Skivköp 19/11.
27. november.
I år har två av mina favoritband släppt nya album (Kings of Leon - Only by the night) och den 19 november släppte the Bronx sin tredje självbetitlade fullängdare. Det märks att bandet förändrat sin uppställning och skiftat basist från den otroligt snygga James Tweedy till en hårdrockare som ser ut att ha rökt på vid namn Brad Magers. dessutom har en gitarrist tillkommit (Ken Mochicoshi Horne, fd. the dragons). Det här är den första plattan som spelats in med två gitarrer och det märks. Det hörs inte lika mycket av den bankande hardcoren utan den har fått ge vika för en mer gungande hårdrocksgargong.
På det stora hela känns den nya skivan som mer tillbakadragen än framför allt den första från 2004. De har mixtrat med inspelingstekniken och det låter inte som att de spelar in allting live längre. De har nog till och med mixtrat med micken och det gör att sången låter distanserad. Matt Caughtrans sång ska vara vid trumhinnorna och plåga dem med guturala skrik, men nu når den inte tillräckligt långt in. Allt kan summeras som att The Bronx har blivit, vågar jag skriva det, tråkiga. För många andra band hade skivan varit en fullgod platta, men för dem som känner till The Bronx potential finns det en risk för besvikelse. Antagligen kommer jag att lyssna in mig och skivan kommer säkert att sluta bland de mest spelade i samlingen. Men, och det är ett stort MEN, den är inte i närheten av deras första skiva. Den är fortfarande den bästa plattan som gjorts... någonsin.
Detektivbyrån - Wermland. Gladpop. Skivan är rakt av införskaffad tack vare två spelningar som gav mig ett leende mellan öronen. Det här är ett bevis på att spelningar generar publik som faktiskt skaffar skivorna. Allt går inte via internet än. Skivan är fullproppad med glada tvåminutersspår med SMK-liknande titlar. Krispigt ljud utlovas och så nära rock n' roll man kommer med dragspel. Jag är inte så svag för sådan musik i allt för stora doser, men när jag lyssnar på plattan kommer jag att tänka på spelningarna och det kommer att göra mig glad. Dans i korridorerna.
Hets - Hets. Innan Markus Krunegård spelade in sin soloplatta provade han på det där med svenska texter. Resultatet blev distad indiepunk vid namn Hets. Under en turnésommar och en inspelningsvinter fanns Hets och de försvann lika fort som de kom. "Vi har nått dit vi ville komma och vi tror inte att vi kan ta det här längre" sades det. Efter sig lämnade Hets en lucka som måste fyllas med svängig svensk punk. Mycket av den svenska punken går ut på att mala ner publik med distade gitarrer, men jag är svagare för punk där det svänger om malandet. Jag ser farm emot vad bandet Brun Dill ska kunna åstadkomma på den punkten. Brun Dill leds av Stieg Heil aka. Henry Fiat från Henry Fiats open sore som är det svängigaste svenska punkbandet jag hört på länge.
Hets svänger. De blandar och ger. Skivan är inte enhetlig och det finns spår (ex. förlåt) som jag skulle vilja slippa. Det är inte punkigt rakt igenom. Skivan bromsas upp med långsammare spår. Krunegårds förnurliga texter charmar mig och Hets lyckades producera låtar som fungerar i många av mina sinnesstämningar. Skivan har en självklar plats i skivsamlingen. Hets saknas.
The Stooges - The Stooges. Från 1969, från tiden då Iggy Pop kallade sig för Iggy Stooge. Släppt på det klassiska skivbolaget Elektra Records (the Doors, MC 5 etc.). Stilen som präglar både MC 5 och The Stooges är skitig, rå, superdistad punk. Det låter inte som punken gör idag utan den är mer bubblande, energin ligger liksom och puttrar tills den till slut exploderar. Just att kunna gå från ett långsamt parti och sen explodera var Iggy Pop en mästare på. Publiken drogs till The Stooges och punken fick fart på riktigt. Skivan är proppfylld med klassiker. "I wanna be your dog" var i många år låten som definierade punken. Enligt mig är den inte lika bra som "Fun house". Skivan köptes för dens historiska betydelse och för att den kompletterar min Stooges-samling. (Om någon hävdar att "The Weirdness" ska vara med i den kommer jag att säga "NEJ".)
The Libertines - The Libertines. Bandet behöver ingen presentation, men några liknelser kanske. The Libertines låter som Sex Pistols med Beatlestexter på 2000-talet. Med Mick Jones (The Clash) vid spakarna är det inte så konstigt. 77'punk är bra, Beatles är bra, Mick Jones är bra. Förutsättningarna var bra. Varför jag gillar dem är inte så konstigt. En annan sak The Libertines och Sex Pistols har gemensamt är att de öppnade dörren för en uppsjö av band för att sedan brinna upp när de gick igenom dörren själv. Spillrorna av The Libertines skapade dock mycket bättre band än spillrorna av Sex Pistols gjorde.
Nästa inköp (Julklappar) innehåller förhoppningsvis The Ting Tings, Mando Diao, Tom Waits och Jeremy Warmsley.
Dagens spår: The Bronx - Knifeman
(Gungig jävla hårdrocksinspiration.)
I år har två av mina favoritband släppt nya album (Kings of Leon - Only by the night) och den 19 november släppte the Bronx sin tredje självbetitlade fullängdare. Det märks att bandet förändrat sin uppställning och skiftat basist från den otroligt snygga James Tweedy till en hårdrockare som ser ut att ha rökt på vid namn Brad Magers. dessutom har en gitarrist tillkommit (Ken Mochicoshi Horne, fd. the dragons). Det här är den första plattan som spelats in med två gitarrer och det märks. Det hörs inte lika mycket av den bankande hardcoren utan den har fått ge vika för en mer gungande hårdrocksgargong.
På det stora hela känns den nya skivan som mer tillbakadragen än framför allt den första från 2004. De har mixtrat med inspelingstekniken och det låter inte som att de spelar in allting live längre. De har nog till och med mixtrat med micken och det gör att sången låter distanserad. Matt Caughtrans sång ska vara vid trumhinnorna och plåga dem med guturala skrik, men nu når den inte tillräckligt långt in. Allt kan summeras som att The Bronx har blivit, vågar jag skriva det, tråkiga. För många andra band hade skivan varit en fullgod platta, men för dem som känner till The Bronx potential finns det en risk för besvikelse. Antagligen kommer jag att lyssna in mig och skivan kommer säkert att sluta bland de mest spelade i samlingen. Men, och det är ett stort MEN, den är inte i närheten av deras första skiva. Den är fortfarande den bästa plattan som gjorts... någonsin.
Detektivbyrån - Wermland. Gladpop. Skivan är rakt av införskaffad tack vare två spelningar som gav mig ett leende mellan öronen. Det här är ett bevis på att spelningar generar publik som faktiskt skaffar skivorna. Allt går inte via internet än. Skivan är fullproppad med glada tvåminutersspår med SMK-liknande titlar. Krispigt ljud utlovas och så nära rock n' roll man kommer med dragspel. Jag är inte så svag för sådan musik i allt för stora doser, men när jag lyssnar på plattan kommer jag att tänka på spelningarna och det kommer att göra mig glad. Dans i korridorerna.
Hets - Hets. Innan Markus Krunegård spelade in sin soloplatta provade han på det där med svenska texter. Resultatet blev distad indiepunk vid namn Hets. Under en turnésommar och en inspelningsvinter fanns Hets och de försvann lika fort som de kom. "Vi har nått dit vi ville komma och vi tror inte att vi kan ta det här längre" sades det. Efter sig lämnade Hets en lucka som måste fyllas med svängig svensk punk. Mycket av den svenska punken går ut på att mala ner publik med distade gitarrer, men jag är svagare för punk där det svänger om malandet. Jag ser farm emot vad bandet Brun Dill ska kunna åstadkomma på den punkten. Brun Dill leds av Stieg Heil aka. Henry Fiat från Henry Fiats open sore som är det svängigaste svenska punkbandet jag hört på länge.
Hets svänger. De blandar och ger. Skivan är inte enhetlig och det finns spår (ex. förlåt) som jag skulle vilja slippa. Det är inte punkigt rakt igenom. Skivan bromsas upp med långsammare spår. Krunegårds förnurliga texter charmar mig och Hets lyckades producera låtar som fungerar i många av mina sinnesstämningar. Skivan har en självklar plats i skivsamlingen. Hets saknas.
