de har fel. sen skulle han knäcka mina fingrar åt höger och vänster. fast då kom min pappa in och fes demonen i ansiktet och smällde av ett jätteleende och sade haha.
tänk nate griffins dagbok från fam guy s.3 e. 14 - griffin: husband, father, brother. jag vägrar tro att jag är sorglig.

dagens spår: lupe fiasco - hurt me soul

Datum är djävulens påfund.

Fredagsnöje.

När världen snurrar för sakta brukar jag gilla att fokusera på mig själv. Tid för andrum. Varför inte spendera kvällen med en timmes promenad? Det lät smart. Det var väl halvsmart så här i efterhand. Varken för eller mot, in eller ut. Gå runt med musik i öronen och bara ens egna tankar som sällskap gjuter en känsla i mig som jag inte upplever så ofta. Jag gick längs älven. Den är stor, mörk och lugn. Den känns sorgsen. Det slår mig hur meningslösa sångtexter plötsligt får en mening och beskriver hela ens liv på två sekunder. Naturligtvis är det inte på det viset. Texten får den meningen jag bestämmer att den ska ha. I kväll var en sådan rad "kiss me like the ocean breeze" ur "gimme danger" av the Stooges. En kvällsbris på elva minus kysser en onekligen hårt och brutalt. Ibland behövs det en brutal kyss för att väcka ett slumrande sinne. Melodramatiskt. Andra textraders innebörd är självklara. Jag har upptäckt att jag gärna lyssnar på Maximo parks textrad "what happens if you loose everything, you just start again, you start it all over again". Den sänker huvudet för att sedan resa det. Det är synd att förlora allt, men det är inte bättre än att börja om på nytt. Nytt är alltid bra. Men bäst och farligast i kväll är Kings of Leons textrad, vers, "but everybody says this place is beautiful and you'd be so crazy to say goodbye but everything's the same this town is pitiful and I'll be gettin' out as soon as I can fly" ur "talihina sky". De raderna är en bra beskrivning på mitt tvetydiga sinne. Å ena sidan söker och finner jag skönhet och lycka i allt jag gör eller ser, men världen är den samma och en gren täckt med iskristaller är bara vacker en kvart. Hela världen pågår i mitt medvetande och om medvetandet inte matas med nysyner och mjukhångel blir det uttråkat. Jag borde duscha och se iskristallernas dans igen. Den är vacker. Jag kommer nog inte att tröttna på den.

På något sätt vilar det en destruktiv kraft i en, den balanseras med en kreativ kraft. Den kreativa kraften är stark, men den måste matas med intryck. Nysyner och mjukhångel. Älven är stor, mörk, sorglig och fascinerande i en kvart, sen går jag hemåt och sjunger "search and destroy" alldeles för högt. Jag letar nysyner och mjukhångel och denna text föder kreativitet och för det är jag tacksam, även om jag bara är det i en kvart.

Jag använde versaler. Fräscht.