middle finger
vissa dagar växer punkpojken i mig. den som får en att spänna axlarna och armarna och peka på en massa saker. ilsket.
you alone must stand your ground. take a life worth noting and turn it around. you stand alone, yeah, that's the deal. you got yourself to count on 'cause no one really cares.
en ganska mesig text, men den är rätt ilskpeppande.
hur som helst spänner jag axlarna lite mer i rocken och ser lite mer ilsken ut än vanligt.
dagens spår: street dogs - you alone
KKK
det är kanske dags. det exalterade sms:et från K var bra. kanske dags att lägga in markus krunegård, annika norlin och sötaste detektivbyrån på sidan som allt mer börjar likna min alldeles egna youtube-sida.
markus krunegård med detektivbyrån och annika norlin på p3 guld - jag är en vampyr.
årets låt. klackarna i taket. gummit mot golvet. om K missade p3 guld så se!
oh! dagens fina! jay reatard kommer till umeå open! ladda batterierna för det kommer att gå undan.
det fanns väl mer fint med dagen. innebandy. min kk. kollektivkalle. såg handboll och skitsnackade hela kvällen.
trivsamma kollektivet igen.
dagens spår: jay reatard - painted shut
what kept you so long?
21.
dagen. jag vet att jag sitter med ett helt annorlunda tänkande nu än vad jag gjorde i morse. jag verkar ha internet igen (lars är en husgud). jag har sprungit runt på ålidhem och hunnit med att vara uttråkad.
fick ett knepigt sms och funderar på varför allt ska vara knepigt. ibland önskar jag att bara lägga ner hela skiten med knepigheter. jag vet inte vad det innebär men tills jag vet kommer det att vara en gäckande del av mitt medvetande. illa vald tidpunkt.
okej. det tog stopp. tänkandets återvändsgränd. jag vet vad som kommer att sväva i mitt huvud i natt.
dagens spår: morrissey - let the right one slip in
slaget i världen ingen människa kan vinna
15 januari. 2009.
jigglypuff away!
det finns många pokemons. det finns stenpokemons, det finns spökpokemons, det finns blixtpokemons, det finns mespokemons. det finns däremot ett ämne som pokemon inte petat på än och jag slås av förvåning. det är ämnet som ingen man kan besegra. inte ens aragorn, daredevil, indiana jones, tom hanks, batman, james bond, spindelmannen, stålmannen kan besegra skiten. inte en enda superhjälte kan besegra skiten. jag tror till och med att spindelmannen hjälper skiten.
jag slogs mot det idag. jag slogs med det efter innebandyn. med kramp i vaderna tog jag mig an ämnet som inte går att besegra.
DAMM!
det hela började med jag oskyldgt skulle torka av mitt skrivbord. men tar man skrivbordet kan man ju ta lite på hyllorna... tar man lite på hyllorna kan man ju ta alla hyllorna. tar man hyllorna kan man ju ta fönsterbläcket, nattduksbordet, listerna, cd-hyllorna och gardinstången också. mitt i spillde jag kaffe på golvet. dammsugning. ska man dammsuga kan man ju ta badrumsgolvet samtidigt... tar man badrummet kan man ju torka av toaletten.... tar man toaletten kan man ju torka under den.
DAMM! överallt.
framför allt vill jag skicka en hälsning till dammets allierade i gustavsberg. ska ni tillverka toalettsitsar så kan ni väl för fan designa dem så att de blir lättstädade. allt det där snirkliga undertill gör ju att medellivslängden i sverige minskar med några år. ni är en fara mot samhällshälsan.
i annat fall vill ni utrota alla astmatiker.
DAMM!
men jag står på de svagas sida (astmatikernas). jag drar fram vetexduken och dammsugaren. drar på mig mina orangea vantar och kisar mot dammet och säger "do you feel lucky, well do ya? punk!".
DAMM! DAMN!
dagens spår: franz ferdinand - take me out (städmusik)
the reatard is back
för att uppdatera skåne.
tjena farmor.
jag svimmade varken på nyår eller någon annan av de fyllor jag haft här uppe. jag har tagit det lugnt. i det stora hela har umeå inte förändrats. det är statiskt. världen är för liten och alla känner varandra. jag brukar bli asocial när världen kommer för nära. jag förändrar mina beteenden och blir mer sparsam i mina utsvängningar. det var länge sedan jag var på klubb nere på stan. många av syftena med det har försvunnit. den stora anledningen K får jag träffa på andra sätt.
K ringde mig. bara det är ovanligt. hon pratade om alling. jag undrar varför. jag vill träffa henne i veckan. (det där är ganska trivial information, men K om du läser det här innan jag får tummen ur och kan sms:a så vet du.)
Umeå är en väldigt liten stad. det kanske slutar med att jag flyr. hur som helst är det en termin här uppe och sen vet jag inte vad som väntar. praktiken kan ske överallt i norrland. förhoppningsvis på andra orter också. hellre stockholm än luleå. av många anledningar. jag väntar med oron för höstterminen, men den kommer att växa i bakhuvudet. det kanske löser sig på ett bra sätt. i annat fall möts jag av ytterligare en utmaning som jag får lösa. någon säger att det är utvecklande att ta sig an utmaningar, andra säger att det som inte dödar dig gör dig starkare.
nåja. jag tar hellre de utmaningarna jag väljer, inte de jag styrs till.
jag har börjat gilla ordet "nåja" också. kanske en del av den norrländska fåordigheten.
musikmässigt äger jay reatard just nu. han är en ung ful rockstjärna från 1980. en rutinerad räv i den moderna amerikanska punkscenen. själv låter han som en snabbare version av the buzzcocks.
för att i få ord beskriva tillvaron:
det är så mycket osäkert i spelreglerna för mitt framtida liv att jag inte vet vad jag ska blogga om.
dagens spår: jay reatard - always wanting more