The Stooges - The Stooges. Från 1969, från tiden då Iggy Pop kallade sig för Iggy Stooge. Släppt på det klassiska skivbolaget Elektra Records (the Doors, MC 5 etc.). Stilen som präglar både MC 5 och The Stooges är skitig, rå, superdistad punk. Det låter inte som punken gör idag utan den är mer bubblande, energin ligger liksom och puttrar tills den till slut exploderar. Just att kunna gå från ett långsamt parti och sen explodera var Iggy Pop en mästare på. Publiken drogs till The Stooges och punken fick fart på riktigt. Skivan är proppfylld med klassiker. "I wanna be your dog" var i många år låten som definierade punken. Enligt mig är den inte lika bra som "Fun house". Skivan köptes för dens historiska betydelse och för att den kompletterar min Stooges-samling. (Om någon hävdar att "The Weirdness" ska vara med i den kommer jag att säga "NEJ".)
The Libertines - The Libertines. Bandet behöver ingen presentation, men några liknelser kanske. The Libertines låter som Sex Pistols med Beatlestexter på 2000-talet. Med Mick Jones (The Clash) vid spakarna är det inte så konstigt. 77'punk är bra, Beatles är bra, Mick Jones är bra. Förutsättningarna var bra. Varför jag gillar dem är inte så konstigt. En annan sak The Libertines och Sex Pistols har gemensamt är att de öppnade dörren för en uppsjö av band för att sedan brinna upp när de gick igenom dörren själv. Spillrorna av The Libertines skapade dock mycket bättre band än spillrorna av Sex Pistols gjorde.
Nästa inköp (Julklappar) innehåller förhoppningsvis The Ting Tings, Mando Diao, Tom Waits och Jeremy Warmsley.
Dagens spår: The Bronx - Knifeman
(Gungig jävla hårdrocksinspiration.)
pete
18. why can't it wait until tomorrow?
idag hade jag en föreläsning. jag drev bort i egna tankar. den handlade om en saga om mumintrollet. den där när en osynlig brud dyker upp. det visade sig vara en fin liknelse med socialt arbete. där ser man. jag tecknade figurer.
det blev en pete doherty. nu sitter jag och lyssnar på babyshambles och försöker låta stressen rinna av sig. jag kanske är hypokondrisk av mig, men jag tycker att jag verkar stressad. jag är ganska disträ och många gånger kretsar tankarna kring plugget. ofrivilligt medvetet. det är bra att kunna ta det lite lugnt på föreläsningarna och prata med människor som pysslar med samma sak som jag. vi är lite i samma båt kan man säga. idag har jag knepat ihop ett pm (bakgrund, syfte, frågeställning), en sammanfattning av en artikel som handlar om empowerment på the interweb och jag har en grov skiss på enkäten som läkarstudenter med entusiasm ska få fylla i.
jag får njuta av pete tills dess.
dagens spår: babyshambles - fuck forever
idag hade jag en föreläsning. jag drev bort i egna tankar. den handlade om en saga om mumintrollet. den där när en osynlig brud dyker upp. det visade sig vara en fin liknelse med socialt arbete. där ser man. jag tecknade figurer.
det blev en pete doherty. nu sitter jag och lyssnar på babyshambles och försöker låta stressen rinna av sig. jag kanske är hypokondrisk av mig, men jag tycker att jag verkar stressad. jag är ganska disträ och många gånger kretsar tankarna kring plugget. ofrivilligt medvetet. det är bra att kunna ta det lite lugnt på föreläsningarna och prata med människor som pysslar med samma sak som jag. vi är lite i samma båt kan man säga. idag har jag knepat ihop ett pm (bakgrund, syfte, frågeställning), en sammanfattning av en artikel som handlar om empowerment på the interweb och jag har en grov skiss på enkäten som läkarstudenter med entusiasm ska få fylla i.
jag får njuta av pete tills dess.
dagens spår: babyshambles - fuck forever
Kör, solen. Kör!
17 november. Faktisk tid: tre dagar senare. Upplevd tid: två veckor senare.
Människans viktigaste behov är att bli sedd och bekräftad. Den som känner sig sedd och bekräftad är någon. En människa som i barndomen har blivit sedd och bekräftade för vem hon är utvecklar en sund självkänsla. För den som endast har blviit bekräftad för vad hon gör kan livet bli en ändlös jakt på bekräftelse. Man ställer upp för andra och gör saker för att få behovet att bli sedd och bekräftad tillfredställt. Ibland glömmer man helt sig själv och sina övriga behov. En del utvecklar en oändlig förståelse för andra, blir gränslösa och går till slut under i sitt görande. Andra utvecklar symtom för att bli sedda. Man kan bli bäst på att må sämst.
Om du har ett skavsår på tårna för att din sko är för liten så kan du gå till en kirurg som skär bort en del av tårna som inte ryms i skon. Du kan också gå till en läkare som skriver ut recept på smärtstillande läkemedel, eller till en terapeut som förklarar att din smärta ingår i livet, och att du måste lära dig att leva med den. Du kan också uppsöka särskilda kliniker som lär dig att hantera din stress så att du kan dra in tårna eller gå på hälarna. Men det viktigaste är att du köper nya skor.
Jag förstår mig inte på människor ibland. Framför allt kvinnor. Jag satt och kliade mig i mustaschen hela söndagen och funderade på vad det de gör med mig innebär. Jag förstår inte. Jag tog ett stresstest, pss, och fick ett resultat på 30. "Din senaste månad har varit mycket häktisk". "Jo tack, jag har märkt det" sade jag till datorskärmen. Folket på UB tittade på mig. De kanske inte heller förstår sig på människor ibland.
Jag köpte kaffe och gick ut i snön. Det är vackert med snö. Det är kallt med snö. Jag lyssnade på Bob Dylans "it's all over now baby blue" och "like a rolling stone". Den första låten gör att känslorna bubblar upp i huvudet och bröstet istället för att vara utspridda i hela kroppen. "Lika a rolling stone" gör att känslorna rinner ut. Jag gick in i tornet när snön gjort sig påmind på skorna. Jag var mindre stressad. November är i alla fall vackrare än förra året.
"Man kan lägga sig ner, tänka här ligger jag och duger." - Bob Hansson (Andas)
Dagens spår: Bob Dylan - Like a rolling stone
Människans viktigaste behov är att bli sedd och bekräftad. Den som känner sig sedd och bekräftad är någon. En människa som i barndomen har blivit sedd och bekräftade för vem hon är utvecklar en sund självkänsla. För den som endast har blviit bekräftad för vad hon gör kan livet bli en ändlös jakt på bekräftelse. Man ställer upp för andra och gör saker för att få behovet att bli sedd och bekräftad tillfredställt. Ibland glömmer man helt sig själv och sina övriga behov. En del utvecklar en oändlig förståelse för andra, blir gränslösa och går till slut under i sitt görande. Andra utvecklar symtom för att bli sedda. Man kan bli bäst på att må sämst.
Om du har ett skavsår på tårna för att din sko är för liten så kan du gå till en kirurg som skär bort en del av tårna som inte ryms i skon. Du kan också gå till en läkare som skriver ut recept på smärtstillande läkemedel, eller till en terapeut som förklarar att din smärta ingår i livet, och att du måste lära dig att leva med den. Du kan också uppsöka särskilda kliniker som lär dig att hantera din stress så att du kan dra in tårna eller gå på hälarna. Men det viktigaste är att du köper nya skor.
Jag förstår mig inte på människor ibland. Framför allt kvinnor. Jag satt och kliade mig i mustaschen hela söndagen och funderade på vad det de gör med mig innebär. Jag förstår inte. Jag tog ett stresstest, pss, och fick ett resultat på 30. "Din senaste månad har varit mycket häktisk". "Jo tack, jag har märkt det" sade jag till datorskärmen. Folket på UB tittade på mig. De kanske inte heller förstår sig på människor ibland.
Jag köpte kaffe och gick ut i snön. Det är vackert med snö. Det är kallt med snö. Jag lyssnade på Bob Dylans "it's all over now baby blue" och "like a rolling stone". Den första låten gör att känslorna bubblar upp i huvudet och bröstet istället för att vara utspridda i hela kroppen. "Lika a rolling stone" gör att känslorna rinner ut. Jag gick in i tornet när snön gjort sig påmind på skorna. Jag var mindre stressad. November är i alla fall vackrare än förra året.
"Man kan lägga sig ner, tänka här ligger jag och duger." - Bob Hansson (Andas)
Dagens spår: Bob Dylan - Like a rolling stone
sexmännen invaderar stockholm
12 november. årets tröttaste månad.
jag har stått och samlat kötid i stockholms stads bostadsförmedling i några år. jag tror att det är två eller tre år nu. jag gillar stockholm och har funderingar på att bosätta mig där i framtiden. förbehållsamhet. när jag mjölkat det sista ur umeå bär det av till något nytt antar jag. ska man fixa sig en lägenhet i stockholm ska man stå i kö ett tag.
idag satt jag och bläddrade i broschyren de skickat med räkningen. de har byggt nya hus, bl.a. kvarteret sexmännen i svedmyra. vill du bo där?
jag håller på att städa. vattentorkar mina hyllor. sorterar mina räkningar. vattnar glenn. dammsuger. jag gillar att ha det rent omkring mig.
idag satt jag på ub. jag sökte upp fem böcker om socioekonomiska faktorer och stress. jag satt och läste i några timmar. jag tar mig lätt vatten över huvud och får en iver att börja plugga för att sätta mig in i ämnet jag ska studera fort som tusan.
jag har inte ätit sedan frukost. jag brukar sällan äta lunch nu för tiden. min ekonomiska situation är väl inte den bästa kanske. den är inte på något sätt dålig jämfört med andra studenter, men jag är inte andra studenter.
till helgen ska jag, lars, vikard och alla vi kan hitta dra på villan. det är något som kallas "psykbrytet" där. det är en ganska död helg i övrigt. surrealistiskt nästan. på fredag ska jag gnugga i mig några mörka öl igen. gommen längtar. jag dricker nästan uteslutande mörk öl. ale, porter, stout, ipa etc. lager är för mesar och tyskar.
en sak som irriterat mig i veckan är när föreläsarsatan slänger in en föreläsning med en dags förvarning. sånt förstör min planering och stressen ökar. jag avskyr stress och älskar planera in saker snyggt och prydligt. det ska vara ordning. ordning gör att jag slipper stress. istället för att dö av stress (som är ett reelt hot mot svenskars hälsa nu för tiden) röker jag (men inte så mycket).
föreläsningen som slängdes in var riktigt dålig. jag lade ner pennan i protest när föreläsaren yttrade orden "jag är doktorand". de skiter i sina föreläsningars kvalitet. de vill forska. jag läste måndagens tidning (en dag för sent) istället. efter det tog jag upp pennan igen. föreläsningen handlade om missbruk så jag tecknade en heroinist. bilden blev bra. heroinisten blev ful. det ska inte vara snyggt att vara heroinist. han skulle inte ha rätt proportioner, det skulle inte vara korrekta perspektiv. bilden skulle uttrycka en känsla och den ligger nog inlindad i linjerat papper och uttrycker den känslan fortfarande. jag gillar att teckna.
(så martina.)
dagens spår: glasvegas - flowers and football tops
jag har stått och samlat kötid i stockholms stads bostadsförmedling i några år. jag tror att det är två eller tre år nu. jag gillar stockholm och har funderingar på att bosätta mig där i framtiden. förbehållsamhet. när jag mjölkat det sista ur umeå bär det av till något nytt antar jag. ska man fixa sig en lägenhet i stockholm ska man stå i kö ett tag.
idag satt jag och bläddrade i broschyren de skickat med räkningen. de har byggt nya hus, bl.a. kvarteret sexmännen i svedmyra. vill du bo där?
jag håller på att städa. vattentorkar mina hyllor. sorterar mina räkningar. vattnar glenn. dammsuger. jag gillar att ha det rent omkring mig.
idag satt jag på ub. jag sökte upp fem böcker om socioekonomiska faktorer och stress. jag satt och läste i några timmar. jag tar mig lätt vatten över huvud och får en iver att börja plugga för att sätta mig in i ämnet jag ska studera fort som tusan.
jag har inte ätit sedan frukost. jag brukar sällan äta lunch nu för tiden. min ekonomiska situation är väl inte den bästa kanske. den är inte på något sätt dålig jämfört med andra studenter, men jag är inte andra studenter.
till helgen ska jag, lars, vikard och alla vi kan hitta dra på villan. det är något som kallas "psykbrytet" där. det är en ganska död helg i övrigt. surrealistiskt nästan. på fredag ska jag gnugga i mig några mörka öl igen. gommen längtar. jag dricker nästan uteslutande mörk öl. ale, porter, stout, ipa etc. lager är för mesar och tyskar.
en sak som irriterat mig i veckan är när föreläsarsatan slänger in en föreläsning med en dags förvarning. sånt förstör min planering och stressen ökar. jag avskyr stress och älskar planera in saker snyggt och prydligt. det ska vara ordning. ordning gör att jag slipper stress. istället för att dö av stress (som är ett reelt hot mot svenskars hälsa nu för tiden) röker jag (men inte så mycket).
föreläsningen som slängdes in var riktigt dålig. jag lade ner pennan i protest när föreläsaren yttrade orden "jag är doktorand". de skiter i sina föreläsningars kvalitet. de vill forska. jag läste måndagens tidning (en dag för sent) istället. efter det tog jag upp pennan igen. föreläsningen handlade om missbruk så jag tecknade en heroinist. bilden blev bra. heroinisten blev ful. det ska inte vara snyggt att vara heroinist. han skulle inte ha rätt proportioner, det skulle inte vara korrekta perspektiv. bilden skulle uttrycka en känsla och den ligger nog inlindad i linjerat papper och uttrycker den känslan fortfarande. jag gillar att teckna.
(så martina.)
dagens spår: glasvegas - flowers and football tops
helg # 45
10.
i fredags var jag och lars på ny våg. kicki, charles och vikard dök upp. invasionen och randy spelade.
invasionen var dåliga. det fanns inget drag i spelningen. varken i publiken eller på scen. ingen på scen försökte ens öka draget. hade det varit ordentligt hade någon av dem hoppat ut i publiken och hjälpt till eller i alla fall försöka göra scenshowen mer attraktiv. inget hände. jag blev fruktansvärt uttråkad och besviken. det fanns potential på scen, men ingen tog vara på det. det var som att kolla på ett h&m-skyltfönster. ointressant efter fem minuter.
randy rockade hårdare. rockig punk antar jag. dans som till the sonics. det var en rolig spelning. jag lekte moshvakt under andra halvan efter att dragit runt framför scen första halvan. det var skönt att sprattla av sig. det var natt och dag om man jämför med invasionen. lyxén rockade hårdare på ranys spelning än på sin egen. det var en fin spelning.
på lördagen var det drinkfest. att fortsätta drinkfesten hela kvällen hade jag nog inte mått så bra av. jag och vikard drog till nh där vi träffade lars. det dök upp en massa ex till höger och vänster. jag drack en london pride och knallade hem. vikard och lars försvann in i sin dimma. erikas drinkfest var bra. trevligt folk och trevlig dricka. har vodka och kahlúa där borta som jag borde knalla och hämta någon dag. får se när det blir av. i efterhand skulle det nog varit roligare om jag gått till ubc, men tiden satte käppar i hjulen. jag måste da ut på indieklubbar snart. pop terror med manne har det sagts. vi får se om han minns.
på söndagen spelades det rollspel med vikard, yazdan, sandra och robert. en trevlig, långsam dag. fruktansvärt ohälsosam tyvärr, men man kan inte få allt va. det var ett bra äventyr, men jag ska plugga på reglerna hårdare som gör slagsmålen både svårare och mer dynamiska.
skidmasker
6. november. plusgrader. svett.
i natt var första gången som jag hade en mardröm efter "låt den rätte komma in" (boken).
jag drömde att jag anklagades för att vara pedofil. det är otrevligt att anklagas för det tydligen.
jag kände skuld, skam, ilska mot vänner som inte ville tro mig, frustration för att situationen verkade hopplös. man tänker ju att polare ska känna en så väl att de faktiskt litar på vad man säger.
hur som helst visste jag att fler barn skulle utsättas för pedofilen så jag planerade att rentvå mig själv genom att uppehålla mig med vännerna och på så vis få ett alibi. jag och vännerna uppehöll oss i en stor lägenhet på liljansberget (typ en femma eller något (skit i om det finns eller inte)). det var nedsläckt i lägenheten. pedofilen befann sig i trakterna visste jag. jag var orolig när någon polare knallade runt ensam ute i mörkret. ner för de leriga stigarna, under bron med bara ljud från bäcken och bilarna som sällskap.
jag skulle titta till hannes (faktiskt) som knöt skorna i hallen. vi var kanske totalt fyra stycken i hallen. jag och hannes stod närmast ytterdörren. hannes skrattade. mitt i hans skratt märker jag hur en man med en dunk och ett rep rör sig mot oss från skuggorna i hörnen av lägenheten. hans ansikte täcktes av en skidmask.
