Ge mig krasch

16. nov. naw.

Jag har väl aldrig riktigt eftersökt krascher, men den där "Ge mig krasch" är inte som alla andra krascher. Det är snarare en krasch som bygger upp. Går jag sönder brukar jag gilla att bygga upp mig med dans.

Ge mig krasch är inte den bästa klubben. De har varken det bästa klientelet (Iron Maiden- och AC/DC-tröjor. Seriöst, vem fan klär sig så på en electroklubb?) eller den bästa musiken. Musiken fungerar. Klientelet kan jag prata skit om eller strunta i.

Det som drar mig till klubben är inredningen och ljussättningen. Den är snygg. Jag blir lugn och nöjd i själen när mörkret omsluter mig och kuberna börjar lysa. Det är fint. Lättåtkomliga barer och avgränsade viloområden är sånt som uppskattas. Bra garderob och toalett för antalet människor de sväljer.

I lördags var sällskapet det bästa. Vi hamnade på bild. Jag ska försöka få det att röra sig.

framat

Fett hett. Vi är sjukt heta tillsammans.

Dagens spår: Det som låter när man kraschar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback