the bronx

26.11.

Tuff vecka. Igår var jag borta från kollektivet från sju till halvtio. Stora delar av dagen var lugna och mysiga med en dubbelfika på eftermiddagen/kvällen. Träffade Kat för första gången på länge. Det kändes som att hon vuxit. Tröttheten tar ut sin rätt. Mina tankar är inte normalsnabba. Jag upptäckte mig själv teckna sälar på ett möte i en diskussion om danskars alkoholvanor. Vill in i vanan, snurra av banan, ramla ner för kanan, hissa fanan. Nyår i Danmark.

Det talas om att Danmark skulle vara det nya U-landet i norden. Ja. Det har gått bra för danskarna länge så nu när de slagit sig för bröstet och druckit starkpilsner till vardagslunchen är det fan rätt åt dem. Tacka vet jag Skåne. Lev som dansken på svenskens bekostnad. Vänta... Själv är man ju exilskåning så jag kanske försvenskats. Jag har inte sett Wimbledon på dansk TV på 1.5 år nu.

Jag gillar Danmark. Det känns som Skåne +. Det är lite plattare, lite sandigare, lite färre bönder, lite fler danskar. De har fina broar också. Lever man i Skåne tar man Danmark för givet. Det är inget projekt att ta en sväng i Köpenhamn. Åk dit efter jobb! Under en period jobbade jag några kvarter från centralstation i Malmö så det var ju inga hinder.

Egentligen har jag inget att skriva om. Det jag vill skriva om, göra om, göra, passar sig inte i det offentliga rummet. Syftet med inlägget...