"det är han, låt honom inte göra något, brotta ner honom" sade jag.
BAAM! jag vaknade. klockan var halvsju. hjärtklappning.
totalt sett så var drömmen inte helt rationell. det finns luckor i historien. varför knallar en pedofil runt med en dunk och snöre? varför ger en pedofil sig på snubbar och snubbor 19 bast och uppåt? det fina med drömmar är att de inte är rationella. jag skulle inte kunna få upplevelserna jag fick från det verkliga livet och därför uppskattar jag drömmar.
dagens spår: the mighty stef - johnny thunders
i natt var första gången som jag hade en mardröm efter "låt den rätte komma in" (boken).
jag drömde att jag anklagades för att vara pedofil. det är otrevligt att anklagas för det tydligen.
jag kände skuld, skam, ilska mot vänner som inte ville tro mig, frustration för att situationen verkade hopplös. man tänker ju att polare ska känna en så väl att de faktiskt litar på vad man säger.
hur som helst visste jag att fler barn skulle utsättas för pedofilen så jag planerade att rentvå mig själv genom att uppehålla mig med vännerna och på så vis få ett alibi. jag och vännerna uppehöll oss i en stor lägenhet på liljansberget (typ en femma eller något (skit i om det finns eller inte)). det var nedsläckt i lägenheten. pedofilen befann sig i trakterna visste jag. jag var orolig när någon polare knallade runt ensam ute i mörkret. ner för de leriga stigarna, under bron med bara ljud från bäcken och bilarna som sällskap.
jag skulle titta till hannes (faktiskt) som knöt skorna i hallen. vi var kanske totalt fyra stycken i hallen. jag och hannes stod närmast ytterdörren. hannes skrattade. mitt i hans skratt märker jag hur en man med en dunk och ett rep rör sig mot oss från skuggorna i hörnen av lägenheten. hans ansikte täcktes av en skidmask.
"det är han, låt honom inte göra något, brotta ner honom" sade jag.
BAAM! jag vaknade. klockan var halvsju. hjärtklappning.
totalt sett så var drömmen inte helt rationell. det finns luckor i historien. varför knallar en pedofil runt med en dunk och snöre? varför ger en pedofil sig på snubbar och snubbor 19 bast och uppåt? det fina med drömmar är att de inte är rationella. jag skulle inte kunna få upplevelserna jag fick från det verkliga livet och därför uppskattar jag drömmar.
dagens spår: the mighty stef - johnny thunders
brun dill
4. tenta.
erika. det här är kort.
i natt drömde jag om att brun dill släppt sin första platta.
brun dill är inget annat än svensk punk med den fina frontfiguren stieg heil (aka. henry fiat från henry fiats open sore). det är det rockigaste the sonics-låtande svenska bandet på år och dagar. väldigt pepp.
jag vaknade flämtandes för att jag trodde att jag hade försvovit mig till tentan. klockan var då 06.57.
i helgen var jag på pop up. markus krunegård, detektivbyrån, hello saferide och lite sugarplum fairy. man kan vända och vrida på det, men gladast blev jag ändå av detektivbyråns gladpop och mellansnack i mun på varandra. snubben som spelar dragspel gör det väldigt vackert. vem fan trodde att man kunde rocka med ett dragspel.
markus krunegård var bra. publiken var det inte. jag är 30 cm längre än dagens pop. innan spelningen ställdes frågan "har du hört något mer än "jag är en vampyr"?". fy fan. markus är i alla fall underhållande. energisk, svettig, grym frisyr och gör fler bra låtar än bara "jag är en vampyr". han började med "det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp" och avslutade med "ibland gör man rätt, ibland gör man fel". någonstans i mitten slängdes det in mauros gamla dänga "sara". jag förundras över markus karisma. den påminner mig om thomas öbergs karisma i den mån att båda binder ens blick mot dem. de tar över scenen. båda är dessutom mästare på mellansnack även om detektivbyråns angrepp på mellansnack var mycket uppfriskande. efter spelningen kastade han sitt plektrum på mig. han kunde träffat ögat! (jag hade klokt nog glasögon på mig.)
hello saferide är fin. hon är det. liknar emma den äldre. hon gör dock ingen musik som jag blir salig av. jag hade nog tyckt spelningen varit lika bra sittandes. jag blev stel som fan.
nu ska jag sjunga........ the strokes. och skriva tenta om 48 minuter. wish me luck. aight.
