glenn, flott och FLOTT!
ett och ett halvt års boende ihop och allt slutar med ett handskak. glenn lämnar kollektivet imorgon, fredag.
idag har jag städat. jag skurade köksluckor i flera timmar. flott. år av flott. jag hittade skåp jag inte visste fanns. det finns ett skåp ovanför spisen och i skåpet finns den där slangen från fläkten som suger upp flott. FLOTT! ett flottskåp. skitäckligt. jag gjorde tabben att sniffa runt lite. flott!
hur som helst så hoppas jag att till och med erika skulle kunna laga en liten maträtt med kollektivets spis. bullar kan hon glömma. ungnen är ond.
jag drack kaffe också.
dagens spår: the cribs - things you should be knowing
jojon, kina och kroppen
idag mår jag vanskapt. var jag än vänder mig får jag kommentaren att jag är för smal. så fort någon ser en smal person är det "du vill väl inte bli så smal, johan". upprepas det tillräckligt många gånger sitter man i skiten. jag tycker inte att min kropp ser vanskapt ut, men alla andra tycker ju det. det är inte något jag kan påverka. jag har provat att äta, jag har provat att träna, jag har provat mycket, men det är så här jag ser ut. jag mår bra, men det gör det ju inte bättre. normen är ju att jag inte ska se ut så här, uppenbarligen. det börjar bli jobbigt att hela tiden bli påmind om sin kropp. frisyr. det kanske är folks genuina oro och folks genuina komplimanger, men jag hör inte det. jag lägger ner.
idag har jag ambivalenta känslor. andra människor är bra, men vissa gör att man inte vet hur verkligheten är beskaffad. är känslorna jag skapat av något jag bara trodde fanns? det innebär att det inte är verkliga känslor hur verkliga de än känns och sådana situationer är de värsta som finns. jag skulle behöva ha någon att prata med idag, men de är antingen 120 mil bort eller så-många-mil-det-är-till-kina-långt bort. jag jojokänner. jojokänner. jojobantning. jojobantning är inte sunt. det är nog inte jojokänner heller. verkligheten är ond idag. idag vill jag fly.
dagens spår: mew - comforting sounds
the bronx, broar och the bronx
jag surfade runt på sidor om the bronx. nej, inte bandet. stadsdelen. jag fick en längtan bort. en sådan enkel sak som att försöka hitta till the bronx zoo gjorde något med mig. det enkla i att läsa "take the express bus from manhattan". det känns så avlägset, expressbussar på manhattan. i mina tankar är new york en närmare mytologisk plats. jag vet inte om jag skulle våga sätta min fot i staden samtidigt vill jag inget mer än att virra mig in bland gatorna. samtidigt ska man komma ihåg att typ allt man hör om new york har något med manhattan att göra. the bronx, queens, staten island och brooklyn är något suddigt brevid. queens känns som ett gigantiskt bostadsområde. new jersey ska vi inte ens snacka om. the bronx som idé har hos mig samma känsla som man får när man står under en vägbro. jävligt mycket betong, jävligt ogästvänligt, men samtidigt fruktansvärt vackert.
oh, jag fick två the-bronx-sjuor. bandet den här gången. vackra vackra ting. och en tröja. it kills.
idag har jag varit ledig från plugget så jag tog en promenad längs älven i typ 2.5 timmar. jag har träningsvärk. det är skönt, men nu när kvällen närmar sig känns dagen ofullständig. tomhet. trötthet. rastlöshet. tråkig..het?
dagens spår: m.i.a. - paper planes
distillers, pizza och magrutor
inatt drömde jag att yazdan var en pizzabagare och att jag hade arbetsskor. jag hjälpte till i pizzerian utan att veta om det. jag gjorde ett dåligt jobb.
jag försöker skaffa magrutor. det är skitsvårt. det är inget man gör på en eftermiddag tydligen. rastlös! det är ju apdrygt. jag kommer ju att vara trött på att träna om någon månad. jag budgettränar. idag blev det 60 sit ups, 50 liggande-på-rygg-på-en-stol-och-vifta-på-benen-som-tar-som-fan-på-de-lägre-magmusklerna och 75 armhävningar. jag är trött. det är mitt sätt att få bort kaffet. bli trött så att du kan somna ikväll johan!
jag var opepp i skolan. sockerchockad och kaffekickad. jag njöt inte alls. efter träningen är jag i bättre balans. malins banan gjorde susen. bocken.
jag har fått en distillersknäpp. trevligt.
dagens spår: the distillers - red carpet and rebellion
drömmar, skåne och hugh laurie
14/2. och just bara 14/2.
inatt åkte jag bil med charles. vi åkte väldigt långt. vi var nere i skåne i typ ystad. jag somnade i framsätet. när jag vaknade i drömmen såg jag en filmkamera utanför fönstret och av någon anledning låg jag i baksätet. jag tänkte inte mer på det. senare på kvällen tittade jag på sydnytt och nyhetsuppläsaren börjar prata om höjningen på diesel- och bensinskatten. rätt som det var dyker det upp ett välbekant ansikte i rutan. det är alltid konstigt att drömma att man drömmer. vad som är verkligt blir svårt att veta.
jag drömde att jag var i mitt barndomshem i skåne och åt en lättare sallad. det var skinka i den. på tv gick det en komediserie med hugh laurie. jag hade under hela drömmen problem med mina framtänder som kändes skrovliga och taggiga. det är fruktansvärt frustrerande. ungefär som ett myggbett man inte kan sluta klia på kan man inte sluta pilla på och försöka göra tänderna släta. till slut hördes ett ljud och jag blev rädd. nu är tanden väck tänkte jag. det var inte på det viset, men något hade hänt som gjorde att överläppen fylldes med blod. min mor flög upp ur soffan och stack hål på läppen. det jag minns är att det pulserade ut blod. då vaknade jag och klockan visade på 0531.
dagens spår: manu chao - mala fama
pete, tyrannosaurien och shieboussa
6. februari.
jag var i london inatt. jag var på ett hostel och gick precis in i mitt rum med röda väggar. jag hade sett en film i utbildningssyfte. jag skulle kunna tänka mig att den handlade om beroende och missbruk. det var en väldigt sockersöt teletubbiefilm som gjorde att man dog lite inombords. jag öppnade fönstret i mitt rum och startade skivspelaren. pete doherty med "bowhemiea poem" började smyga ut ur högtalarna. jag tände en cigarette och blickade ut över tottenham courtroad. på andra sidan gatan fanns det en pub som hette "shieboussa" eller något liknande. det var en nischad pub. fyra personer med fyrklöver på kinderna satt och tittade på fotboll. jag känner inte till något jävla lag som heter något i närheten av shieboussa, är det typ tyska tredjeligan, tänkte jag. jag frågade. brasilianskt.
jag knallade ut ur hotellet, jag slängde cigaretten i rännstenen och tittade åt höger. där stod en portier. han hade röda kläder och en rund liten hatt. det var pete doherty som klätt ut sig och lekte portier. jag pekade mot fönstret där petes röst brummade. han tittade mot mig och nickade leendes.
innan dess hade jag drömt om en tyrannosaurus. den här var inte inlåst. den sprang runt i en snårig skog precis utanför en stad som gränsade till ett bergkomplex. jag blev jagad av den där besten några gånger. bl.a. i skogen och uppe i bergen. uppe i bergen hade tyrannosaurusen sin unge. den var inte större än en arm. dinosaurien plockade upp barnet med svansen och sprang sin väg. det fanns en vilja bland människor i staden att ta död på djuret. det var läskigt att ha ett så farligt djur precis runt knuten. jag träffade en urbefolkning i skogen. de sade att det inte vore någon idé att försöka jaga tyrannosaurusen. den dödar inte folk. de berättade att de tillber den som en gud och den ger sig inte på dem så länge de ger den mat.
det var kanske inte världens lyckligaste relation, men den fungerade. det är så lätt att vilja radera saker man inte förstår.
sen vaknade jag kvart i nio.
dagens spår: pete doherty - bowhemia poem