16.48.
tentan är avklarad. jag förstår inte vad folk oroade sig för. jag var nog inte suverän, men nog fan tycker jag att jag borde ha klarat den. jag förstår att axel är orolig.
jag hittade tre nya öl på alehyllan. tenta/inflyttning/adjö-folk-som-reser-fest i kväll. jag hittade en svensk ale (bedarö bitter). jag är sjukt inne på bittra öl. indian pale ales förekommer ofta. den här är en ale och den är svensk. spännande. jag hittade en brittisk porter (bath ales festivity, a specially crafted winter porter). smak av kaffe och vanilj. kapsylen har en kanin.
den tredje ölen idag är jag mycket glad över. vintage fullers ale, 8.5 %. ganska hög andel alkohol, men VINTAGE FULLERS. den står fan i en whiskylåda och bör avnjutas där efter. 60 spänn. fullers gör fantastisk ale. både london pride och honey dew är fantastiska. den dricks inte ikväll.
dagens spår: markus krunegård - det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp
erika. det här är kort.
i natt drömde jag om att brun dill släppt sin första platta.
brun dill är inget annat än svensk punk med den fina frontfiguren stieg heil (aka. henry fiat från henry fiats open sore). det är det rockigaste the sonics-låtande svenska bandet på år och dagar. väldigt pepp.
jag vaknade flämtandes för att jag trodde att jag hade försvovit mig till tentan. klockan var då 06.57.
i helgen var jag på pop up. markus krunegård, detektivbyrån, hello saferide och lite sugarplum fairy. man kan vända och vrida på det, men gladast blev jag ändå av detektivbyråns gladpop och mellansnack i mun på varandra. snubben som spelar dragspel gör det väldigt vackert. vem fan trodde att man kunde rocka med ett dragspel.
markus krunegård var bra. publiken var det inte. jag är 30 cm längre än dagens pop. innan spelningen ställdes frågan "har du hört något mer än "jag är en vampyr"?". fy fan. markus är i alla fall underhållande. energisk, svettig, grym frisyr och gör fler bra låtar än bara "jag är en vampyr". han började med "det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp" och avslutade med "ibland gör man rätt, ibland gör man fel". någonstans i mitten slängdes det in mauros gamla dänga "sara". jag förundras över markus karisma. den påminner mig om thomas öbergs karisma i den mån att båda binder ens blick mot dem. de tar över scenen. båda är dessutom mästare på mellansnack även om detektivbyråns angrepp på mellansnack var mycket uppfriskande. efter spelningen kastade han sitt plektrum på mig. han kunde träffat ögat! (jag hade klokt nog glasögon på mig.)
hello saferide är fin. hon är det. liknar emma den äldre. hon gör dock ingen musik som jag blir salig av. jag hade nog tyckt spelningen varit lika bra sittandes. jag blev stel som fan.
nu ska jag sjunga........ the strokes. och skriva tenta om 48 minuter. wish me luck. aight.
16.48.
tentan är avklarad. jag förstår inte vad folk oroade sig för. jag var nog inte suverän, men nog fan tycker jag att jag borde ha klarat den. jag förstår att axel är orolig.
jag hittade tre nya öl på alehyllan. tenta/inflyttning/adjö-folk-som-reser-fest i kväll. jag hittade en svensk ale (bedarö bitter). jag är sjukt inne på bittra öl. indian pale ales förekommer ofta. den här är en ale och den är svensk. spännande. jag hittade en brittisk porter (bath ales festivity, a specially crafted winter porter). smak av kaffe och vanilj. kapsylen har en kanin.
den tredje ölen idag är jag mycket glad över. vintage fullers ale, 8.5 %. ganska hög andel alkohol, men VINTAGE FULLERS. den står fan i en whiskylåda och bör avnjutas där efter. 60 spänn. fullers gör fantastisk ale. både london pride och honey dew är fantastiska. den dricks inte ikväll.
dagens spår: markus krunegård - det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp